10 tips när du springer Ultra / riktigt långt!

Det här med att springa långt…
Det är något med det som känns så himla coolt! Och som jag just nu (drygt två veckor efter första ultraloppet) har någon typ av hatkärlek till. Just för att det innebär att jag skulle behöva utmana mig själv mentalt!

Upplägget inför det här loppet var ju egentligen katastrofalt. Ändå blir jag peppad när jag inser hur mycket mer kroppen klarar av, timmar (!) efter att man helst hade velat lägga sig ner och dö. Galet, coolt och tja… kanske mest galet?
Särskilt med tanke på att jag sista 5 km uttryckligen sa:
”- Det här tänker jag ALDRIG göra om!!”
😀

IMG_6678

Ultraloppet lärde mig mycket.

  1. Vilka hjärnspöken som dyker upp.
    och ungefär när de kommer. (Även om det såklart kan diffa, beroende på dagsform). Man måste nog testa sig fram för att veta när de kommer för just en själv. Och hur man ska hantera dem (då, men framför allt nästa gång).
  2. Att jag verkligen behöver fylla på med energi, vätska och SALT!
    Den sistnämnda är min stora akilleshäl, då jag svettas mycket. Har börjat inse att det är saltbristen som gör att jag får ont i huvudet vid långpass.
  3. Att gå ut suuuperlugnt!
    Långsammare än man tror, även om det känns som att man nästan har GÅFART första milen.
  4. Att dela upp sträckan i delmål.
    Inte bara på tävling, utan även på träning. Att man t.ex. får vila 2 minuter, om man tar sig 15 km. Eller äta den där goda nötcremen efter 10 km. Osv.
  5. Att GPS-klocka är att föredra framför mobil.
    Min Garmin håller i minst 9 timmar. (Testat och godkänt).
  6. Vill man absolut ha en mobil, som mäter både sträcka/tid
    + ev. fota (vadå eventuellt, klart man måste fota?!) 😛 är det bra att ha med sig en ”powerbank” där man har möjlighet att ladda telefonen 1-3 gånger under rundan.
  7. Ha med sig sin ”powerbank” (och toapapper, energi, vätska, telefon, karta m.m.) i en rygga!
    Jag älskar min Ultimate Direction Vest! Sitter som en smäck på min korta, lite kurviga damrygg!
  8. Bra att ha med sig vid RIKTIGT långa pass:
    Våtservetter/papper, vaselin, lypsyl, TEJP och PLÅSTER! (Mina ”räddare” för 1,5 vecka sedan!) De sistnämnda hade jag tänkt på själv. Men även våtservetter/papper är viktigt, för att kunna rengöra fötter/blåsor innan man sätter på plåster/tejp. Detta hade jag glömt, men fick av en snäll medlöpare.
  9. Att springa med sällskap och utan tidskrav är också att föredra!
    (Är det någon med min/din sjuka humor, är det ytterligare ett plus).
  10. Hjärnan slutar tänka rationellt.
    Saker man aldrig skulle göra, inser man någonstans halvvägs att man ändå gör. Som att dricka litervis med cola. Kolsyrad dryck. För första gången, på tävling… Om min mage fixar det? Inte en aning! Jag GILLAR ju inte ens coca-cola, vanligtvis. Hatar det…

Mer ultrainspiration!

Vill ni läsa om två riktiga ultrarävar och inspireras?
MaratonMia (och Jan-Erik som jag har haft privilegiet att få springa med!) laddar inför ”Trans Pyrenéerna”, genom att springa High Coast Ultra – Del 1 och Del 2  (som jag blev både märkligt sugen på och skräckslagen av, att läsa om…)! Haha! 😮 😀 Men wow, vilken natur!
Vem vet – En dag kanske jag vågar…?

Tankarna kring Hallands Ultra…!

Å ena sidan…

Min hjärna spelar mig spratt. I ena sekunden är jag superpeppad och fokuserad inför helgens bravader – Hallands Ultra.
”Det här ska bli så jäkla häftigt! En, till synes, fantastiskt vacker trailbana! Och en utmaning som jag kommer minnas; egentligen oavsett hur det går. Jag har bra sällskap med mig. Inga tempo- eller tidskrav, vi ska bara att ta oss runt och ha så roligt vi bara kan! Precis så jag vill ha det.”

Å andra sidan…

För att i nästa stund bli osäker och toknervös!
”Är jag verkligen förberedd? Jag har inte fått till mina långpass som jag har velat. (Jäkla pollen!) Tänk om magen ballar ur och jag inte kan få i mig energi under 8-9 timmar? Tänk om vi springer vilse? 50 km är tillräckligt långt utan att man springer fel. Tänk om det blir sol och +25 grader?! Jag fixar verkligen inte 5 mil i stekande hetta… Hur kommer det kännas att passera mål (ja, ni läste rätt) vid 36 km, för att ställa om sig på ytterligare en ”liten sväng” på 14 km…?!”

Herregud. Det är bara fyra dagar kvar. FYRA….DAGAR…?! 😮

hallandsultra1

Foto: Hallands Ultra

Nedräkning pågår – Hallands Ultra!

Hur tusan kan veckorna gå så här fort?! Swooosch!
Som jag skrev sist, har jag varit gräsänka den här veckan. Sambon drabbades dessutom av flygkaoset igår, när han skulle hem. Så istället för att ta flyget och vara hemma i hyfsad tid igår kväll, fick han åka ersättningsbuss i 13 timmar (!) Roligt värre…

Jag ska springa ett ultralopp. JAG…?!

Träningspassen har ju inte direkt flödat senaste tiden.
Igår fick jag dock till ett kortare pass. 6 km – Snabbare, intensivare och svettigare än på länge! Helt ok andning (äntligen) men framför allt pigga ben. Härlig känsla! 🙂
Däremot kan jag inte låta bli att stressa upp mig. Hallands Ultra. U.L.T.R.A. (Smakar på ordet). Det är 3 veckor kvar. Tre veckor?! 22 dagar kvar. Hur tusan ska det här gå till…?! *börjar bli nervös*

img_9526

Uteblivna långpass.

50 km tävling och jag kör 6 km träningspass. Haha! *tragik-komiskt* 😛
”Fantastiskt upplägg. Verkligen”, mumlar en röst  (ironiskt) i mitt huvud. Men det är ju som det är när familjelivet, trots allt, går först!
Jag försöker intala mig att 6 km är bättre än inga km. Samtidigt som jag inser att de där 25+ passen som jag hade föreställt mig, när vi befann oss i början av Maj, inte har blivit av – av olika anledningar.

Nu i helgen är det dessutom ”Klassbollen” både lördag och söndag.
Jag hoppas jag kan få till ett långpass eller eventuellt något (kortare) dubbelpass. Nästa helg bör jag också kunna få till ett längre pass (det längsta i vår?) Sedan är det redan 4-5 juni och jag tänker dra ner lite på mängden igen. Kan man dra ner på mängden, när mängden inte är jättehög från början…? 😉

Tävling helgen innan tävling?

Däremot har jag funderingar på att eventuellt köra ett 5 km tävling den 5 juni? Ett kort och bra fartpass, tänker jag. Men är det dumt att köra ett så kort, ”maxat lopp” så nära inpå? Även om jag (såklart) tänker vila, mer eller mindre,  hela sista veckan?

2016 – Malin goes Ultra?!

We gotta talk…
Alltså, för en sisådär 6 månader sedan. Mitt under den djupaste, iskalla vintern och med känslan att det var jääättelångt till sommaren, hade jag ett svagt ögonblick. Jag läste om Hallands Ultra och tyckte det såg så himla vackert ut! Jag var just då på väg upp till värmland. Troligen på ”trail-overload”. Helt plötsligt kom jag på mig själv, skicka SMS till en arbetskamrat:
”Hallands Ultra i Juni. Är du på?!”

Öka uthålligheten. Jaha, med långpass…

Resten är historia. 
Jag har inte vågat skriva något om detta innan (det är ju för tusan jättelångt!) och egentligen känns det rätt korkat att nämna det nu också. (Har jag sagt det, kan jag ju inte komma undan sedan). Och med höftproblemen tidigare i år, har jag definitivt inte kunnat löpträna som jag har velat. Långpass över 30 (eller 20 km för den delen…); Vad är det…? *harkel*

När jag var hos naprapaten häromdagen kom vi in på ämnet lopp.
Han skulle själv springa Stockholm Maraton i juni och pratade lite nervöst om sina 30+ långpass och plötsligt hör jag mig själv säga:
”- Jag ska springa 50 km i juni”. Jag tror, helt ärligt, att han funderade både en och två gånger; Hur tänkte hon där..? Men han var snäll och la fram det på ett mer genomtänkt sätt. Haha!
Inte som Märtas kollegas reaktion.Och då har hon ändå SPRUNGIT 3 mil, för inte så längesen.

Hur svårt kan det va´…?!

Och tja, vad ska jag säga. Jag har nog inte tänkt.
Lite som det vi var inne på för ett tag sen: ”Hur svårt kan det vara!” Plus att jag tänker att vi får ta det lugnt och försöka njuta av omgivningarna. Tar vi oss inte runt, så gör vi inte. Men då har vi i alla fall försökt och fått en (förhoppningsvis) härlig upplevelse.

Något jag gillar är att det på hemsidan står:
”Maxtid: Vi har ingen maxtid. Ta din tid och njut av naturen!” Hur kan man trail-snigel INTE gilla den inställningen, liksom? 😛

Vad hette det? ”Planering”?

Dessutom känner jag grymt mycket igen mig i Annas beskrivning – ”Så flummig!”
Planering? Vad är det? (You all know me by now). Det märkliga i sammanhanget är att jag inte ens är nervös. Hur kan jag inte vara nervös? Det är ju bara 44 ynka dagar kvar…! Dryga 6 veckor. På riktigt?  6 v.e.c.k.o.r….?! Det är ju ingenting.

PS. Vad innebär ”Ingen maxtid” egentligen? Får man hålla på hela natten tror ni…? Haha! 😀

Bilderna är från hallands ultras hemsida.

hallandsultra1 hallandsultra2 hallandsultra3 hallandsultra4 hallandsultra5

Nya utmaningar och drömmar!

Jag vet inte riktigt varför det har börjat bubbla inom mig just nu.
Kanske för att jag inte kan springa så mycket som jag vill? Att jag i våras klarade av flera maratonlånga sträckor och sedan inte kunde utmana mig ytterligare. Eller för att det just nu är högsäsong i lopp allmänhet och långlopp i synnerhet. Inspiration, har jag hört att det kallas. 🙂

En massa nya drömmar och utmaningar som dyker upp i huvudet!
Som jag vill kunna se fram emot. Träna inför. Och klara. Vara stolt. Växa!
Om kroppen håller, vill säga… Självklart får jag utgå ifrån att vaden kommer återhämta sig, men just nu känns det bara frustrerande.

Samtidigt tänker jag; även om jag hade varit helt skadefri just nu, hur vet jag att jag hade varit helt skadefri när utmaningarna knackar på dörren? Man kan ju aldrig veta, så jag borde inte haka upp mig på det. Nu bestämmer jag det. Inte haka upp mig! Så. 🙂

fjällmara

Foto: fjallmaraton.se

Utmaningarna då?
Jag drömmer om ett fjäll-halvmaraton. Och Ultravasan 45 km. Och så en repris på förra årets linnémaraton i April.
Det sistanämnda; kuperat men ändå ett relativt ”snällt” kravlöst (kanske mest mentalt kravlöst för egen del?) maraton, där det inte finns något tidschip eller resultatlistor. Bara min egen upplevelse och min egen tid. Ett rejält långpass i skogen, med massor av mat- och vätskestationer. Perfekt! 🙂
Och så Råda Ultra natt. Något jag varit lite småsugen på sedan två år tillbaka. Första året var jag inte tränad för det. Andra året hade jag blivit skadad. Så jäkla typiskt.

Sedan är ju ironin enorm.
Det var ju under ett långpass – Efter en vår med mycket mängd – Som vaden ”till slut” pajade. Bästa förutsättningarna, inför långlopp, right?  Gör om, gör rätt. På något sätt, borde det ju gå. Försiktighet och klokhet.

Vad är din nästa utmaning/dröm? *nyfiken*
Realistisk eller (just nu) orealistisk. 🙂