Vinterlöpning!

Mörkerlöpning – I snö – Inne i stan..?!
Vad är det som händer?! 😛 Hela dagen igår bestod av prat, skratt och mat med sambon, barnen, mina föräldrar och min bror. Mycket trevligt! Dagsljuset försvann dock vid halv 5-tiden och jag hade fortfarande lite värk i benen efter styrkepasset (!) När de åkte hem tänkte jag, att jag ger mig ut på en kort runda, för att mjuka upp benen lite grann. Tog med mig ”Lovisen” och drog iväg.

2015/01/img_1825.jpg

Det kändes segt första km. Som att springa i sirap!
Dessutom kände jag av mina benhinnor litegrann. Kan inte dra mig till minnes när det hände senast?! Flera år sedan? Men så sprang jag på flacken inne i stan också, så jag skyller allt på asfalten!
Skogen är ju (såklart) allra vackrast, men stan kan ha sina ögonblick också ibland. Särskilt när den är snötäckt och gatorna pyntas med gammaldags gatlyktor.

2015/01/img_1815.jpg

Efter 4-5 km piggnade kroppen till!
Ömheten i benhinnorna släppte, men fick lite känningar i ena knät i stället. Ja ja, summan av ”lasterna” är densamma har jag hört. 😉 Men det flöt ändå på relativt bra. Lite moddigt på sina ställen så vaderna fick jobba. Och jag kände att jag hade sprungit med tunna skor tidigare i veckan…!

Vi mötte flera hundar under rundan och Lovisen sköter sig bättre och bättre vid hundmöten – Bra! Den här gången var det ”bara” en bjäbbig, småhysterisk terrier som stressade upp henne. Men jag måste säga att jag förstår henne till viss del. Irriterande energi på den lilla saken…! 😮

Nästan 13 km skrapade vi ihop. Det som bara skulle bli en ”kort runda”… Ibland går det av bara farten.

2015/01/img_1822.jpg

Känslor vid vinterlöpning!

Det är något särskilt med tystnaden.
Ni vet; när det är sådär tyst så man nästan hör tystnaden. Det och tassandet från ens egna steg. Ser krispig, torr snö som fjäderlätt täcker grenarna i skogen. Inte tillstymmelse till tyngd. Bara lätt, lätt snö. Och mer tystnad.

Glädjen när man ser hunden ”balla” ur fullständigt.
Jaga snöflingor, rulla sig i snön och forma någon form av snö-….eh….ängel…?? 😛
Sekunden senare hitta rådjurs- och harspår och bli alldeles vild av lycka! Och sedan springa vidare tillsammans med mig, på vår första RIKTIGA vinterrunda. Magisk känsla!

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/efb/39207155/files/2014/12/img_1405.jpg

Känslan när jag har tänkt springa en kort runda.
Men när man kommer in efter dryga 5 km känner man fortfarande en rastlöshet… Kroppen är inte nöjd. ”Ut och springer MER!” säger den.  Jag borde vara trött(are). Det ligger minst 6-7 cm snö, som gör att benen får jobba betydligt mer än vanligt!

Men jag lyder. Drar ut på ytterligare en kort runda, samtidigt som mörkret börjar falla. 20 minuter senare; Först infinner sig lugnet. Endorfin-kicken. ”Löpar-knarket”… (Oj då?!) N.u. känner sig kroppen nöjd…!

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/efb/39207155/files/2014/12/img_1415.jpg

Löparendorfiner!

Jag springer hellre utomhus.
Japp, även på vintern. Om jag KAN. Men igår blev det ett undantag, just för att jag inte kunde. Det har regnat här efter senaste veckans snöfall och det är fullständigt snoooorhalt ute.
Det är såna här dagar jag önskar att jag hade fått tummen ur och köpt ett par METALLDUBBADE skor. Speedcrossen räcker långt och har funkat de senaste vintrarna. Men då gäller det att det är SNÖ. Inte is…

Det blev alltså inomhus-pass istället.
Det är väl ganska ok, men lite småtråkigt, om jag ska vara ärlig. För att få tiden att gå lite fortare körde jag därför fartlek. Funderade på jämnlånga tröskelintervaller först, men valde istället att köra på känsla och lyssna på kroppen. Det blev knappa 6,5 km med alltifrån 6,40-tempo ner till 5,10 i en blandad kompott.

Och det kändes ganska bra. 
Benen är (fortfarande) förvånansvärt pigga! Det blir väl lätt lite ”myror i brallan” efter ett längre löpuppehåll…? Däremot är ju kondis en färskvara helt klart. Det märktes i slutet av passet. Dock fortfarnde en (eller två beroende på hur man ser det) fot som håller sig i schack och känns bra. Nice!  🙂

Nu gäller det bara att jag bromsar mig själv (note to self!) och inte kör på för hårt så här i början. Det är lätt hänt när kroppen bubblar, grejar och har sig, i jakten på löparendorfiner… 😉

wpid-IMG_20131014_213749.jpg

Rätt utrustning vid vinterlöpning.

För egen del fryser jag inte så himla lätt.
Som idag, när jag sprang i ca 5 minusgrader så blev det ett underställ, ett par tights och en funktionströja, samt en tunn vindjacka. Och så ett par handskar på det. Glömde faktiskt mössan idag och jag frös inte alls. Så som sagt, jag märker sällan att det är kallt när det är runt nollan eller ett par minusgrader.

Blir det kallare (ca 10-15 minusgrader) brukar jag komplettera med mössa, ett extra mellanlager (långärmad tröja), vintertights och benvärmare på vaderna. Vill ni läsa om smarta tips på vinter-accessoarer, som kan räcka om man inte vill/har råd att köpa en massa extra lager tights/tröjor/jackor för hutlösa priser, kan ni kika in hos Anneli, som skrev en bra inlägg om andra detaljer/plagg idag.

Vad är ert bästa tips vad gäller plagg och vinterlöpning? 🙂

Foto: filbornaarena.se