Att blogga – Hur svårt kan det vara?!

Nätverket Better Bloggers skriver ett intressant inlägg om det här med bloggande.
Att det av många fortfarande anses som tramsigt.  ”Man skriver ju bara lite”… Varför skulle man tjäna pengar på det. Löjligt. Trams!

Jag vet ju att det är så här, tyvärr.
Många som inte alls förstår varför man ska ta betalt för en annons. Inte bara läsare/”vanliga” människor utan även (oseriösa) företag som kontaktar en och inte alls förstår varför man inte ”bara kan skriva lite om dem”, i utbyte mot en blogglänk eller i ”bästa” fall ett presentkort på 300 kr…


Om företagare har den synen på bloggare, är det kanske inte konstigt att många andra delar den? Men ändå (såklart) en skrämmande,  förutfattad mening…! Som Linda är inne på i inlägget; Det är nog många som inte vet hur mycket tid det ligger bakom en blogg. Särskilt en stor. (Där räknar jag dock inte mig själv och då lägger jag rätt mycket tid ändå. Kan bara tänka mig hur många timmar större bloggar lägger..?!)

Jag måste erkänna att jag ibland känner att det är pinsamt att blogga.
Att jag delar med mig av mina träningsupplägg och funderingar med främlingar; D.e.t. är helt ok. (Märkligt nog!) Men att berätta för mina arbetskamrater, vänner eller släkt att jag bloggar… Absolut Helst inte! Pinsamt ju!
Varför? Jag vet inte….? Kanske ligger det någon liten röst därbak i huvudet som säger att det är tramsig. Att det ändå inte är någon som vill läsa. Någon kanske tycker jag är konstig/ har fullständigt noll koll. Eller undra varför jag ”bara skriver lite”…

 

Vem får träningsblogga?

Det blev en del reaktioner på inlägget om Ortorexi.
Det är bra, för ämnet behöver diskuteras och uppmärksammas! En kommentar gjorde mig lite (extra) fundersam.

”Jag tycker nog att många bloggar jag läser vill framställa sig som att dom tränar mer än dom gör. 15min styrka på vardagsrumsgolvet är ingen träning värd namnet.. Inte heller 3km löpning 2 dagar i veckan. Det är i princip helt effektlöst men framställs som riktig hardcore-träning.”

Det ligger säkerligen en poäng i det.
Att vi är många som ”förskönar” sina liv och sin träning. Att de väljer att inte skriva när de ”muffat i sig” en chokladkaka (skyldig), eller att de bara lägga ur bilder på den mat som är extraordinär. Inte när de åt kalops 4 timmar tidigare.

Samtidigt kan jag inte låta bli  att undra över frågeställningen:
Provocerar man om man som ”Svensson-tränande” person bloggar om det? Om man har börjat från noll, kanske de där 2 x 3 km är jättejobbigt. Att man är glad över att ha fått till ett kort, men intensivt pass där hemma, när jag egentligen inte hade tid att träna alls den dagen. Behöver man vara elitmotionär för att få skriva om sin träning? Jag tror att det finns  ett rätt stort behov av att känna igen sig i de bloggar man läser.

Jag läser många bloggar där personen i fråga tränar mer än jag.
Vissa t.o.m. väldigt mycket mer.Men det är ju inte träningsmängden i sig som gör att jag läser den. Att de bara skriver om ”riktig” hard-core träning. Det kan handlar om:

  • Inspirerande inlägg
  • Fantastiska foton
  • God mat  och desserttips
  • Tips och råd om livet
  • Fantastiska texter och tänkvärda ämnen
  • Ett bra skrivsätt och magiska formuleringar.
  • Humor 

Osv osv. It goes on… 🙂
Vad säger/tycker ni? Vad gör en bra/läsvärd blogg?