Att tänka på när man springa trail!

Nu är det snart 4 år sen jag förälskade mig i traillöpningen!
Ni som har hängt här ett tag vet att det var ganska brutal  ”love at first sight”, då jag började springa i skogen på vår/sommar 2012 och då inte alls särskilt långa pass. För att sedan tycka att det var en bra idé att anmäla mig till ett 18 km långt traillopp i september samma år (?!) Det är nog det mest galna jag har gjort i min löparkarriär… Men jodå, det gick ju det med. 😛

Jag älskar att inspirera andra, vad gäller trail !
Att upptäcka naturen,  njuta av den i ett snigeltempo med  ett par löparskor på fötterna; det finns inget bättre!
Därför blev jag så himla glad när jag såg Annas blogginlägg: ”Jag är nyfiken på traillöpning”.  Om hon bara visste vad mycket härligt som väntar. Ok, en del jobbigt också…! 😉

Trailporr och björnskräck
Magi, sen gick jag vilse…

IMG_7024

Hur härligt det än är, händer det (faktiskt) att man frågor sig vad tusan man håller på med.

  • När man plötsligt vurpar ensam i skogen och tackar högre makter att man inte skadat sig mer än genom ett par skrapsår, eller en öm handled/ömt knä.
  • När backarna aldrig tar slut och man bara svär över ens ”för små lungor” eller klena/brännande muskler.
  • När man ser fram emot en torr, fin, teknisk stig men möts av litervis av vatten och/eller lera. (Minns ni min mentala träning/citat: ”Embrace the mud!” Viktigt att komma ihåg för att inte sura ihop där mitt i skogen).
  • Det har (tack och lov) inte hänt så många gånger, men känslan när man inte riktigt vet vart man befinner sig… Tack och lov för eniro-kartan/mobilsändning… En dag är jag kanske inte ”just as lucky”…?
  • Känslan när man känner sig bevakad, när man är mitt ute i ingenstans. Björn, kanin, rådjur, zombi, varg, människa, spöke…??  Alla logiska och ologiska förklaringar dansar vilt i huvudet..

Sååå, nu när jag skrämt upp er… Haha Sorry! 😉
Här kommer mina bästa tips, från ett tidigare inlägg :

7 tips om traillöpning

7 tips om trail-löpning!

Då traillöpningen mitt andningshål och absoluta favoritträningsform i livet, tänkte jag dela med mig av några tips till er. Undrar ni, eller funderar över något – Fråga på! 🙂

skog3

  1. Ta det försiktigt i början. Även om mjuka stigar är snällare mot lederna, behöver både leder, ligament och (mindre) muskler anpassa sig till den mer tekniska löpningen. Annars är det lätt att exempelvis stuka fotlederna.
  2. Håller man sig till elljusspår eller större stigar kan man (faktiskt) använda sina vanliga löparskor. Om man efter ett tag känner att man ”fastnat” för stig- och/eller obanad löpning kan det vara bra att köpa ett par skor med mer mönstrad sula.
  3. Försök lära dig att titta en bit fram på stigen. Det är lätt som nybörjare att stirra ner på punkterna där man ska sätta fötterna, men det bästa är om man vet hur marken ser ut där, redan i.n.n.an. man kommer fram dit. Det underlättar när man ska välja ”spår” på stigen/i skogen.
  4. Strunta fullständigt i tempot! Är man van att springa en asfaltsmil i t.ex. 5,00-tempo, måste man vara medveten om att en mil i skogen inte kommer gå lika snabbt. Troligtvis inte ens i närheten av lika snabbt (särskilt inte om du är ovan). När jag springer i skogen brukar det gå minst 1 min långsammare/km. Ibland 2, 3 eller 4 km långsammare/km, beroende på hur kuperat och tekniskt det är!
  5. Gå i uppförsbackarna. Är det väldigt kuperat tjänar du ingenting på att ta ut dig uppför. I värsta fall blir du bara tröttare och orkar inte trycka på när det väl planar ut (eller ”rulla på” nedför).
  6. Ha gärna långa tights, alternativt shorts och högre kompressionsstrumpor (om det är varmt). Dels minskar risken att få fästingar, men du skyddar framförallt benen från rivsår, från grenar och ris.
  7. Njut! Självklart kan man köra intervaller eller fartlek i skogen. Men låt de vanliga distanspassen och långpassen gå långsammare. Ta in naturen och allt de vackra. Få ett lugnt sinne. Man behöver inte ha så bråttom här i livet. 🙂