Återhämtningsvecka – kind of…

För er som väntar – Sista delen av vandringen kommer.
Jag håller på med inlägget, så håll ut ett par dagar till. Ok? 🙂

Vad gäller kroppen och träningen i övrigt är jag lite tudelad.
Jag inser att jag behöver vila och återhämta mig. Framför allt benen känns oerhört sega! (Även innan vandringen var känslan lite densamma, men nu är den ännu värre).

”Herregud, jag måste ju träna nu!”

Å andra sidan har jag lite smått ångest över allt träning jag vill hinna med så här, tredje veckan innan fjällhalvmaran. Nej, jag vet att man inte kan träna ikapp, men det är inte riktigt tanken, heller. Mer att jag vill hinna med sista ”laddningen” eftersom sista veckan ändå blir mest vila. Och då återstod bara den här veckan och nästa vecka.

Jag har lite svårt att intala mig att ca 1 mil om dagen, med 16 kg på ryggen och ca 600-700 höjdmeter dagligen faktiskt var träning. I teorin vet jag ju att det gjorde gott med den grenspecifika träningen i fjällen, samtidigt som det var semester och ”vi var ju bara ute och gick lite”… (Jag vet, idiotiskt!) 😛

Veckans som varit!

Hur som helst. Det blev totalvila lördag, söndag och nästan hela måndagen.
På kvällen var jag inne i stan och körde en timmes Yin Yoga! Välbehövligt, skönt och perfekt ”uppstart inför veckan som kom.
Sedan var det totalvila hela tisdagen. Eftersom jag räknade måndagens yoga som nästan-vila, testade jag att springa i onsdags. Det kändes helt ok, men jag borde nog ha väntat ytterligare en dag eller två. Tunga (!) ben…

Idag är ryggen helt öm – Träningsvärköm.
Körde ett styrkepass med fokus på rygg igår kväll. Där kände jag mig stark! Även om de (hjälpt till att bära) burit runt på ryggan, har de inte alls tagit lika mycket ”stryk”.

I matväg har jag varit sååå hungrig! Hela veckan!
Magen har varit som ett svart hål. Mätt i en timme efter måltiden, sedan har jag varit hungrig igen. Livsfarligt… Men säkerligen behövligt. Med sådan ämnesomsättning satt kalas och glassbomb inte helt fel, i onsdags…!

Idag ska iväg och grilla hos vänner. = Mer mat…! Jag klagar inte. Inte kroppen heller. 😀

Styrkepass. Fokus rygg och axlar.
Fotot är taget innan sista setet militärpressar. Mjölksyra och trött blick…! 😀

Uppladdning eller nedbrytning?!

Det är dryga 20 timmar kvar till start.
Det är sällan jag fokuserar på detaljer inför ett lopp, men det här måste vara den mest katastrofala uppladdningen jag har haft inför ett lopp? Först magsjuka. Sedan ett pass (för tidigt) som gjorde att jag kände mig som Agda 82, med astma….!! 😮

Igår var tanken att följa rekommendationerna från programmet jag (delvis) har följt.
3 km lugn jogg, stod det. Jag bytte om i bilen (herregud… bara det var ett helt träningspass?!) och joggade iväg. In i skogen. Efter 1,5 km skulle jag alltså vända. Efter 10 (korta!) minuter tänkte jag: ”Va? Vända nu? Jag har ju precis börjat springa…!”

Fortsatte. Bara liiite till. Det går uppåt, uppåt… Oj då.
Okej, det var inget tempo att skryta med och det var ju bra! Men 5,3 km och ca 160 höjdmeter senare, kände jag att… Tja, det här var kanske inte vad programmet menade med ”ett lätt sista pass”… *harkel* Alla sätt är bra, utom de dåliga. Eller hur var det? 😉

IMG_0230.JPG

Inte verkade jag vara ensam i skogen heller.
Någon stackars älg som irrar omkring och desperat försöker hitta ett gömställe, nu när det springer omkring en massa skjutgalna typer i skogen…!

IMG_0234.JPG

Sista dagen…

…med vabbande. Förhoppningsvis!!
Det är en sak att vara hemma med barn som är sjuka. Det är en annan sak att vara hemma med barn som inte är helt friska, men fullt tillräckligt friska att inte ligga och vila…. *gaaah* De klättrar på väggarna och mamma sliter sitt hår! 😉

Hela min uppladdning inför Kretsloppet känns som… ”Bla-bla-blaha”.
Typ så… Jag som hade ett så bra flyt för ett par veckor sedan. Först laddade jag med magsjuka i helgen och känner fortfarande att jag är ordentligt seg och trött, efter mat- och sömnbrist. Ikväll hade jag tänkt köra ett kort, lätt jogging med styrka och yoga. Tji, fick jag.
Insåg (sambon sa) att vi har utvecklingssamtal för äldsta sonen sent i eftermiddag och sedan är det aktivitet för honom och det känns inte bra att ta med de små grabbarna till barnpassningen på gymmet förrän imorgon.

Så ja ja, det får väl bli som det blir. Dessutom tycker jag mig känna av lite, lite känningar i halsen…?!
Snälla säg att det är nu man känner efter och känner av saker som egentligen inte finns? Och säg att jag kommer vila mig, in i mitt livs form…?

Dagens frukost; Kesella med blåbär, hallon, pinjenötter, linfrön och mullbär.
Ett ganska fult bär, måste jag säga… Ser ut som små kottar? En himla tur att utseende inte har någon betydelse. 😀

IMG_0184.JPG

Förkylning och hjärnspöken

Det här var den mest utdragna förkylningen på länge…!
Först nu (10 dagar senare) börjar känna att det finns ”hopp om det”. Helt galet egentligen… Fast bättre nu än om en vecka. En vecka… Det är en ynka VECKA kvar till Risveden-loppet! Waaaaah, hjälp!

Den logiska sidan av mig säger; ”Slappna av! Du har sprungit betydligt fler långpass i år än förra året!”
Den smått panikslagna sidan av mig säger istället; Jag har varit sjuk i nästan två veckor…?! Vad är det för jäkla uppladdning? Tänk om kroppen fortsätter vara halvseg i flera veckor nu?!”

Kanske sviterna av Lerum Vildmark sitter i huvudet än?
Den där hemska känslan när kroppen fullständigt lägger ner och jag inte orkade springa ens i snigeltempo och KNAPPT inte gå heller...?! 

Jag förstår ju också att en förkylning inte påverkar så där jättemycket, men ändå. Hjärnspökena inför tävlingar, ni vet…? Jo, ni vet säkerligen. Jag hoppas kunna ge mig ut på en lugn runda imorgon. Jag är fortfarande lite snorig, men känner inte av halsont eller trötthet i övrigt. Tanken är bara att ”känna på det”; få igång benen lite grann. Formen går ju inte att toppa nu, oavsett vilket!

Vad är ert bästa tips, när det gäller uppladdning inför tävling?
Gärna både mentalt och fysiskt. 🙂
.

wpid-20130504094623325.png