En kropp som skriker vila, när huvudet säger träna!

Varför är det så svårt att vara i fas med sig själv?
Det händer ju (ganska) ofta att huvudet ber: ”Vi kan väl vila idag..?” när kroppen egentligen är frisk, hel och i behov av att röra sig! De där viktiga dagarna, när man behöver pusha sig själv lite extra, för det är då man behöver träningen som mest. Och det är då det (oftast) känns som bäst efteråt!

Det ologiska i en hjärnas logik.

Hur kan huvudet då få för sig att säga: ”Klart vi ska träna idag!” när kroppen är känns som en säck potatis? Det är tre dagar sedan jag sprang ett terränglopp och mådde skit! Och så sitter jag och kollar in eftermiddagens gruppträningspass, trots att jag knappt orkar hålla ögonen öppna. Ibland undrar jag faktiskt om hjärnan är lite dum i huvudet…! (Hm…Kan en hjärna vara dum i huvudet?)

Jag sov som en gris inatt (på ett bra sätt alltså) och vaknade med en riktigt bra, utvilad känsla! Just då. Ett par timmar senare kände jag mig helt slut (igen). Kroppen känns inte alls återhämtad efter helgen pärs. Jag tycker den är seg, trött och musklerna känns ”långsamma” på något sätt. Även när jag går.
För att inte tala om huvudet. Jag har ingen huvudvärk eller så, men hela hjärnan känns liksom totalt energilös. Förutom när den tillfälligt gör mun-mot-mun-metoden med sig själv och får för sig att den ska övertala kroppen att träna, då…(?!) 😛

För en gång skull; tacksam över VAB!

Idag ringde stora grabben till jobbet strax innan klockan 14 och ville bli hämtad från skolan.
Han mådde inget bra, sa han. Det blev alltså ett par timmar VAB på eftermiddagen. Och självklart är det synd om sonen (som nu ligger utslagen i soffan) men ska jag vara ärlig var det rätt skönt att jag fick kort(are) arbetsdag. Ett par timmars extra vila – Obeskrivligt nödvändigt!

Ikväll gör jag som Bosse Bus – chillar! 

katt

Helgens kontraster!

Fredagskänslan:

På väg hem från jobbet var jag lite småstressad. Veckan har varit väldigt intensiv, men även effektiv (tur det!)
När jag satt i bilen, på väg till dagis, kom jag på mig själv att vara förvånad över hur pigg jag kände mig (trots allt)! Jag hade packat träningsväskan ”just in case” på morgonen, men vet hur himla trött jag brukar vara efter en hel arbetsvecka.

Men eftersom kroppen signalerade ”pigg, pigg”, klagade jag inte.  🙂
Inte alls, utan tog tillfället i akt att köra ett pass. Fredagen avslutades därför med nästan en mils fartlek. Lite trögt bitvis. Kanske att det var lite känningar efter urladdningen tidigare i veckan, men generellt sett, kändes det bra. Och såå skönt att gå in med den känslan i en ny helg!

Lördagskänslan:

Det började med sovmorgon och jag insåg att jag hade snusat sött i över tio (!) timmar. Efter det bar det av till ishallen, där ena sonen hade ishockeyträning. De är för söta (och galet duktiga) där de åker omkring, typ tre äpplen höga… 😛

Efter det blev det kebabpizza. 
Jag äter snabbmat så oerhört sällan, så någon gång ibland är det gott tycker jag. Och dessutom ok.
Men jäklar vad trött jag har varit sen vi kom hem vid lunchtid. Lika pigg som jag kände mig igår (när kroppen förmodligen fortfarande gick på högvarv…?!)  lika trött känner jag mig idag. Det blev t.o.m. 20 min eftermiddagspowernap i soffan, innan någon av barnen ”råkade” väcka mig. Hehe!

Tränings idag? Nope. Inte så mycket för att jag är trött egentligen. Eller jo, kanske lite därför också. Men framför allt för att vilodagar är viktiga, de också! 🙂

Vad gör ni en lördag som denna?