Springa i Värmland!

Det finns löprundor och så finns det löprundor!
Dagens springtur var den första på två veckor, men märkligt nog kände jag inte någon större skillnad, vad gällde flåset?

Nu var det ju ren och skär njutningslöpning, så ingen press utav kroppen. Då hade det säkerligen känts annorlunda (och varit jäkligt korkat). Jag kunde i alla fall tassa på i lugnt tempo och njuta av omgivningarna, utan att känna att kroppen blev trött. Hösten här i Värmland bjuder verkligen på sin allra bästa sida – Vilken tajming! Strålande sol och + 4-5 grader. Love it! 🙂

Utsikt över klarälven

En annan som njöt av löprundan var Love.
Som vanligt tyckte hon att jag var alldeles för långsam, men det är ju en konstant uppfattning, från hennes sida… Haha! Sprintar man iväg i typ 2,50-tempo, får man faktiskt skylla sig själv lite grann, att matte halkar efter… 😉
Ca 8 km skramlade vi ihop och sedan sov vi båda middag. En perfekt start på helgen!

Äntligen!

Det har varit en del opepp på bloggen senaste veckan.
Vilket kanske kan bli lite tråkigt, om man är läsare. Å andra sidan är det så livet är ibland och jag vill ju att bloggen ska spegla livet. Inte bara skriva om de där superhärliga grejerna och sedan ”mörka” det som känns jobbigt eller tufft…

Jag har tagit det EXTREMT lugnt senaste fem dagarna.
Något som framför allt varit ”tack vare” den här förkylningen. (Eller vad det nu är/var?) Det här var segdraget, hur som helst! Jag gissar att det kanske blev lite värre än det annars hade blivit, pga att kroppen varit helt slut.
Idag, söndag, är i alla fall första dagen som jag mår lite bättre. Även om jag fortfarande är rejält rosslig i hals och bröst. Tack och lov har i alla fall den där djävulska huvudvärken (som faktiskt gjorde mig lite nervös…) äntligen släppt!

Jag tittar ut och ser att det duggregnar och är +2 (?!) grader.
Hej hösten (på riktigt)! Eller räknas  det kanske t.o.m. som vinter? Trots det kan jag ändå känna hur jag faktiskt hade velat ge mig ut på en löprunda. Men lugnt, såklart jag inte ska!  Men en kvinna kan väl få längta och drömma sig bort lite? 🙂

Älskade höst! Jag gillar dig, oavsett om det är sol och stilla eller regn och blåst.

Nästa äventyr – Österlen Lyser, halvmaraton!

God morgon! Vad tror ni om att springa på skånska Österlen i November? 
Det är lite som att be om det, va…? Risken att det kommer regna och blåsa storm, känns rätt överhängande. Eller kanske t.o.m. snööö…
Trots det sa det ”klicke-li-klick” på tangentbordet för någon vecka sedan, efter lite facebookchattande. Nästa (inplanerade) äventyr blir alltså en halvmara på skånska landsbygden. Tänk att man är så lättövertalad…?! 😛

Starten går inte förrän efter mörkrets inbrott, så pannlampan ska definitivt få nya, fräscha batterier innan dess!
Loppet då, undrar du kanske? Det blir Österlenmaran,som är en del av Österlen Lyser.

Märkligt nog ser jag verkligen fram emot det här loppet, trots riskerna ovan och det faktum att jag fortfarande är rätt mörkrädd (hur tänkte jag här egentligen?) Eller tja… Fast kanske inte så märkligt ändå, när jag tänker efter:

1. Jag får springa! Bara det! Det är inte så bara.
2. Jag får träffa (nästan) alla tjejerna från Sälen-äventyret igen. YAY! (Men vi kommer sakna dig, Ida!) 😦
3. Att tillsammans får vi uppleva en halvmara full med marschaller, lyktor och eldar längs vägen, känns som en fantastiskt häftig upplevelse!

Är det någon annan som befinner sig i närheten och som är sugen på att hänga på – Bara gör´t så ses vi! 

Foto: Funbeat.se

10 tips om man ska springa i värme!

Att försöka springa när det inte är så varmt är svårt.
Nu när det är högsommarvärme, menar jag. Jag begav mig ut igår kväll, i tron om att temperaturen hade sjunkit. My mistake… Ska det vara sådär skönt svalt, får man man nog ge sig ut när klockan passerat midnatt!
När jag ändå var ombytt och hade tassat iväg, tänkte jag att löprundan får liksom bli som den blir. Inga krav när det är dryga +25 grader! Det kändes oväntat bra första km, men någonstans vid 3 km kändes det som min hjärna började koka…

Försökte ignorera känslan och tassade på – sakta!
Inne bland träden kändes det ändå aningens bättre, även om det inte fläktade någonting. Där passade jag även på att ta lite fotostopp, vilket en viss fröken tyckte var heeelt onödigt. Hon la sig i protest mitt på stigen. ”Matte, du är för långsam!”… (Eller så kan det ha varit så att hon var smart och passade på att vila i värmen).

Jag lyckades skrapa ihop nästan 7,5 km vilket jag ändå är nöjd med, med tanke på omständigheterna. (Högsommarvärme och inga planer på långpass). Ska man springa längre, när det är så här hett hittar ni mina bästa tips nedan! 🙂

Att tänka på när man springer i värme!

1. Drick vatten!
   Se till att få i dig mycket vätska! Framför allt dagarna innan passet, men även samma dag och under passet.
2. Men akta så du inte dricker för mycket vatten.
   Risken, om du dricker för mycket, är att salt-/vätskehalten i kroppen hamnar i obalans och det i värsta fall leder till ”vattenförgiftning”.
3. Svettas du mycket – få i dig salt!
   Drick resorb, ha med salttabletter, käka en liten påse chips eller ta saltshots (salt + vatten). Jag får väldigt lätt huvudvärk om jag fuskar med saltintaget på varma, långa pass.
4. Lyssna på kroppen!
   Känns den ”överhettad” gå i den där branta uppförsbacken eller någon halv km, istället för att ta ut dig helt och riskera yrsel, illamående eller huvudvärk.
5. Bada / Kyl ner kroppen!
   Om det är möjligt kör ”Sprada” längs vägen! (Särskilt om du kör långpass).
6. Pressa inte kroppen – om du inte vet att du klarar av det.
   Försök planera in snabbdistans och intervaller på andra, svalare dagar.
7. Undvik de varmaste timmarna!
   Försök springa tidigt på morgonen eller sent på kvällen, när temperaturen har sjunkit.
8. Ha ljusa kläder och/eller glasögon och/eller keps!
   Det hjälper kroppen att inte blir för varm. Kepsen kan man doppa i ett vattendrag och kyla ner huvudet med (om man inte vill köra ”sprada” / doppa hela kroppen).
9. Vätskerygga!
   Springer du långt, är det lättast att ha med sig vätska/salt och övriga förnödenheter i en smidig ryggsäck! Jag har nog tipsat om den förut, men älskar min Ultimate Direction Vest. Den är utformad av en kvinna, för kvinnor. Sitter som en smäck på mig, som är lite kortare rygg och former.
10. Ha med dig telefon/mobil! 
    Om du börjar må dåligt. Blir yr, illemående eller börjar frysa / slutar svettas. Se till att du i alla fall har möjligheten att ringa någon så du kan bli hämtad!

 

Det finns olika sätt att ta sig ur komfortzonen!

juOch då menar jag inte att det måste innebära att man testar en ny träningsform, eller öka antalet km på en löp- eller cykelrunda. (Även om det också kan vara sätt att ta sig ur komfortzonen, såklkart). Jag tänker ofta på det som Anna beskriver i sitt senaste inlägg; Att jag vill våga testa nya vägar, nya stigar och/eller nya områden. I mitt fall handlar det ju just om att springa på nya platser, eftersom det är löpning jag ägnar mig åt.

Boozta träningsglädjen!

Det gör ofta så himla mycket för träningsglädjen!
Att uppleva och få se nytt! Att faktiskt längta fram till nästa backkrön eller nästa sväng, bara för att få se hur det ser ut på andra sidan. Nyfikenhet är en stark drivkraft, vilket i sin tur gör att man med lätthet kan springa betydligt fler km än man vanligtvis gör. Plötsligt kan 13 km ha passerat i ett nafs, istället för den vanliga ”tråkiga” rundans, kanske lite halvsega 7 km.

”Min löpguru Isak och jag skojade om att vi borde prova alla motionsspår runt hela kommunen.”

Citatet från Annas inlägg tycker jag att ni ska till er och inte alls se som ett skämt. 🙂 Efter att jag har börjat springa och vågat utmana mig, har jag upptäckt att det finns betydligt fler vägar/stigar i ens hemort, än  man någonsin hade kunnat föreställa sig!

Jag vet att jag vid något tillfälle förra sommaren fick en kommentar i min blogg som var något i stil med:
”Ännu fler nya vägar i din hemstad? Hur många nya rundor kan du hitta?” 

Tja, uppenbarligen rätt många!  Haha! 😉 Om den personen (och kanske t.o.m. fler?) känner så, när de läser min blogg? Jag vet i alla fall att jag fortfarande har massor av stigar att utforska, enbart i mitt närområde. En hel del av dessas har jag, än så länge, bara sett på karta, men jag hoppas och antar att de finns även i verkligheten.
Sedan kan det ju såklart hända att vissa delar av rundan blir detsamma som innan, men att man sticker av på någon ny stig efter halva sträckan eller så.

Om jag dessutom lägger till grannkommunerna (har inget emot att åka 20 minuter till nya skogar) så är möjligheterna oändliga!! (Lerum, partille, Gbg, Borås m.fl.) Massor av ”trail-godis”! 😀

Jag har fortfarande respekt för skogen och det är klart att risken att gå vilse passerar min hjärna vid tillfällen. Fast i nästa andetag tänker jag: ”Tänk vad fantastiskt, vackra platser jag skulle missa om jag inte vågade…?!”

Jag har själv skrivit inlägg om det här ämnet tidigare:
* Hitta nya vägar
* Att (våga) prova nya vägar

Foto från Nordvärmlandsleden *
*(Här känner jag björnskräck mer eller mindre varje gång jag springer,
men tvingar ändå mig själv att våga. Haha! Risken är ju, trots allt, minimal!)