Precis vad jag behövde!

Sista dagarna har jag känt mig allmänt ”konstigt”.
Nedstämd och ledsen, utan att veta varför. Oerhört frustrerande! Därför gjorde gårdagens Body Balance-pass extra nytta! Skönt att fokusera på kropp och andning och bara känna hur man slappnade av mer och mer.

Efter det passet (det var ju det där med schemaläggningen som inte alltid stämmer enligt mig) så körde jag korta intervaller.
Jag tänkte först köra 8 st, men bestämde mig istället för 10 stycken. Och när de 10 st var klara, körde jag ytterligare två till. Bara för att pannbenet skulle skakas om ordentligt! 😀 Det kändes riktigt bra. Jag körde 1 minutare i 4.45-tempo, med 30 sekunders ståvila. Det var jobbigt, men inte sådär kräkjobbigt (som jag anser att korta intervaller bör kännas).

intervaller 

Kanske jag underskattar min nuvarande form lite?
Nästa gång får jag testa att dra på lite snabbare ändå. För som jag skrev igår; när det är lugna pass, ska det vara lugna pass. Och när det är kvalitetspass ska det vara TEMPO! Så att jag blir riktigt slutkörd! Inga halvblesyrer eller ”sverige-lagom”.

Men över lag nöjd med gårdagspasset. Jobbigt, men hyfsat kontrollerat. Det känns lite märkligt att 4.45-tempo känns kontrollerat. Hade jag testat det för ett halvår sedan, hade jag förmodligen mått tok-illa efteråt. Jag måste nog analysera vad jag har gjort för nytt i mitt träningsupplägg, som gör att det flyter på så bra? Eller om det helt enkelt ”bara” är så att jag kommit över den där mentala spärren, där jag inser att jag faktiskt klarar högre tempo?

Om så är fallet, hoppas jag att samma spärr snart inser att jag även kan springa snabbdistans i (kanske) 5,30-tempo. Det vore jäkligt nice! 😀