Nedräkning pågår – Hallands Ultra!

Hur tusan kan veckorna gå så här fort?! Swooosch!
Som jag skrev sist, har jag varit gräsänka den här veckan. Sambon drabbades dessutom av flygkaoset igår, när han skulle hem. Så istället för att ta flyget och vara hemma i hyfsad tid igår kväll, fick han åka ersättningsbuss i 13 timmar (!) Roligt värre…

Jag ska springa ett ultralopp. JAG…?!

Träningspassen har ju inte direkt flödat senaste tiden.
Igår fick jag dock till ett kortare pass. 6 km – Snabbare, intensivare och svettigare än på länge! Helt ok andning (äntligen) men framför allt pigga ben. Härlig känsla! 🙂
Däremot kan jag inte låta bli att stressa upp mig. Hallands Ultra. U.L.T.R.A. (Smakar på ordet). Det är 3 veckor kvar. Tre veckor?! 22 dagar kvar. Hur tusan ska det här gå till…?! *börjar bli nervös*

img_9526

Uteblivna långpass.

50 km tävling och jag kör 6 km träningspass. Haha! *tragik-komiskt* 😛
”Fantastiskt upplägg. Verkligen”, mumlar en röst  (ironiskt) i mitt huvud. Men det är ju som det är när familjelivet, trots allt, går först!
Jag försöker intala mig att 6 km är bättre än inga km. Samtidigt som jag inser att de där 25+ passen som jag hade föreställt mig, när vi befann oss i början av Maj, inte har blivit av – av olika anledningar.

Nu i helgen är det dessutom ”Klassbollen” både lördag och söndag.
Jag hoppas jag kan få till ett långpass eller eventuellt något (kortare) dubbelpass. Nästa helg bör jag också kunna få till ett längre pass (det längsta i vår?) Sedan är det redan 4-5 juni och jag tänker dra ner lite på mängden igen. Kan man dra ner på mängden, när mängden inte är jättehög från början…? 😉

Tävling helgen innan tävling?

Däremot har jag funderingar på att eventuellt köra ett 5 km tävling den 5 juni? Ett kort och bra fartpass, tänker jag. Men är det dumt att köra ett så kort, ”maxat lopp” så nära inpå? Även om jag (såklart) tänker vila, mer eller mindre,  hela sista veckan?

Morgonlöpning och Pollenallergi.

Planen var att ge sig ut tidigt för att slippa värmen.
Vad hjälpte det? Klockan 09.30 (och jooodå, det är morgon. Hehe!) var det ju redan +21 grader. Ödets ironi.
Jag kom ju i alla fall ut, eftersom jag redan var ombytt och klar. Och att springa i shorts och linne en tidig morgon, en vecka in i maj, kändes ju ändå rätt nice! Lite dryga 5 km blev det och det var nääära att jag gjorde en ”Ingmarie” och körde löpning-bad-löpning. Men alltså, (typ) +13-14 grader känns lite…eh…väl uppfriskande. 😛

Receptfria Allergitabletter – Bäst och skillnad?

Jag har senaste tiden testat en receptfri nässpray, men har under veckan som varit funderat på om jag även ska komplettera det med allergitabletter. Kikade runt lite snabbt på apotekets hemsida, men det finns ju massor av varianter där  – Vad är skillnaden?
När man läser beskrivningen låter ju alla likadana? ”Antihistamin – Mot klåda, nysningar, snuva och ögonsymptom.
Ok, men om jag inte har ”mer än” rinnsnuva, torr-/rethosta och framför allt problem att andas då? (Varken ögonsymptom, nysningar eller klåda?) Ska man inte använda dessa receptfria varianterna då?

Logiska biverkningar?

För att inte tala om när man läser om ”vanliga (!) biverkningar”, vilket innebär fler än 1 av 100, men färre än 1 av 10 patienter. (Det finns betydligt fler skrämmande biverkningar, som dock inte är lika vanliga).

  • Huvudvärk
  • Trötthet
  • Illamående
  • Diarré
  • Snuva (irritation och svullnad i näsan)

Vänta lite nu? Är inte symptomen exakt samma symptom som man vill undvika, om man har pollenallergi…?!? *förvirrad* 😦
Det slutade med att jag inte beställde några alls. Det jag oroar mig för är att jag inte kan köra tillräckligt många- eller långa pass, sista veckorna innan Hallands Ultra. Eventuellt att träningseffekten blir densamma, då ansträngningsnivån är högre än vanligt. Eller…? *fundersam*

Träningsupplägg – Maj månad!

Jag känner inte igen mig själv!
Här sitter jag och planerar. Ja, ni hörde rätt. Malin och planering, i en och samma mening. Ur led är tiden.
Det kanske återstår och se hur väl jag följer upp den här planeringen också, men det är ju en annan femma. Och att det dessutom innehåller två socialrundor. Bara det… Vad är det som händer?! 😛

Planeringen – as we know it.

  • 7 maj  – Socialt långpass med Ida i Götet.
    Ingen specifik dag planerad ännu, men just nu ser det ut att bli kanonväder hela kristi himmelfärds-helgen. Bara att välja och vraka. Malin goes asfalt i storstan – Who would have guessed..?!
  • 14 maj – Billingen, Skövde med Annelie m.fl.
    Den årliga (eller ja, numera egentligen två gånger/årliga snigeltrailen – Vår och höst). Än så länge har jag bara upplevt billingen på våren. Fast det är inte så bara, ska ni veta. Magisk natur att vila sina trail-ögon på! I år kan man dessutom välja mellan 14, 28 eller 38 km. Jag är rejält sugen (och i behov av) 38 km, men är tveksam till om höften fixar det. Det lutar åt 28 km.
  • 21 maj – Ett eget göteborgsvarv
    Halva sverige och även bråkdel av världen kommer ju köra den där halvmaran, som jag hört talas om litegrann… 😉 Därför tänkte jag köra en egen halvmara, fast minus asfalten då. Minst 21,2 km. Gärna lite längre.
  • 28 maj – Nu börjar det bli lite för avlägset för att kännas aktuellt. Men troligtvis ca 25-30 km, om bara höften håller.
  • Sista helgen (4 juni)  innan ultraloppet (11 juni) blir det ett betydligt kortare långpass, för att inte slita på kroppen. Här går jag tillbaka till roten av min (icke-) planering och kör på känsla.

img_8786

Hur mycket vågar jag öka?

Det känns dessutom som att det är en tunn balansgång det här.
Jag behöver få km i benen. Samtidigt bör jag (och kan jag förmodligen) inte öka för fort. Största risken just nu är höften, men vem vet vilka skador som kan komma om jag inte får tillräckligt med återhämtning. Tycker det mesta ”känns lite” med jämna mellanrum, när man är löpare. Även om det (tack och lov) försvinner lika fort – Knän, vader, fötter, hälar.

Plan nr 2 – Planen vad gäller planen:
Att lyssna på kroppen! Det här är ju grundupplägget, men om något börjar knorra tänker jag lyssna med alla känselspröt och dra ner på löpträningen igen. Jag har trots allt bara en kropp. Hur det blir med ultraloppet då, får bli en senare fråga. Men trots allt;  hoppet lever! 🙂

 

Olika tempo och uppläggning av pass, när man är långsam?

snigel2

I grund och botten är jag ju en skogssnigel som trivs himla bra i skogen. Där kan jag lufsa omkring och bara njuta! Träningsglädje när den är som allra bäst!
Sedan ska jag inte sticka under stolen med att jag tycker om ett tempopass då och då. Känna hur pulsen höjs, hjärtat får jobba hårdare i bröstet och kinderna blir blossande röda. Också livskvalitet, på sitt sätt, att veta att kroppen kan och orkar. 🙂

Men det är något jag har funderat på.
Frågan dyker upp (nästan) varje gång jag råkar stöta på ett träningsupplägg /träningsprogram. Idag läste jag om ett upplägg hos Anna (Orka Mera) och blev fundersam igen. Upplägget lät roligt och utmananade:

  • Uppvärmning 20 minuter
  • 10 minuter i mara-fart
  • 20 minuter i mara-fart
  • 15 minuter, 10 sek/km snabbare än mara fart
  • 10 min, 20 sek/km snabbare än marafart
  • 5 min fri fart
  • Nerjogg 5 km

Men det jag undrar över är; funkar detta för alla?
Om man kolla löpkalkylatorer (exempelvis McMillan) och jag slår in mitt 5 km-tempo (en bra dag) säger den att mitt mara-tempo bör ligga på ungefär 7,20-7,30 min/km. Vilket säkert kan stämma.
Men om jag då ska gå efter upplägget ovan och punkt 2-3 ska gå i 7,20-tempo. Vilket tempo ska jag köra uppvärmningen i…? Ska jag GÅ i rask takt…?? För så himla mycket långsammare kan jag nog inte springa…?

Någon annan långsam löpare som funderat över detta? 🙂

Grenspecifik träning – Eller variation?

Det här med träning och periodisering.
Jeanna är inne på något jag har tänkt på flera gånger. Borde man (jag) egentligen fokusera, mer specifikt på vissa delar av träningen? Köra en grej i taget?
Ni som läser bloggen regelbundet, vet kanske att jag inte är en person som är särskilt bra på att planera. *harkel* Jag både vill ha det så, men ibland ändå inte.

Med tiden har jag accepterat att jag är en oplanerande människa, för jag orkar inte riktigt ta fighten med mig själv. I grund och botten trivs jag ju att gå på känsla! När jag går in på gymmet och inte riktigt vet vad jag ska köra; Det är oftast då träningsglädjen blir som bäst. 🙂

Samtidigt funderar jag; Är det så att det sättet att träna gör att resultat (delvis) uteblir?
Variation ska ju vara bra. Men även periodisering. Och i slutändan; Bryr jag mig så himla mycket, om resultaten uteblir?

Visst vill jag känna att jag utvecklas, men jag är ingen person som jagar tider på varje lopp. Jag tränar ju mestadels för att må bra (jo, den ”klyschan”). Sen kommer de där korta stunderna där jag undrar:

  • ”Undra vilken miltid jag SKULLE kunna prestera om jag gav mig f*n på det och tränade stenhårt?
  • ”(Hur) skulle kroppen förändras om jag körde 4 tuffa styrkepass i veckan och helt hoppade över löpningen?”

Jag är ju lite nyfiken. Samtidigt som jag trivs ganska bra med mitt upplägg. Jag tränar ju för att det får mig att må bra. Inte för att jag ska prestera något.
Och kanske värst av allt; skulle träningsglädjen försvinna? Om jag inte längre gick på känsla/ Inte körde det jag var sugen på för dagen?

Hm… Det känns som jag mest svamlar iväg här, men förstår ni vad jag menar? 😛

Foto: funintofit.com

Foto: funintofit.com