Självuppfattning.

Som alltid (?) blev det något helt annat än det som var tänkt.
(Halv) planerat var spinning. Istället blev det styrka, för det var det jag var sugen på. Basövningar och så lite rehab-övningar på slutet.

Känslan var bra!
Inte så att jag maxade några vikter eller så, utan fokuserade mer på bra teknik. Särskilt på utfallen. Jag måste verkligen fokusera när jag gör utfall med högerbenet. Det är mer instabilt, ”vobblar” lättare och/eller viker inåt om jag inte är uppmärksam.
Det är verkligen skillnad. Med vänsterbenet känns det helt naturligt (och stabilt). Att jag inte har tänkt på den stora skillnaden innan? Fast å andra sidan har jag inte kört så mycket utfall (som jag nämnde strax efter senaste naprapatbesöket).

Efter passet tog jag lite gymselfies.
När jag tittade på fotona i mobilen kom jag på mig själv att tänka: ”Va, ser jag ut så??”
Funderade över om spegeln förvrängde bilden, eller om det är så att jag inte uppfattar mig själv så som jag ser ut (?) Jag är ju inte deffad eller supermuskulös, men tyckte ändå att jag såg mer vältränad ut, än jag känner mig.

För att vara tydligt; Egentligen bryr jag mig inte om hur jag ser ut! Träningen är något som får mig att må bra! 🙂 Detta blev bara något som fick mig att fundera.

Är det svårt att se hur man själv ser ut…?
Har ni haft något ögonblick, när ni tycker att ni sett annorlunda ut jämfört med vad ni har trott?

Passet, om ni är nyfikna:
* Assisterade chins: 6×6-10 reps.
* Utfall i smithen: 4×12 reps/ben.
* Bänkpress: 6×6-10 reps.
* Raka marklyft: 5×8-12 reps.

* Vadpress: 1×15 reps (Båda).
* Vadpress: 2×15 reps (En vad i taget).
* Utsida höft (maskin): 4×12 reps.

Beach 20XX och olika kroppar.

Det är smått frustrerande när man tänker en massa tankar, som man sedan har svårt att sätta ord på.
Delvis för att jag inte riktigt VET hur jag ska sätta ord på det. Men även för att jag är rädd för att någon ska ta illa upp. Vilket INTE är min mening. Men alltså… Det här med beach-kropp, bikini-kropp och Gud och hans moster…

Alla kroppar är unika och olika.
Som det SKA vara! (Såklart).  🙂 Jag önskar att alla kunde inse att deras egna kroppar är fina och fantastiska, istället för att leta fel och längta efter att ha en annan kropp. Eller säga att man kommer ”gömma sig i vassen” (i år igen). Kan vi sluta med såna fruktansvärt tråkiga uttalanden? 😦

I sociala medier skrivs det om hur man ska vara nöjd med den kropp man har.
Vilket är jättefint i sig.  (jag gör ju samma sak här)… Jag förstår att tanken är god! Det jag reagerar lite på är träningsbloggar som skriver att man ska vara nöjd och sedan lägger man ut bilder på sig själv och väger typ 50 kg.

Det är nu jag är rädd att ni missförstår mig!
Det är klart man ska vara jättenöjd med sin kropp oavsett storlek. Även om man är vältränad ska man SJÄLVKLART få känna sig fantastisk. Men det är ändå något som känns aningens provocerande när man som ”smal och vältränad” säger att alla ska vara nöjda med sina kroppar.
Kanske tänker jag så här för att jag själv inte väger 50 kg..? Inte i närheten. Och jag vill inte väga det heller, så egentligen borde jag väl inte fundera kring det (?)

Nä fy, vad svamligt det här blev. Förstår ni någonting av det jag har funderat på?

kropp

Du kan ju inte vara en bra instruktör – du är ju TJOCK?!

Jag kan faktiskt ärligt erkänna att jag aldrig har tänkt tanken!
Frågeställningen var; Behöver en instruktör/PT vara vältränad för att motivera dig?

Eh… N.E.J…?! Eller, det kanske beror på hur bokstavligt man menar?
Om jag vill att en instruktör ska vara tillräckligt stark och/eller uthållig för att kunna köra det pass som de håller i; så ja. Anlitar jag en löpinstruktör vill jag ju inte att personen i fråga står still och/eller tappa tempot gentemot mig, som kund. (Inte för att det skulle hända med mitt löpartempo, men ni förstår)… 😉

Om jag testar crossfit på det nya gymmet, vill jag självklart att instruktören själv ska vara såpass stark så att h*n klarar av att visa/köra de övningar vi ska köra!
MEN! Det innebär ju inte ett likamedtecken vad gäller ”tight kropp”/lite kroppsfett. Jag behöver inte alls kunna SE musklerna på min instruktör. Varför behöver man det, så länge man inser att personen ifråga är stark/uthållig för att utföra ett pass på ett bra och inspirerande/peppande sätt??

women

Diskussionen pågår nog ständigt.
Jag minns ett inlägg på en välbesökt  blogg, för ca ett år sedan och ställde just frågan i ett inlägg. Och svaret blev då att: ”Jo, för att jag ska känna förtroende för en instruktör/PT behöver jag se att träningsupplägget och kosten fungerar.” (Inte ordagrant, men nära på).
Nu pratas det om detta återigen. Och det behövs! I träningsvärlden handlar det (alltför) ofta om PERFEKTA kroppar. (Vad nu ”perfekt” innebär..?)

Dessutom tror jag att kravet är högre på kvinnliga instruktörer.
(Som i så många andra yrken). Ska man lyckas måste man vara m.i.n.s.t. lika bra som sina manliga kollegor. Tragiskt, men sant.

Vad tycker ni? Måste er PT ha ett synliga/tydliga muskler och låg fettprocent?
Kan crossfit- eller spinninginstruktören väga 15-20 kg ”för mycket”?

Även Lovisa skrev ett inlägg om detta.

Finns det ingen medel-väg (för att låta svensk)?

Anders Fernettes fru, Anna, berättar för Aftonbladet hur hon hoppade över ursäkterna och lyckades bli riktigt ”fit” 3 månader efter att dottern föddes. —->

Det är väl jättebra om det fungerar och känns bra för henne. Men varför ha som mål att vara i superform så nära inpå förlossningen?
Jag erkänner att jag är träningssugen och gör en del övningar hemma för att hålla igång lite grann. Men det är ju inte så att jag eftersträvar att se ”deffad” ut redan. Prioriteringarna ligger just nu på lite annat håll…

Att man som nybliven mamma känner pressen att man ska se smal och vältränad ut efter ett par månader finns ju redan (!) ”tack vare” alla Hollywood-kändisar som glatt visar upp sig på röda mattan 8 veckor efter förlossningen i jättesnygga, slimmade klänningar! Samtidigt sitter man själv hemma i soffan med mysbrallor och luktar sur mjölk och/eller kräk…

Nej, jag må starta träningen nu, men i lagom tempo och går sen nöjd hem efter en timme och sniffar bebis hela kvällen! 🙂