Känna sig stark & Våga!

Det är inte så ofta jag kör riktigt tungt på styrkepassen.
Ofta ligger jag mellan 10-12 reps, ibland ner mot 8. Detblir liksom halvtungt, men inte mer än så.
Dessutom är jag pinsamt dålig på att variera; Det är väldigt sällan jag kör 15 reps, men minst lika sällan kör jag 3-6 reps.

Därför bestämde jag mig för att köra just tungt igår.
Att verkligen VÅGA lägga på vikter. (Tekniken är fortfarande viktig såklart! Tänk på det).
Man lägger på vad man tror att man klarar av. Inte för mycket, med risk för att misslyckas. Vad gör det, egentligen? (Så länge man inte riskerar att skada sig).
Jag gör/tänker så i alla fall. Men ofta orkar man ju åtminstone 2-10 kg mer än man tror (beroende på vilken övning/muskelgrupp det gäller).

Sagt och gjort. Jag valde att utmana mig själv!
Och det kändes så jäkla bra! Mentalt är det ganska lätt, med 3-6 reps, samtidigt som det fysiskt sett blir betydligt jobbigare. Och så får man valkar på köpet.

PS. Dear Marklyft – I love AND hate you… 😉

img_8155

Passet i sin helhet.
(De få seten där jag har kört lite fler repetitioner, så är det uppvärmning- eller prehab-set).

* Sittande smal rodd i CC: 4×6 reps.
* Sittande bred rodd i CC: 4×6 reps.
* Latsdrag: 10-6-6-5-6 reps.
* Framåtlutad rodd, skivstång: 4×6 reps.
* Framåtlutad hög rodd, maskin: 4×6 reps.
* Tåhävningar: 3×12-15.
* Raka marklyft, 50-60-60-70-70 kg: 8-6-6-4-3 reps.
* Benspark: 8-6-6-5 reps.

 

600 höjdmeter för att utmana sina hjärnspöken! 

Inte en enda del av mig ville åka hem igår eftermiddag.
Jag hade lätt kunnat tänka mig att vara kvar i de värmländska skogarna ett par veckor till…! Men måste man åka hem, så måste man, tyvärr. Jag har verkligen hunnit landa och känt att jag blivit lugn i sjläen. Det är verkligen skönt att hitta den känslan. Det allra bästa hade varit att hitta den oftare i vardagen. Det går ibland, men det är betydligt lättare när man kommer iväg och kan slappna av utan alla vardagliga bestyr runt omkring!

Sista dagen bestod dels av en morgonjogg på 5 km.
Inte sådär lättsprungen och platt som man önskar, men jag klagade varken på kuperingen eller vyerna… 🙂 Jag som inte är någon morgonmänniska i grund och botten, njöt av den tidiga rundan. Lite segt första km, men därefter var kroppen förvånansvärt pigg efter långpasset dagen innan.

Senare på förmiddagen blev det höjdmeter.
Inte i formen ”springa”, utan gå. Uppför, uppför, uppför barberget. När man kom upp på toppen utsikten var slående! Väl uppe skulle man upp ytterligare ca 3 meter; Upp på ”klövsten”, med hjälp av en stege. Där började mina hjärnspöken göra sig hörda.

Det kan låta ologiskt att man tagit sig upp på 599 möh och njuter av utsikten.
Men när man sedan kliver upp på en stege, för att ta ytterligare 6 små ”trappsteg” så låser sig hjärnan. Kom upp på stenen, men sedan kom ångesten. Höjdskräcken. Jag började tänka tankar som att:
”Jag kommer ALDRIG komma ner igen?!” Hur kan 3 ynka meter se så låga ut nerifrån, men när jag kom upp på stenen, kändes det som en evighet ner till marken… 😮

På mycket darriga ben ställde jag mig upp och bad jag sambon ta ett foto.
Tack och lov kändes det bättre efter en liten stund. Jag klättrade ner och lyckades sedan klättra upp och ner för stegen en gång till. Bara för att se om jag kunde. Att utmana sig själv är så jäkla nyttigt!! Jag HATAR verkligen att vara höjdrädd. Fördelen är att man känner sig så jäkla stolt när man väl lyckats lura/övervinna sina hjärnspöken!

Har ni någon fobi som ni utsätter er för?

Nordic Outdoor – Aktiviteterna!


image

Äldsta sonen åkte ”glidbräda” (heter säkert något annat).
Shortsen var för stora, men det åtgärdades med silvertejp.
Så ryktet stämmer; silvertejp löser det mesta! 😉

image

Rullskidor testade både jag, sambon och äldsta sonen.
Tur att jag inte filmades här. Var ruskigt nära att ramla.
Sambon skrattade gott… Grrr! 😛

image

Mellansonen klättrade MAAASSOR av gånger!
Han tyckte det var jätteroligt!

wpid-Screenshot_2013-05-06-11-20-00.png

Till skillnad från mig…
Enda anledningen att jag testade var för att utmana mig själv och min höjdskräck.
Jag kom ända upp men var redigt skakig i kroppen (!) när jag väl kom ner igen!
Inte helt lättklättrat med ben som darrar som asplöv…

wpid-Screenshot_2013-05-06-11-22-26.png

Stolt!!!
(Det finns även en film på min klättring. Tyvärr fick jag den inte att funka på bloggen.
Ska se om jag kan lösa det framöver).