En kropp som skriker vila, när huvudet säger träna!

Varför är det så svårt att vara i fas med sig själv?
Det händer ju (ganska) ofta att huvudet ber: ”Vi kan väl vila idag..?” när kroppen egentligen är frisk, hel och i behov av att röra sig! De där viktiga dagarna, när man behöver pusha sig själv lite extra, för det är då man behöver träningen som mest. Och det är då det (oftast) känns som bäst efteråt!

Det ologiska i en hjärnas logik.

Hur kan huvudet då få för sig att säga: ”Klart vi ska träna idag!” när kroppen är känns som en säck potatis? Det är tre dagar sedan jag sprang ett terränglopp och mådde skit! Och så sitter jag och kollar in eftermiddagens gruppträningspass, trots att jag knappt orkar hålla ögonen öppna. Ibland undrar jag faktiskt om hjärnan är lite dum i huvudet…! (Hm…Kan en hjärna vara dum i huvudet?)

Jag sov som en gris inatt (på ett bra sätt alltså) och vaknade med en riktigt bra, utvilad känsla! Just då. Ett par timmar senare kände jag mig helt slut (igen). Kroppen känns inte alls återhämtad efter helgen pärs. Jag tycker den är seg, trött och musklerna känns ”långsamma” på något sätt. Även när jag går.
För att inte tala om huvudet. Jag har ingen huvudvärk eller så, men hela hjärnan känns liksom totalt energilös. Förutom när den tillfälligt gör mun-mot-mun-metoden med sig själv och får för sig att den ska övertala kroppen att träna, då…(?!) 😛

För en gång skull; tacksam över VAB!

Idag ringde stora grabben till jobbet strax innan klockan 14 och ville bli hämtad från skolan.
Han mådde inget bra, sa han. Det blev alltså ett par timmar VAB på eftermiddagen. Och självklart är det synd om sonen (som nu ligger utslagen i soffan) men ska jag vara ärlig var det rätt skönt att jag fick kort(are) arbetsdag. Ett par timmars extra vila – Obeskrivligt nödvändigt!

Ikväll gör jag som Bosse Bus – chillar! 

katt

Fredagsträning: Tugga kantarellmacka!

En förkylning dyker aldrig upp vid ett bra tillfälle. Men:
1. Den kunde ju ha kommit innan fjällhalvmaran. (Katastrof!)
2. Jag är inte inte ens 100 % säker på om det är en förkylning.

5-åringen kom ner i våran säng natt, efter en mardröm och när jag vaknade tidigt imorse, delade vi kudde, jag och han… Jag sov alltså på typ 25 cm säng. Resultatet: Trött och stel!

Resten av dagen har jag känt mig lite ”off”. Nyst i omgångar och haft rinnsnuva. Däremot inga ”riktiga” förkylningssymptom, så vi får väl se vart det bär hän, helt enkelt. (Sprejar coldzyme som en idiot nu och hoppas på det bästa)! Och så valde jag att vila idag då, förstås.

Fredagsmys istället för fredagsfys.

Vi har två hyrfilmer: Stephen King-filmen ”Cell” med John Cusack och ”The Huntsman – Winters War” med Chris Hemsworth. Får se lite vad jag är sugen på om ett par timmar.
Under tiden; lite tröstätande av stekta kantareller på macka. Gött så! 😛 Mår jag bättre imorgon, gör jag ett nytt försök då.

Har ni haft en bra start på helgen? 🙂

Aktiv vila & Sommarregn!

Att våga vila mellan tuffa pass är viktigt!
Sedan innebär det inte att man måste ligga still i soffan, även om jag gör det ibland också. (Himla skönt, ska erkännas). Det finns dagar när rastlösheten finns där, trots att man vet att kroppen behöver vila. Särskilt nu när det är semestertider och kroppen inte är sådär trött, som den ofta är när man kommer hem från jobbet. Då är det himla bra att man kan traska fram genom skogarna, istället för att springa.

Olika sorters avslappning.

Löpningen ger en typ av avslappning. Mer en mental avslappning.
Att ta en promenad ger en annan. Även om jag sällan fokuserar på tempo, blir det ännu mer tydligt när jag går. Att jag släpper ALLT vad tempo heter. Vill jag stanna och fota, så gör jag det. När jag satte mig ner för att ta det här fotot, vad tanken att det bara skulle vara på blommorna, men så ville Love vara lite ”photo-genic” och det blev ju himla bra… 🙂

Såhär lätt, sval och syrerik luft – jag älskar det!

Jag inser att 95 % av sveriges befolkning längtar ihjäl sig efter sol och sommarvärme.
Men ska jag vara ärlig (och det ska man ju) så… Jag trivs rätt bra just nu. När jag var yngre uppskattade jag den där heta känslan på ett helt annat sätt. Som vuxen har jag inte alls samma förkärlek till det. För att inte tala om, sedan jag blev löpare. De här sommarregnen – Love it!

Hur långt skulle jag kunna gå?

En annan lustig känsla som jag har funderat över när jag promenerar…
När jag går, känns det som om jag skulle gå hur länge som helst. Förmodligen är det inte sant, men ändå… 😛 Jag borde ju kunna gå ganska långt ändå. Undra om jag vågar testa någon gång? (*viskar Fotrally*) Det enda negativa är ju att det tar evigheters evigheter att gå, jämfört med att springa…!

Att inte få som man vill.

På tal om att gå. Eller att inte gå, ska jag väl säga.
Vi passerad en fårhage på vägen hem. De små liven var väldigt nyfikna, sociala och ”pratiga”, men aningens skeptiska mot Love. På det här fotot sitter hon ca 5 meter bakom mig (inte svårt att gissa vem de tittar på?)
Mycket bra mental träning; tvingas sitta still på kommando, när det är får 10-15 meter ifrån. Livet är hårt, när man har bordercollie och vallningsinstinkter i sig… 😉

Det är något särskilt med vildhallon!

Och sist men inte minst. Färdkost.
Vildhallon må inte vara perfekt formade och visst, man kan få med lite extra larver proteiner om man inte är försiktig. Men det är såå mycket godare än odlade hallon! Dessutom ger de mig extremt mycket flashbacks/barndomsminnen, från vår sommarstuga. ❤

Tänk vad mycket man hinner tänka/se på en 6 km-runda!
Vad har ni gjort? Tränat? Vilat? Upplevt…? 🙂

Tips på intervaller!

Det finns intervaller och så finns det intervaller…!
Det första är intervaller som man känner att man kan köra när som helst. Som man inte blir såå nervös inför. För egen del innebär det korta, intensiva intervaller.
Missförstår mig inte. Att köra 100-, eller 200-metersintervaller är självklart superjobbigt men jag vet att jag fixar dem, även om jag kräks på köpet (och jodå, det har hänt)… 😛

Alla har nog ett intervallpass som de fasar inför.

Det andra är de där intervallerna som man blir supernervös inför.
De som man kanske inte riktigt är säker på att man fixar. I mitt fall är min akilleshäl långa intervaller. Att springa (relativt) snabbt under lång tid, är definitivt det jag känner mig mest obekväm med. Har jag inplanerat ett pass med t.ex. 4 x 1500 meter så tvivlar jag nästan alltid på min egen förmåga.
Vilket är ert ”hat-intervallpass”? *nyfiken* 

Intervallstege!

Därför känns det himla bra när man kan köra en kombination. 🙂
Att man kan börja med en lång intervall och sedan vet att belöningen blir att nästa intervall är kortare än den förra (och mentalt lättare).
Vi pratar intervallstegar – En personlig favorit skulle man nog kunna säga. Det är inte så ofta jag kör intervaller, men häromdagen blev det av och den såg ut som nedan. Den längsta intervallen kördes ungefär i mitt tröskeltempo (tävlingstempot på en mil).
Om du aldrig har sprungit en mil, så ska det kännas flåsigt och ansträngande, men absolut inte innebära något maxtempo!

  • 1500 meter – Tröskeltempo
    2 minuters gåvila
  • 1000 meter – Ca 20 sek/km snabbare än den förra.
    2 minuter gåvila
  • 800 meter – Ytterligare ca 20 sek/km snabbare än den förra.
    2 minuter gåvila
  • 600 meter – Ytterligare ca 20 sek/km snabbare än den förra.
    2 minuters gåvila
  • 400 meter – Ytterligare ca 20 sek/km snabbare än den förra.Varje intervall blir kortare, vilket gör att man orkar hela sträckan, även om man höjer tempot.
    Den sista 400-ingen går alltså ca 1-1,5 minut snabbare än den första/längsta.

Anpassa intervallerna efter syftet med passet.

Dessutom kan man anpassa intervallerna.
Om man höjer tempot ytterligare och kör längre vila, blir det mer inriktat på snabbhet, styrka och mjölksyraträning.
Kör man istället ett lite lugnare tempo, fast betydligt kortare vila (eller joggvila) blir det mer fokus på uthållighetsträning.

Om ni inte redan kört stege; Prova och säga gärna vad ni tyckte! 🙂
.

Tips: Våga vila! Ett exempel på vad planerad viloperiod kan göra!

Märkligt hur saker har en tendens att falla på plats ibland.
När jag lämnade jobbet tog jag sikte mot gymmet och en inbokad spinningklass + en timmes Yin Yoga. Jag kände dock att jag inte var toksugen på spinningen. Sitta inomhus när oktober fortsätter att bjuda på fantastiska morgonar och kvällar! Mentalt knorrade det lite, men samtidigt tänkte jag att:
”Jag har ju bokat in mig. Jag får se fram emot yogan efteråt”.

När jag stannar bilen på parkeringen ser jag att jag fått ett SMS.
”Spinningklassen du är inbokad på är tyvärr inställd pga sjukdom”.
Vem hade ett finger med i spelet där…? Jag blev inte så ledsen, utan gick in i omklädningsrummet, bytte om och gav mig ut till ett närliggande motionsspår i väntan på yogan. Kravlös löpning var plan B!

IMG_6570

Tassade iväg i den sköna höstkvällen.
Eller ja… ”Tassa” är kanske förresten fel ord. Studsiga, lätta ben som gjorde att uppvärmningen blev… tja… inte så mycket uppvärmning kanske. *hrm* 😛
Vilan har gjort gott! Märkte att ansträngningsnivån inte var högre än vanligt, däremot var tempot det. När jag väl kom tillbaka till gymmets parkering och tittade på tempot, insåg jag att rundan hade gått i ca 6-tempo. Mitt (normala) tröskeltempo. Och sista km hade jag varit nere och nosat på 4,50-tempo. SISTA km… Vad tusan hände där?! *smått chockad*

Kontenta:
1. Vila gör gott för kroppen!
2. Jag borde definitivt lägga in planerad vila oftare! (Dvs då jag INTE är sjuk, för det är inte vila!)

Är du bra på att planera in viloperioder eller kan ni bli bättre? 🙂