Långpasset som (äntligen) blev av – 20 km härlig höst!

Flera helger i rad har jag tänkt köra ett långpass.
Det har inte blivit av. Det har varit ont om tid, andra planer och tja… någon helg t.o.m. aktivt portprioriterat, pga en galet trött och sliten kropp. Trots det har jag ändå känt att jag behöver få till minst ett par längre löppass innan halvmaran i november. Senast jag sprang längre än milen var… Oj då. Det var visst halvmaran i Sälen för 6 veckor sedan . Hur länge kan man leva på det, tro…? 😛

Septemberkänsla!

Första 8-9 km kändes kroppen riktigt pigg!
Det kändes som den tassade på av ren och skär löparglädje. Naturen är ju så fantastisk att man knappt har tid att tänka på om det eventuellt skulle vara jobbigt eller inte. Fast med tanke på den (fortfarande) mer grön(!)-gula nyansen känns det mer som början av September än Oktober.

Bästa löparsällskapet – Inga krav, bara glädje! ❤

img_2428

Mellan km 9 och 11 blev det lite mer teknisk terräng.
Och kände genast hur mycket jobbigare det blev! Pulsen slog i taket och benen fylldes med mjölksyra. Tänk om jag hade sprungit mer platta rundor och/eller asfalt; vad ”lätt” det hade varit (i jämförelse)! Inte för att det lockar, men tanken slog mig ändå, när skillnaden blev så oerhört påtaglig.

Årets första och enda älgfluga satte sig på min tröja här (men flög av lika fort – blä!). Nästan mitt i stan (fast ändå i skogen). Märkligt, med tanke på hur mycket ”riktig” skog-skog jag har sprungit både under sommar och höst. Och dessutom fått höra av andra att det finns maaassor av älgflugor därute. Jag har inte sett någon… Lucky me!

Någonstans runt 15:e km började jag känna av avsaknaden av långpass.
Det blev segt och tungt. En tendens till lätt huvudvärk började också infinna sig. Pucko-jag hade innan passet, tänkt att jag nog inte behövde ta med mig varken energi eller vatten, eftersom det inte var så varmt.
Men eftersom mina långpass på 20 km inte tar 90 minuter, som det gör för många, utan närmare 2,5-3 timmar så hade det nog inte skadat.

Att kunna springa en halvmara, när man vill.

Vid km 18-19 kände jag hur musklerna började värka så där ”skönt-ont” (kanske mest ont… Haha!) som de ofta gör när jag springer längre än vad jag är van vid. Sista kilometerna var ordentligt sega, men det kändes ändå som ett riktigt bra kvitto inför Österlen Lyser.
Det är ju inte så att jag (vanligtvis) tränar målinriktad mot just en specifik halvmara, men det känns rätt häftigt att veta att man fixar dryga 2 mil (och säkerligen mer därtill) bara ”sådär”, när man känner för det. 🙂

Love körde lite ”Sprada” vilket jag är övertygad om att även Ingmarie gör, typ, året runt. (Så länge det inte är någon is). Själv fegar jag ur, den här tiden på året…

3 träningspass den här veckan – Inkl. Sprada!

Det är semester på riktigt, när man blir veckovill och förvirrad.
Dagarna flyter ihop och jag vet inte om jag tränade idag, igår eller dagen innan det? Och jag känner mig hela tiden osäker på om jag hinner (?!) träna ikväll, imorgon eller i övermorgon. Det tycks liksom alltid dyka upp andra saker. Saker som jag, ärligt talat, kanske prioriterar (för tid finns ju faktiskt i överflöd, om vi ska vara ärliga). 😛

Trots den märkliga känslan av att jag ”aldrig” hinner träna har veckan hittills sett ut så här.

  • 1 timmes Hathayoga
    Även om det ska vara grunden till all yoga, kände jag inte alls igen mig, där i yogasalen…(?) Om ni missade mitt inlägg från tidigare i veckan, kan ni läsa mer om vad jag fick för uppfattning där —> Hatha Yoga!
  • Ett kortare styrkapass
    Som innehöll basövningar och fokus på stora muskelgrupper: Knäböj, utfall, hög bred rodd samt bänkpress. Har känt en ömmande värk i musklerna, som har lyckats påminna mig om att jag faktiskt har tränat!
  • Morgonjogg på ca 5,5 km
    Jag sprang innan frukost och vete tusan om inte kroppen kändes lite piggare den här gången, jämfört med tidigare försök till morgonträning! Yay! Förvisso trögstartad, men det är den ju oavsett vilket tid på dygnet jag springer.
    Den morgonjoggen bjöd även på årets (!) första dopp – Sprada (= Springa och bada; Ett ord myntat av kloka Ingmarie). Utan familj och utan badkläder. Från stigen (av med skor och strumpor) och sedan rätt ner i sjön! Verkligen uppfriskande, för det var redan dryga 20 grader varmt så tidigt på morgonen.

Utmaning – testa Sprada!

Kvinnan i fråga (Ingmarie alltså) är klok, fast ändå inte riktigt klok. 😉
Hon kör ”sprada” lite året runt. Typ så länge det inte är heltäckande is på sjön. Så långt har jag inte kommit (och kommer nog aldrig), men det är faktiskt skönt att bada i samband med löprundan. Särskilt när det är varmt och kroppen känns aningens överhettad!

Har ni testat? Om inte, gör´t och säg vad ni tyckte!

img_0892