Bland det värsta…

…jag har varit med om! Den här träningsvärken.
Tidigare i veckan försökte jag planera veckan. Jag vet att planering inte är min starka sida, men ibland känns det ändå bra att ha någon typ av grundplan. Tanken var att köra långpass i helgen – med första ”tjing” som igår, lördag. Tyvärr. Det…gick…bara…inte!

Det var inte ens nära att bli ett långpass!

Efter det där galna benpasset i torsdags, med ”ofrivilligt” PB i en variant av knäböj – Det har resulterat i en DJÄVULSK träningsvärk! Jag har haft träningsvärk förr och får det dessutom alltid efter benpass, men det här är något utöver det vanliga.
Kanske inte så konstigt med tanke på att 92 kg innebar ungefär en 50 % ökning. Nog för att man ofta fixar mer än man tror, men att köra sådana ökningar på en och samma gång, är nog inte att rekommenera…!

Det gjorde ont redan i förrgår. 
Igår rörde jag mig inte mer än nödvändigt, när det gällde benen. Däremot var jag ute ett par timmar och klippte häcken, så nu kommer axlarna troligtvis vara möra (också). 😛
När kvällen kom och sambon kom tillbaka från Skara med mellansonen (som hade spelat hockeymatch), tog jag med mig Love på en promenad. Jag var tvungen att ”lea” upp de här musklerna. Eller åtminstone försöka!

Om det hjälpte återstår att se. Jag kan bara hoppas.

En halv halvmara!

Tunga ben, tung andning.
Tja, jag kan nog tyvärr inte vara sådär optimistisk och peppig, som man borde vara (?) när man bloggar om träning. Det är ju som det är när inte en enda del av kroppen vill samarbeta. *suckar*

Förhoppningsvis visar det er att alla pass inte är fantastiska. Inte ens för de/oss som springer regelbundet. Ibland känns det bara bläähää… Trots det jobbade pannbenet ihop knappa 11 km. Ok, med den obeskrivligt kassa känslan, måste jag säga att jag ändå är liiite nöjd.

Racerapport 1,2 och 3!

Hur som helst. Vill ni ha pepp.
Kika in följande race rapporter från helgen!

Citat från Annas blogg: ”Här har Fredrik deklarerat att han mår illa och har ont i hela kroppen. Han frustar som en döende häst och jag är rädd att han ska bryta ihop när som helst. Själv har jag autopiloten på och vill bara mata på för att nå målet innan nyår.”

Frustande, döende häst – Yepp, that´s probably me…

Alltså, om vi säger så här. Jag kommer förmodligen inte vara den där ”traktorn på autopilot”. (I wish!)
Mår illa – ont i kroppen – frustar – bryta ihop när som helst…? Tja, jo, det låter mer troligt att det kommer vara  jag… 😮 😛