Terräng-rundan from hell…!

image

image

wpid-20130421084601033.png 

image

.
Det ser helt ljuvligt ut, eller hur?

Strålande sol, +12 grader, vindstilla! Torra, fina stigar (mestadels) och så ett par partier med lera, som jag (och mina skor) älskar! Men något kändes riktigt fel. Helt off. Kroppen var seg, seg, seg! Andningen var extremt flåsig. Benen protesterande högljutt med ”hjälp av” mjölksyra i varenda litet uppförslut. Förvisso körde jag intervaller i tisdags och benstyrka i torsdags. Men visst sjutton ska kroppen orka med en lugn (!) runda ändå?? För tempot var extremt lågt! Det var ju definitivt inte så att jag krävde något av kroppen. Märkligt…. Kanske inte funkar hundraprocentigt när jag är nyvaken?

Nya tag nästa gång. Skitpass. Slitigt pass. Pannben, pannben och så en stor portion envishet på det!
Men som någon klok sa en gång; det är ju ansträningsgraden som räknas i terräng (när inte tempot på samma sätt kan visa hur hårt man kör). Och ska man gå på det så var passet kanske tyngre än planerat… Även om jag har svårt att tro på det. För det var NÄSTAN gångtempo. Inte riktigt så illa, men nästan. Blää…

Tur att omgivningarna är så vackra som de är! Jag fick ju njuta lite med ögonen i alla fall! 🙂
Men just då kände jag mest så här:
.

image