Regn-tungt men lättandats! Och så det där med relativitet.

Förlåt, jag VEEET; man ska inte klaga över vädret.
Njuta av solen, ta vara på sommaren. Osv Osv Osv! Men när jag igår hörde mullret på långt håll och såg de mörka, mörka molnen var det ändå någon liten del av mitt inre som gjorde små volter av glädje. Åska? Åska! YEAY!

Och det regnade. Som det regnade! Inte länge, men 10-15 minuter av ösregn. Och sen… DET GICK ATT ANDAS! Temperaturen droppade från dryga 30 till 22 grader! Jag som ofta tycker 22 grader är en sisådär 5-10 grader för varmt, nöjde mig rejält med tjugotvå. T.j.u.g.o.t.v.å…! Ljuvligt!

En kuperad runda på ca hälften grusväg, hälften stig.
Totalt ca 7,5 km. Egentligen hade jag inte tänkt att springa alls, så det blev ju dryga 7 km ”extra”. Det kändes lite småsegt, särskilt första halvan. Och trots den känslan måste jag säga att det var ett helt ok tempo när det gäller kuperad terräng! Nära på tröskeltempo – bara ”sådär”.

Det är lätt att bli ”fartblind” när man kan köra intervaller på löpband eller snabbdistanser på (nästan) platten i betydligt högre tempo. Men man får, med tiden, lära sig vad som är snabbt i just terräng, för en själv.
Allting är ju, som ni vet, relativt. 🙂

Foto: lindsjotaxar.blogspot.se

Om man vill snabbare på milen…

…ska man springa kuperat. Jättekuperat!
Som Billingen-kuperat. För det ger uppenbarligen starka ben. Förvisso har jag sprungit aningens mer generellt sett, de sista månaderna, så det kan väl göra sitt till. Men däremot har jag inte sprungit särskilt mycket kvalitetspass. Mest i skogen och i njutar-tempo. Jag menar, skratt-/fotograferings-tempot under Billingen-helgen, var ju inte på något vis snabbt. (Även om det var fysiskt jobbigt för mig ändå. De andra ultra-typerna var ju knappt andfådda). 😉

Hur som… Något har hänt.
Igår sprang jag på en något mer flack bana (dock inte asfalt). Och jag kände när jag joggade iväg att benen kändes spänstiga. Ingen känsla jag brukar vara bortskämd med… Det kändes lite slitigt på några ställen, men överlag starka, s.t.a.r.k.a ben?! Häftig känsla!  Sedan att himlen hade öppnat sig och regnet VRÄKTE ner, så jag blev fullständigt (!) genomblöt, det är en annan sak.

En annan märklig känsla är när jag efter passet, står och stretchar.
Med regnet droppandes ifrån hela mig och mina genomblöta tights och linne. Och det springer förbi en tjej i långa tights och JACKA? Det var ju klibbigt, äcklig, tokvarm åskvärme i luften… Måste blivit hiskeligt varmt i jacka…?? Men vi är ju alla olika och tur är ju det!  😉

Från ett annat stormigt/regnigt tillfälle, men jag var MINST lika blöt den här gången!
(När detta fotot togs, regnade/blåste det in vatten in i örat minns jag)! 😛