Bloggare, Sociala medier & Ansvar?

Vårt ansvar i sociala medier – Frågan har tagits upp förr. 

Och jag tycker att det är viktigt att vi fortsätter att ta upp ämnet. Jessica skrev ett oerhört läsvärt inlägg för någon vecka sedan – ”Let start a riot” där hon menar: Innan vi postar ett inlägg eller en bild bör vi verkligen tänka igenom: Vad ger det för avtryck?

”Vi som jobbar med att förmedla träning och hälsa har ett gigantiskt ansvar att se till att vi förmedlar den där balansen. Påklätt och avklätt. Inspirerande och sunt.”

IMG_6487
Även Helena skrev om ämnet och ställde frågan till sig själv: Vilka signaler  sänder man ut?  Jag tror att hon är inne på ett väldigt viktig del, när hon skriver följande:

”Vet vi egentligen vad en harmlös påhejande kommentar som ”-Vad duktig du är!” till en person som inte äter på en vecka för att ”boosta” kroppen ger för bränsle och sänder ut för signaler till andra?”

Jag kommenterar själv aldrig med uttrycket: ”Vad duktig du är!”

Jag avskyr ordet. Ja, på riktigt. ”Duktig” borde tas bort ur ordlistan!! Dessutom ligger det en så konstig värdering  i ordet.
Som om personen skulle värderas på ett positivt sätt; men enbart om h*n klarar av att springa 1 mil, eller om h*n får till 7 träningspass på en vecka, eller om h*n klarar av att hoppa över frukosten i två veckor?
Som om det du gör skulle vara det viktiga,  istället för den du är…!?

IMG_6400

Ämnet är, som sagt, både viktigt och aktuellt. Även Karin nämnde det, när hon gjorde ett inlägg om ursprunget till sitt bloggnamn.

”Det finns många hälso- och träningsprofiler av idag som sprider ett, enligt mig, ohälsosamt budskap i sina kanaler.”

Jag har stött på bloggare som anser sig ha rätt att skriva om vad de vill. 
Vill de skriva om viktnedgång och extrem träning  eller extrem kost, så får de göra det för att det är deras blogg.
Att man anser det vara ok att rättfärdiga ett skevt synsätt, som dessutom (i värsta fall)  uppfattas som normalt av ens läsare,  är i mina ögon helt galet!

img_8531

Min egen syn på träning och hälsa är:  Gör det du vill och ät det du vill. Ibland!

Att äta supernyttigt 24/7 och träna 7 dagar i veckan är, enligt mig, inte hälsa. Balans är det magiska ordet! Att springa ett långpass och njuta av naturen, för att senare på dagen äta en jättegod krämig, pastarätt och ett glas vin.
För att nästa dag gå en promenad med barnen och sedan laga mat enligt deras önskemål – Fläskpannkaka eller stuvade makaroner.
För att nästa dag äta en god, matig sallad, riva av några tuffa backerintervaller, mysa med barnen och äta godis framför en bra serie/film på tv.
Och ja… Vissa dagar ”moffar” jag choklad också.

Vad tycker och tänker ni i ämnet? 
Hur tänker ni när ni lägger ut inlägg i bloggen eller bilder på instagram? Vilket avtryck det ger. Tror ni att ni kan stå för det, även om 5-10 år…?

 

”Glad” att jag bara har pojkar.

Missförstå mig inte, jag hade mer än gärna haft en dotter.
Jag kan t.o.m. känna att det är något som saknas ibland, även om jag älskar mina söner över allt annat! Men när jag märker hur mycket tjejer fokuserar på sina kroppar, redan när de 7-8 år (?!) blir jag livrädd. Hur tusen ska man hantera det? Hur hade jag själv hanterat det, om jag hade haft en dotter som plötsligt kom och sa att hon tyckte hon var tjock..? Eller som bara slutade äta, utan att man (till en början) märkte det…?!

Får smått panik, blir ledsen och frustrerad när jag läser om unga flickor/tjejer som mår dåligt. Beatatjata skrev igår om hur hennes dotter, för första gången nämnde detta. Och som Beata skriver; hur bemöter man det på ett bra sätt..?

Dagens samhälle är så utseendefixerat att man blir mörkrädd.
Jag har varit väldigt tydlig (särskilt med äldsta sonen, som närmar sig tonåren) att han aldrig ska kommentera tjejers utseende. Framför allt inte på ett negativt sätt, men även komplimanger som man tror är snälla, kan liksom ”slå fel”.
”- Då är det bättre att du säger att hon t.ex. är snäll, fantastisk och omtänksam”.

En annan sak jag har funderat över;
Många föräldrar (framför allt mammor) har (tyvärr) en konstig inställning till träning, mat och/eller sina kroppar. De låter familjen äta vanlig mat och sitter själva vid samma bord med en sallad och tror att barnen inte märker något…. Barn märker mer än vi tror…! 😦

perfect

Min sambo fick en julklapp…

…från sin arbetsgivare. Jag har bara en enda fråga;
V.a.r.f.ö.r. ger man sina anställda en VÅG i julklapp? Why??? Jag har inte vägt mig på evigheter. Vi har inte haft någon våg hemma på åratal och ser inte behovet i det, då jag i grund och botten struntar  fullständigt i vad jag väger. Det är känslan som räknas! Och min kropp känns stark, kurvig och fantastisk! Men… Tror ni att jag kunde motstå att ställa mig på den där j***a vågen? Nej…

Att jag vägde över 70 kg visste jag. Men inte så många kg över 70…?
När jag rotade i arkivet igår kväll hittade jag det –> här inlägget som Åsa skrev.  Jag inser ju att det verkligen bara ÄR en siffra! Hon ser grymt vältränad ut när hon nådde 70 kg! Det är väl lättare att se det på andra, än på sig själv? Varför hakar jag upp mig? *suckar och idiotförklarar mig själv*

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/efb/39207155/files/2014/12/img_1464.jpg

Att hitta balansen.

balans
”Vikter är onödigt”, skrev jag. Och vikt  är onödigt också.
Jag ska inte sticka under stolen med att jag hade antal kg i huvudet när jag började löpträna, för två år sen. Idag är tänket inte alls likadant! Visst, går jag ner i vikt är det en liten bonus, men det viktiga, tycker jag, är att hitta balansen i livet. Jag mår jättebra när jag får träna. Det finns inga kilon i världen som kan ge samma känsla, som endorfinerna och träningsglädjen man känner efter ett pass!

Ska jag vara ärligt vet jag inte när jag vägde mig sist…?!
Vågen vi har hemma är nog från 80-talet. Haha! Men den fungerar (knappt). Igår ställde jag mig på vågen för första gången på (som sagt) ”jag-vet-inte-när”. Av det jag minns sen långt tillbaka, har jag tappat ca 3 kg. Inte något jag har gjort genom att ”banta” eller äta mindre. Det enda jag har gjort på senare tid, är att lägga mina söt/godisdagar på helgen (istället för som innan, ofta mitt i veckan). Samt att jag dricker svart kaffe, istället för cappucino. De är de två förändringar vad gäller kosten som har skett. I övrigt äter jag (”tyvärr”?) lika stora portioner. Jag har smör och grädde i maten (såklart!) osv osv.

Vad jag vill komma fram till är; hitta en balans!
Det handlar oftast om små förändringar. Det är de som gör skillnad i slutändan och som fungerar i det långa loppet. Testa och försök hitta vad som funkar för dig. Sallad och/eller svält funkar aldrig. Att köra på i 120 vad gäller träning, när man är nybörjare, funkar aldrig. Och förbud funkar ALDRIG! Sofia skrev ett mycket bra inlägg häromdagen, som handlade om de vanligaste misstagen man gör. Läs gärna. 🙂
.