11 km av D-vitamin – Rätt in i blodet! 

När verkligheten är bättre än tanken.
Alltså, som jag njöt igår eftermiddag! Slutade tidigt från jobbet och hann få till ett riktigt gott pass i solen. Kände solen värma ansiktet (även om det blåste lite kallt) och talgoxarna spelade för full hals inne i bokskogen! Vårkänslor, verkligen!

Tyckte jag tassade på ganska lugnt.
Försökte verkligen hålla nere tempot efter veckans två intervallpass (backe och stege). Visst, benen kändes inte JÄTTEPIGGA, men absolut inte slitna heller. Tolkar det som att återhämtningen är bra! Inte att jag ”fegade” på intervallpassen. 😛

Till min förvåning hade passet gått snabbare än förväntat.
Är det inte märkligt hur det ibland går fortare, när man tycker att man tar det lugnt. Och andra gånger, när man tar i för kung och fosterland, så har det gått 30 sekunder långsammare per km…?! Kanske man slappnar av, vilket underlättar för kroppen, rent tekniskt?

Jag har flera gånger märkt att jag springer fortare på träningspass än på tävling.
Gissar att det är samma fenomen. Att jag tänker för mycket, spänner mig, får förhöjd puls från start pga att jag stressar upp mig, osv…

Hur som helst. Detta var bästa födelsedagspresenten man kan ge sig själv!
Träning, solsken, D-vitamin och själslig ro. 

Är ni snälla mot er själva och tar vara på solljuset? 🙂