Springa i snömodd!

Jag har fortfarande möra ben, efter förra veckans skidåkning…
Hur tänkte jag då när jag gav mig ut på en löprunda i snömodd?  Jag hade mina Icebugs och hur bra de än funkar på packad snö och is, funkar de INTE lika bra på tjocka lager utav kramsnö… Nästan 8 km kämpande. Uja!

Resultatet? Har galet stela vader idag!
Plus att den där ömma (förhoppningsvis bara överansträngda) höften, som jag kände av efter fjällresan, inte blev direkt gladare av allt ”glidande”, både bakåt och i sidled. 😦

Jag har alltså en ond högerhöft (ingen löpning på ett par dagar) och en öm axel.
Sen tidigare, men har nog glömt att skriva om det. Tror att jag överansträngde den i ett styrkepass som involverade bänkpress.
Så ingen löpning och inga övningar för överdel kropp (Fast vissa ryggövningar funkar märkligt nog). Man blir ju väldigt begränsad…!

Jag hade egentligen bokat in Les Mills nya spinningkoncept ”SPRINT”, samt ett Grit Plyo-pass idag,  men avbokade i sista stund.
Tror inte att min höft behövde varken högintensiv cykling eller ett pass med en massa benövningar och hopp  just idag. Det får bli ett par dagars vila istället och hoppas att båda sakerna går över snabbt.

Så… Vad har ni gjort idag? 🙂

Snölöpning!

Äntligen kom snön!
Barnen sprang ut i raketfart och byggde en fin snögubbe, medan jag och Love (också) sprang ut i raketfart för att springa. Fast inte i raketfart. 100 % njutpass. (Det har blivit mycket såna det sista. Hm…) 😉

Det fanns dock några som klagade över snön.
Vad nr 1 och vad nr 2… Trots att jag hade mina Icebug-skor fick vaderna jobba betydligt mer i lös nysnö! Särskilt i uppförsbackarna.

Mentalt fick jag jobba mer.
Nu när man är bortskämd med barmarken, minns jag inte hur jag har gjort tidigare? Alla hala rötter och stenar under snötäcket; hur har jag gjort när jag springer tekniska stigar i snö…? Tassat på som vanligt och hoppats på det bästa..?
Det var typ så jag gjorde nu i alla fall, men jag var nära att ramla ett par gånger. Bra träning för småmuskler i fötter/vrister, samt coremuskler hur som helst. 😛

Love träffade på en kompis i skogen.
Jämthund/schäfertiken Nadja. Så himla kul att se hur hennes osäkerhet släpper lite för varje socialt hund-umgänge. Fördelen är ju att hon inte far fram mot andra hundar när hon är lös. Istället lägger hon sig helt stilla, platt mot marken och väntar på att de kommer fram till henne. Klar fördel… 🙂

Känslan under rundan var riktigt bra.
Det var svårt att sätta fingret på vad det var som kändes bra. Tempot var förvisso liite högre än vanligt, men ingen raketfart. Det kändes definitivt inte superlätt i benen.
Ändå var det något som gjorde att totalkänslan var lätt. Riktigt skönt att kunna njuta sådär lite extra, även om de där 7,6 km kändes som minst det dubbla om du frågade mina möra vader…! 😉

Känslor vid vinterlöpning!

Det är något särskilt med tystnaden.
Ni vet; när det är sådär tyst så man nästan hör tystnaden. Det och tassandet från ens egna steg. Ser krispig, torr snö som fjäderlätt täcker grenarna i skogen. Inte tillstymmelse till tyngd. Bara lätt, lätt snö. Och mer tystnad.

Glädjen när man ser hunden ”balla” ur fullständigt.
Jaga snöflingor, rulla sig i snön och forma någon form av snö-….eh….ängel…?? 😛
Sekunden senare hitta rådjurs- och harspår och bli alldeles vild av lycka! Och sedan springa vidare tillsammans med mig, på vår första RIKTIGA vinterrunda. Magisk känsla!

Känslan när jag har tänkt springa en kort runda.
Men när man kommer in efter dryga 5 km känner man fortfarande en rastlöshet… Kroppen är inte nöjd. ”Ut och springer MER!” säger den.  Jag borde vara trött(are). Det ligger minst 6-7 cm snö, som gör att benen får jobba betydligt mer än vanligt!

Men jag lyder. Drar ut på ytterligare en kort runda, samtidigt som mörkret börjar falla. 20 minuter senare; Först då infinner sig lugnet. Endorfin-kicken. ”Löpar-knarket”… (Oj då?!) N.u. känner sig kroppen nöjd…!