Jag måste vara oerhört osäker…? *Skryt, skryt*!

Läste följande artikel i senaste numret av hälsa och fitness.
Jag har redan sen innan hört att människor (tydligen) stör sig massor på de som lägger in statusar om sin träning på t.ex. facebook. Min personliga gissning är att de får dåligt samvete för att de själva inte tränar (?) Eller också är det bara typiskt svenskt att vi inte får vara stolta över något vi gjort.  Jo, liiite stolta får vi kanske vara. Om vi är det i tysthet… Jäkla Jante! *Suckar*
(Ska vi in på det ämnet, störs jag betydligt mer av de som skriver gnäll-inlägg och energislukande, neggo-inlägg i princip VARJE DAG. Jo, jag vet. Jag borde ta bort såna människor!)

Att jag skriver om min träning på facebook och här i bloggen (och delvis även på instagram) är för att få feedback, ja. Men jag ser det inte som skryt. Jag får inspiration och glädje av den respons/kommentarer jag får. Likaväl som jag får inspiration och glädje när jag läser om och kommenterar ANDRAS träning!  🙂

Söker jag bekräftelse? Jag tror inte det. Eller ja, kanske på sätt och vis… Det pushar ju mig LITE extra när andra läser och skriver kommentarer. Men jag anser däremot inte att det handlar om osäkerhet! Jag skulle garanterat träna lika mycket, även om jag inte skrev om det. Jag älskar ju träningen, även när det ”bara är jag själv”! 🙂  Hur tänker ni?

Är man bekräftelse-sökande och osäker  bara för att man skriver om sin träning på fejjan?

image