10 tips när du springer Ultra / riktigt långt!

Det här med att springa långt…
Det är något med det som känns så himla coolt! Och som jag just nu (drygt två veckor efter första ultraloppet) har någon typ av hatkärlek till. Just för att det innebär att jag skulle behöva utmana mig själv mentalt!

Upplägget inför det här loppet var ju egentligen katastrofalt. Ändå blir jag peppad när jag inser hur mycket mer kroppen klarar av, timmar (!) efter att man helst hade velat lägga sig ner och dö. Galet, coolt och tja… kanske mest galet?
Särskilt med tanke på att jag sista 5 km uttryckligen sa:
”- Det här tänker jag ALDRIG göra om!!”
😀

IMG_6678

Ultraloppet lärde mig mycket.

  1. Vilka hjärnspöken som dyker upp.
    och ungefär när de kommer. (Även om det såklart kan diffa, beroende på dagsform). Man måste nog testa sig fram för att veta när de kommer för just en själv. Och hur man ska hantera dem (då, men framför allt nästa gång).
  2. Att jag verkligen behöver fylla på med energi, vätska och SALT!
    Den sistnämnda är min stora akilleshäl, då jag svettas mycket. Har börjat inse att det är saltbristen som gör att jag får ont i huvudet vid långpass.
  3. Att gå ut suuuperlugnt!
    Långsammare än man tror, även om det känns som att man nästan har GÅFART första milen.
  4. Att dela upp sträckan i delmål.
    Inte bara på tävling, utan även på träning. Att man t.ex. får vila 2 minuter, om man tar sig 15 km. Eller äta den där goda nötcremen efter 10 km. Osv.
  5. Att GPS-klocka är att föredra framför mobil.
    Min Garmin håller i minst 9 timmar. (Testat och godkänt).
  6. Vill man absolut ha en mobil, som mäter både sträcka/tid
    + ev. fota (vadå eventuellt, klart man måste fota?!) 😛 är det bra att ha med sig en ”powerbank” där man har möjlighet att ladda telefonen 1-3 gånger under rundan.
  7. Ha med sig sin ”powerbank” (och toapapper, energi, vätska, telefon, karta m.m.) i en rygga!
    Jag älskar min Ultimate Direction Vest! Sitter som en smäck på min korta, lite kurviga damrygg!
  8. Bra att ha med sig vid RIKTIGT långa pass:
    Våtservetter/papper, vaselin, lypsyl, TEJP och PLÅSTER! (Mina ”räddare” för 1,5 vecka sedan!) De sistnämnda hade jag tänkt på själv. Men även våtservetter/papper är viktigt, för att kunna rengöra fötter/blåsor innan man sätter på plåster/tejp. Detta hade jag glömt, men fick av en snäll medlöpare.
  9. Att springa med sällskap och utan tidskrav är också att föredra!
    (Är det någon med min/din sjuka humor, är det ytterligare ett plus).
  10. Hjärnan slutar tänka rationellt.
    Saker man aldrig skulle göra, inser man någonstans halvvägs att man ändå gör. Som att dricka litervis med cola. Kolsyrad dryck. För första gången, på tävling… Om min mage fixar det? Inte en aning! Jag GILLAR ju inte ens coca-cola, vanligtvis. Hatar det…

Mer ultrainspiration!

Vill ni läsa om två riktiga ultrarävar och inspireras?
MaratonMia (och Jan-Erik som jag har haft privilegiet att få springa med!) laddar inför ”Trans Pyrenéerna”, genom att springa High Coast Ultra – Del 1 och Del 2  (som jag blev både märkligt sugen på och skräckslagen av, att läsa om…)! Haha! 😮 😀 Men wow, vilken natur!
Vem vet – En dag kanske jag vågar…?

Tankarna kring Hallands Ultra…!

Å ena sidan…

Min hjärna spelar mig spratt. I ena sekunden är jag superpeppad och fokuserad inför helgens bravader – Hallands Ultra.
”Det här ska bli så jäkla häftigt! En, till synes, fantastiskt vacker trailbana! Och en utmaning som jag kommer minnas; egentligen oavsett hur det går. Jag har bra sällskap med mig. Inga tempo- eller tidskrav, vi ska bara att ta oss runt och ha så roligt vi bara kan! Precis så jag vill ha det.”

Å andra sidan…

För att i nästa stund bli osäker och toknervös!
”Är jag verkligen förberedd? Jag har inte fått till mina långpass som jag har velat. (Jäkla pollen!) Tänk om magen ballar ur och jag inte kan få i mig energi under 8-9 timmar? Tänk om vi springer vilse? 50 km är tillräckligt långt utan att man springer fel. Tänk om det blir sol och +25 grader?! Jag fixar verkligen inte 5 mil i stekande hetta… Hur kommer det kännas att passera mål (ja, ni läste rätt) vid 36 km, för att ställa om sig på ytterligare en ”liten sväng” på 14 km…?!”

Herregud. Det är bara fyra dagar kvar. FYRA….DAGAR…?! 😮

hallandsultra1

Foto: Hallands Ultra

2016 – Malin goes Ultra?!

We gotta talk…
Alltså, för en sisådär 6 månader sedan. Mitt under den djupaste, iskalla vintern och med känslan att det var jääättelångt till sommaren, hade jag ett svagt ögonblick. Jag läste om Hallands Ultra och tyckte det såg så himla vackert ut! Jag var just då på väg upp till värmland. Troligen på ”trail-overload”. Helt plötsligt kom jag på mig själv, skicka SMS till en arbetskamrat:
”Hallands Ultra i Juni. Är du på?!”

Öka uthålligheten. Jaha, med långpass…

Resten är historia. 
Jag har inte vågat skriva något om detta innan (det är ju för tusan jättelångt!) och egentligen känns det rätt korkat att nämna det nu också. (Har jag sagt det, kan jag ju inte komma undan sedan). Och med höftproblemen tidigare i år, har jag definitivt inte kunnat löpträna som jag har velat. Långpass över 30 (eller 20 km för den delen…); Vad är det…? *harkel*

När jag var hos naprapaten häromdagen kom vi in på ämnet lopp.
Han skulle själv springa Stockholm Maraton i juni och pratade lite nervöst om sina 30+ långpass och plötsligt hör jag mig själv säga:
”- Jag ska springa 50 km i juni”. Jag tror, helt ärligt, att han funderade både en och två gånger; Hur tänkte hon där..? Men han var snäll och la fram det på ett mer genomtänkt sätt. Haha!
Inte som Märtas kollegas reaktion.Och då har hon ändå SPRUNGIT 3 mil, för inte så längesen.

Hur svårt kan det va´…?!

Och tja, vad ska jag säga. Jag har nog inte tänkt.
Lite som det vi var inne på för ett tag sen: ”Hur svårt kan det vara!” Plus att jag tänker att vi får ta det lugnt och försöka njuta av omgivningarna. Tar vi oss inte runt, så gör vi inte. Men då har vi i alla fall försökt och fått en (förhoppningsvis) härlig upplevelse.

Något jag gillar är att det på hemsidan står:
”Maxtid: Vi har ingen maxtid. Ta din tid och njut av naturen!” Hur kan man trail-snigel INTE gilla den inställningen, liksom? 😛

Vad hette det? ”Planering”?

Dessutom känner jag grymt mycket igen mig i Annas beskrivning – ”Så flummig!”
Planering? Vad är det? (You all know me by now). Det märkliga i sammanhanget är att jag inte ens är nervös. Hur kan jag inte vara nervös? Det är ju bara 44 ynka dagar kvar…! Dryga 6 veckor. På riktigt?  6 v.e.c.k.o.r….?! Det är ju ingenting.

PS. Vad innebär ”Ingen maxtid” egentligen? Får man hålla på hela natten tror ni…? Haha! 😀

Bilderna är från hallands ultras hemsida.

hallandsultra1 hallandsultra2 hallandsultra3 hallandsultra4 hallandsultra5