Träningsvärken och draken!

Träningsvärken sprider sig i kroppen.
I ett försök att väcka kroppen till liv efter senaste dagarnas ”dvala”, drog jag till gymmet igår. Att springa var det aldrig tal om. Det var ju 26 grader ute, alldeles för varmt om du frågar mig!  I alla fall om det gäller ansträngande aktiviteter.

Och så har vi den där känslan igen.
Gå på känsla-tänket, som är min bästa vän. Lyssna på kroppen – den vet bäst, om man bara lär sig lyssna.
Det slutade med att det blev mest fokus på bröst och axlar. Och lite ben; bland annat. raka marklyft. Bänkpressen och den sittande axelpressen visste vad den tog. Jösses, vad musklerna är möra där idag! 😛

När kroppen kändes så där mjölksyradarrig och bara ville gå hem.
Då kontrade jag med… TADAA! En timmes sköööön Yin Yoga! Varken jag eller kroppen ångrade oss! Så fanastiskt sköönt..! ♥

Inte kompis med draken!

Eller ja, förutom ”draken” då möjligen. Den positionen är en av väldigt få positioner, som jag faktiskt känner liiite hat till. Hat är ett starkt ord, men jo. Det beskriver känslan ganska bra ändå.
Instruktören sa flera gånger att just den här övningen kan kännas oerhört intensiv. Jo tack, jag har märkt det… 😮

Jag försöker slappna av, men det går verkligen inte!
Jag vet inte hur många gånger jag har försökt att andas förbi den där stramande, brännande känslan, som alltid kommer i höft och axlar, även om jag försöker att göra den så ”snäll” så möjligt. Ändå slutar det med att jag börjar darra. Innan jag slutligen (efter 4 långa minuter) får går ur positionen.

img_9385

Att tänka på när man kör/testar Yin Yoga!

Det är nog så att jag har sagt det tidigare.
Att jag behöver få tummen ur och ta mig tid (!) att köra yoga. Nu är det nog mer sant än någonsin! Jag var ju på ett yogapass förra veckan, men det var det första på jag-vet-inte-när…
Igår var det dags igen. Den här gången för Yin Yoga. Där man fokuserar på ”Yin-delen”; dvs den lugna, coola, mörka delen. Där man håller positionerna läääänge (flera minuter) för att komma åt bindväven och där man får utmana sig mentalt.

Det viktiga är man inte ska tänka ”prestera”.

Jag känner flera som har nämnt att de upplever Yin yogan som ”jobbig”. Att det gör ont och/eller är obevkämt. Och jodå, till viss del är den obekväm, det håller jag med om. När man är inne på minut 4-5 och kroppen bara skriker:
”- Men rör på dig nu då! Bara lite. Justera den där tån, foten, armen, knät, ryggen, axeln. Bara lite? Nuuu! Detta är så himla obekvämt”.
När man då mentalt fokuserar och tänker framåt, ignorerar den där rösten,  håller kvar positionen och plötslig känner hur man mjuknar. Lite till. Magi! 🙂

Yin-yogan ska inte göra ont!

Positionerna går oftast att anpassa från superlätt till mer avancerad. Man ska försöka tänka att man bara ska nå ungefär 60-80 %. Många som börjar köra yin yoga. Som antingen är helt nya, eller som är mer vana vid den ”vanliga” eldiga flödesyogan, har lätt för att tänka prestation.
Att de måste töja så mycket det bara gååår! Och ja, då kommer det förmodligen göra ont. Kanske inte direkt, men troligtvis efter (långa) 4 minuter.

Så om ni vill prova. Fokus – Stillhet, fokus, lugn och att inte prestera. Ok? 🙂

Den perfekta kombon!

Tajmingen har varit sämre än sämst sista veckan.
När jag inte har haft möjlighet att springa har det varit strålande solsken. ”Såklart”… När jag sedan får en stund över, ser det ut så här. Varje gång. Why?! 😛

Oplanerad fartlek!

Senaste löprundan var ändå rätt skön, ska erkännas.
Fast lite ”ruggig” och en jäkla massa motvind. Pannbensbyggande och bra för självkänslan.
Såg i efterhand att det diffade en hel del vad gällde km-tiderna. Mellan långsammaste och snabbaste km (som för min del, faktiskt blev relativt snabb!) diffade det 1,5 min/km?! Vad hände där?
Visst kändes det lite tyngre bitvis, men att det skiljde såå mycket hade jag inte ens kunnat gissa. Nästan 7 km omedveten fartlek, alltså.

Bästa kombon – Löpning ♥ Yoga!

Efter löppasset avslutades kvällen med 1 timmes Yin Yoga!
Magiskt! Det var ett tag sen jag gick på yin yoga (varför?!) och det märktes. Inte så mycket fysiskt egentligen, utan mest mentalt. Varje gång vi skulle hålla positionen i ca 5 minuter gick vara 2-3 minuterna bra. Sedan började huvudet ”tjattra”. Både genom att säga:
Den här positionen är obekväm. Ta dig ur den. Nuuu!” Eller: ”Kliar det inte lite bakom örat. Klia, klia, klia…!

Och var det inte sådant tjatter, var det minnen som flashade förbi i 130 km i timmen. Gamla minnen. Från när jag var ca 20 år. Helt ologiskt, men säkert av någon anledning? (Som jag inte känner till ännu).
Ett välbehövligt pass, hur som helst. Sinnet var skönt stilla efteråt! 🙂

Yoga & Känslor!

Ett perfekt sätt att avsluta veckan och påbörja helgen.
En timmes yoga. Landa på mattan och släppa arbetsveckan. Även ett sätt för mig att försöka få kropp och sinne tillbaka i balans. Jag har ju förälskat mig i yin yogan. Där alla positioner hålls länge (vilket såklart är utmanande i sig).
Så här kände jag, redan från start, att flödet gick för snabbt. Alldeles för snabbt…?! Jag hade svårt att fördjupa andningen. Fokus hamnade på prestation i varje rörelse, istället för avslappning. Nej, nej, nej…!

IMG_6487

När solhälsningarna var över och fokus istället riktades på rotationer;
Tack! Nu kändes det bättre igen. Rotations av ryggraden får mig på något märkligt sätt att släppa taget. Slappna av. Sakta kände jag hur kroppen blev längre och längre. Tyngre och tyngre.

Hur sinnet gick från 120 km/h (igen) till att stanna helt. Under de sista fem minuterna, med avslappning på mattan, kände jag hur hela jag fylldes med känslor och hur en tår från varje öga letade sig ner mot kinderna. Helt oväntat (!) men kanske mycket som lösgjordes senaste timmen (?) ❤

Hur reagerar du?

Under Yin Yoga-pass brukar instruktören prata.
Inte helt passet igenom naturligtvis, men hon lägger in små kloka ord och meningar med luuugn, sövande röst. I onsdag pratade hon om hur man, genom sin mentala reaktion, kan lära känna sig själv.
I yin yogan ligger ju fokus på att man under många minuter håller en position. Vissa är bekväma, rentav sköna. Andra…inte lika sköna (Kan det ha att göra med att man är betydligt stelare just där)… 😛  Tanken är ju att positionerna ska vara som mest 80 % av ens max. Inte mer! Men även när man håller detta kommer det små signaler efter en minut eller två.

Hur reagerar du mentalt när impulserna kommer?
När kroppen säger åt dig att ta dig ut positionen. Eller ändra något, för att den där stramande känslan bara växer, med antalet sekunder!
Det finns fyra känslor – Två ”yin” och två ”yang”, som dyker ofta upp:

    • Flykt (Yang)
      Man vill ta sig därifrån. Rent fysiskt, eller att man drömmer sig bort.
    • Förändring (Yang)
      Man försöker förändra situationen.
    • Ge upp (Yin)
      Man kan bli apatisk. Orkar inte bry sig. Tycker synd om sig själv.
    • Acceptera (Yin)
      Behålla lugnet och acceptera det som händer.må

Hon menade att den känslan som väcks i dig, ofta är den strategin man har, när man stöter på utmaningar i livet i övrigt. Stämmer det på dig (tror du)…? 🙂
Själv är jag nog lite av varje, beroende på var jag befinner mig i livet, när ”utmaningen/motgången” dyker upp. Men måste jag välja en av dessa, blir det nog ”flykt”. Tänker mycket. Drömmer mycket.

Foto: consciousnet.org