Träningsvärken och draken!

Träningsvärken sprider sig i kroppen.
I ett försök att väcka kroppen till liv efter senaste dagarnas ”dvala”, drog jag till gymmet igår. Att springa var det aldrig tal om. Det var ju 26 grader ute, alldeles för varmt om du frågar mig!  I alla fall om det gäller ansträngande aktiviteter.

Och så har vi den där känslan igen.
Gå på känsla-tänket, som är min bästa vän. Lyssna på kroppen – den vet bäst, om man bara lär sig lyssna.
Det slutade med att det blev mest fokus på bröst och axlar. Och lite ben; bland annat. raka marklyft. Bänkpressen och den sittande axelpressen visste vad den tog. Jösses, vad musklerna är möra där idag! 😛

När kroppen kändes så där mjölksyradarrig och bara ville gå hem.
Då kontrade jag med… TADAA! En timmes sköööön Yin Yoga! Varken jag eller kroppen ångrade oss! Så fanastiskt sköönt..! ♥

Inte kompis med draken!

Eller ja, förutom ”draken” då möjligen. Den positionen är en av väldigt få positioner, som jag faktiskt känner liiite hat till. Hat är ett starkt ord, men jo. Det beskriver känslan ganska bra ändå.
Instruktören sa flera gånger att just den här övningen kan kännas oerhört intensiv. Jo tack, jag har märkt det… 😮

Jag försöker slappna av, men det går verkligen inte!
Jag vet inte hur många gånger jag har försökt att andas förbi den där stramande, brännande känslan, som alltid kommer i höft och axlar, även om jag försöker att göra den så ”snäll” så möjligt. Ändå slutar det med att jag börjar darra. Innan jag slutligen (efter 4 långa minuter) får går ur positionen.

img_9385

Att tänka på när man kör/testar Yin Yoga!

Det är nog så att jag har sagt det tidigare.
Att jag behöver få tummen ur och ta mig tid (!) att köra yoga. Nu är det nog mer sant än någonsin! Jag var ju på ett yogapass förra veckan, men det var det första på jag-vet-inte-när…
Igår var det dags igen. Den här gången för Yin Yoga. Där man fokuserar på ”Yin-delen”; dvs den lugna, coola, mörka delen. Där man håller positionerna läääänge (flera minuter) för att komma åt bindväven och där man får utmana sig mentalt.

Det viktiga är man inte ska tänka ”prestera”.

Jag känner flera som har nämnt att de upplever Yin yogan som ”jobbig”. Att det gör ont och/eller är obevkämt. Och jodå, till viss del är den obekväm, det håller jag med om. När man är inne på minut 4-5 och kroppen bara skriker:
”- Men rör på dig nu då! Bara lite. Justera den där tån, foten, armen, knät, ryggen, axeln. Bara lite? Nuuu! Detta är så himla obekvämt”.
När man då mentalt fokuserar och tänker framåt, ignorerar den där rösten,  håller kvar positionen och plötslig känner hur man mjuknar. Lite till. Magi! 🙂

Yin-yogan ska inte göra ont!

Positionerna går oftast att anpassa från superlätt till mer avancerad. Man ska försöka tänka att man bara ska nå ungefär 60-80 %. Många som börjar köra yin yoga. Som antingen är helt nya, eller som är mer vana vid den ”vanliga” eldiga flödesyogan, har lätt för att tänka prestation.
Att de måste töja så mycket det bara gååår! Och ja, då kommer det förmodligen göra ont. Kanske inte direkt, men troligtvis efter (långa) 4 minuter.

Så om ni vill prova. Fokus – Stillhet, fokus, lugn och att inte prestera. Ok? 🙂

Yoga Yin!

Tokvarmt ute (+24 grader!) och lite småkänningar i halsen (?)
Inte upplagt för ett intensivare pass med andra ord. Det fick blir premiär för Yoga Yin. Inomhus, med aircondition. Win win, för en värme-känslig som jag! 😉

Det var ett helt annat upplägg att ”vanlig” yoga.
Om man nu kan kalla det så? Det finns ju hur många olika yogastilar som helst, men jag menar den med ”hunden”, ”kobran”, rotations- och balansövningar m.m. Den sk. ”yang”-yogan som fokuserar på muskulaturen.
Yin-yogan är tvärtemot inriktad på leder, ligament och bindvävnad. Den mjukar upp kroppen och varje position hålls under en längre tid; i 3-5 minuter. Man ska kunna slappna av. Känns övningen för mycket är tanken att man ska ”släppa efter” lite.  Bl.a. –> här kan man läsa lite om den.

Det var oerhört skönt, men annorlunda.
Inte lika intensivt och svettigt som ”vanlig” yoga, men kroppen blev mjuk och framför allt avslappnad. Och min stela löparkropp behöver det. Och även mitt småstressade sinne. 😛
.

image