Sofia skriver om ämnet: Träna när man är förälder.
Och att ämnet är rätt känsligt. (Av vilken anledning egentligen? Man är ju mer än bara förälder!)
Jag känner igen mig i mycket. Det är inte alltid lätt att hitta tiden till träning. Oavsett hur ofta- eller hur välmenade artiklar/blogginlägg man läser; ”Bara man prioriterar, så går det…”
Nu brukar inte min sambo köra just löpträning, så vi behöver aldrig få till gemensam träningstid. Men däremot behöver det alltid vara en vuxen hemma. Eller åtminstone i närheten av hemmet.
Citat från Sofias blogg:
Så jag tränar på lunchen. Jag tränar på kvällstid efter att barnen sover när det är min dag att få ta mig ut. När klockan är 19.30 och jag egentligen är trött. Jag kan träna hemma i ett fint hemmagym men jag kommer inte ifrån att jag är låst. Att vara låst är inte den bästa träningsmotivatorn, även om kettlebellen är orange.
Lägger man till tre barns aktiviteter i ekvationen kan de vissa perioder bli nästintill omöjligt.
Tips: ”Träna samtidigt som barnet har sin aktivitet!”
Jo, det funkar. Ibland. När äldsta sonen rider, kan jag löpträna. Om jag vill köra med pannlampa. (Sent på kvällen nu på vintern). Och visst är det ett alternativ.
Vad gäller de mindre barnen och deras aktiviteter, är det sällan jag vill sticka ifrån en timme, om det händer något. Och om jag ändå skulle göra det, skulle jag inte kunna slappna av. På riktigt.
Tips: ”Träna tillsammans med barnen”.
Ja, de kan gå/springa eller cykla med. Eller stå och titta när jag kör backintervaller. Men:
1. Tre gangstergrabbar kommer inte alltid överrens, där vid sidan av backen. Eller är sugna på att följa med ut (samtidigt). Tvinga dem, för nu VILL mamma träna? Njae…
2. Löpningen är min ”egentid”. En stund då jag vill kunna slappna av och bara njuta. Veta att jag kan slappna av, även om jag väljer att springa längre ifrån hemmet, eller kanske t.o.m. tar bilen för att springa någon annanstans.
Och jag säger som Sofia:
Det här handlar inte om att man inte älskar sina barn. Eller att man inte vill umgås med dem. Man har ju trots allt valt att vara förälder! Men borde man inte också kunna välja att vara heeelt ensam en timme eller två, utan att det är konstigt?
Rund är också en form - Trail & Träning 
Att träna samtidigt som barnen har aktiviteter fick jag en bitter erfarenhet av. Det känns fortfarande dåligt att jag sprang fel och inte hann i tid till att se min sons enda innebandymål i hans korta karriär. Så chansa inte med att träna i pauser mellan matcher i en cup.
Så kul att läsa ditt inlägg då jag nästan gett upp och trodde jag var ensam om att tycka och tänka så här. Har flera bebiskilon som behöver komma bort och det är inte lätt att hitta tiden till att träna. Ändå har jag en sambo som verkligen ställer upp och hjälper till. Men då vi har en 1 åring som gärna hänger med mamma så kan det vara svårt att smita undan samt 3 stora tjejer som alltid ropar ”Mamma” istället för pappa haha. Tränar du bara löpning eller kör du styrka också? Jätte bra inlägg och kul att läsa 🙂
Tja. Min man jobbar skift och jag pendlar 6 mil till jobbet, så ska jag ha en fungerande träningsrutin är det lunchen som gäller. Skönt att komma hem färdigtränad, men lite trist att inte kunna luncha ihop med arbetskamraterna. Jag har en otrolig tur som har en chef som dessutom är instruktör, så det blev smidigt att gå till ”hennes” gym. Dessutom har träningen betytt så mycket för min hälsa och välmående att både chefen och jag märker att jag presterar bättre på jobbet när jag får träna på lunchen.Win-win för oss båda!
Lite egentid behöver alla, även barnen behöver det från sina föräldrar. Nu har jag stora barn och sätter mig själv i första rum numera för det är ” min tid nu ” 🙂 Jag förstår att det är svårt att få ihop det och då får man pussla!
Kram
Och med den kommentaren menar jag inte att föräldrar inte ska f prioritera sig själva, det skulle bara bli grymt mycket svårare utan transportlöpningen…
Om jag inte hade möjlighet till transportlöpning vet jag inte vad jag skulle ta mig till. Och då har jag ändå bara en illbatting 🙂
Jag kan relatera. Och blir samtidigt lite frustrerad att diskussionen ens FINNS! Att träna en timme eller två är helt orelaterat till hur mycket man älskar sina barn – det handlar om helhetsbilden, alla delar ska få plats.
Och jag håller med, i ‘nödfall’ tränar jag med barnen i närheten, men helst inte 😉 Och så kan jag inte låta bli att fundera på: FINNS den här diskussionen och ‘problemet’ ens för pappor?
hahaha prtade med min sambo om detta då jag har väldigt svårt att hitta tid till träningen då vi har små barn och större. Har svårt att släppa ansvaret helt enkelt. Medasn min sambo kan gå iväg till gymmet utan att barnen reagerar. och han har inte sett eller läst om att pappor har samma problem. Tråkigt men det är väl att barnen har ett annat band till oss mammor.
Jo, det borde man kunna välja 😉 Och ibland får mina följa med för det är i alla fall bättre än att inte träna, men helst vill jag ju träna det jag vill när jag vill 😉 och utan kids att hålla ett öga på! Och helst inte mitt i natten 😀
Tycker det verkar helt sunt att vilja ha lite egentid. Det behöver alla. Även barnen. Och jag förstår att det är ett evigt pusslande för ”egentidsbehovet” är nog väldans svårsynkat. 😉
Men som du skriver, att vara förälder är ett val och då får man göra det bästa av situationen vilket jag tycker du/ni verkar göra. 🙂
KRAM