Självuppfattning.

Som alltid (?) blev det något helt annat än det som var tänkt.
(Halv) planerat var spinning. Istället blev det styrka, för det var det jag var sugen på. Basövningar och så lite rehab-övningar på slutet.

Känslan var bra!
Inte så att jag maxade några vikter eller så, utan fokuserade mer på bra teknik. Särskilt på utfallen. Jag måste verkligen fokusera när jag gör utfall med högerbenet. Det är mer instabilt, ”vobblar” lättare och/eller viker inåt om jag inte är uppmärksam.
Det är verkligen skillnad. Med vänsterbenet känns det helt naturligt (och stabilt). Att jag inte har tänkt på den stora skillnaden innan? Fast å andra sidan har jag inte kört så mycket utfall (som jag nämnde strax efter senaste naprapatbesöket).

Efter passet tog jag lite gymselfies.
När jag tittade på fotona i mobilen kom jag på mig själv att tänka: ”Va, ser jag ut så??”
Funderade över om spegeln förvrängde bilden, eller om det är så att jag inte uppfattar mig själv så som jag ser ut (?) Jag är ju inte deffad eller supermuskulös, men tyckte ändå att jag såg mer vältränad ut, än jag känner mig.

För att vara tydligt; Egentligen bryr jag mig inte om hur jag ser ut! Träningen är något som får mig att må bra! 🙂 Detta blev bara något som fick mig att fundera.

Är det svårt att se hur man själv ser ut…?
Har ni haft något ögonblick, när ni tycker att ni sett annorlunda ut jämfört med vad ni har trott?

Passet, om ni är nyfikna:
* Assisterade chins: 6×6-10 reps.
* Utfall i smithen: 4×12 reps/ben.
* Bänkpress: 6×6-10 reps.
* Raka marklyft: 5×8-12 reps.

* Vadpress: 1×15 reps (Båda).
* Vadpress: 2×15 reps (En vad i taget).
* Utsida höft (maskin): 4×12 reps.