Min lördag – Tunga ben, lätt hjärta!

Natten som gick gav mig 10 timmar underbar sömn.
Åh, vad skönt det var att vakna och känna som att man sovit som en klubbad säl…  Eller heter det ”sovit som ett barn”? Hehe! 😛
När klockan passerade nio, ringde sambon (som redan befann sig nere i ishallen med mellansonen) och undrade om jag kunde köra in lillkillen en timme senare (då det var hans tur att vara med på hockeyskola).

Lite sömndrucken tänkte jag att: ”Om jag ändå behöver ta på mig och åka in till stan, kan jag ju lika gärna passa på att köra en morgon- nåja, förmiddagsjogg. Jag kände mig hyfsat pigg och tänkte att det fick bli en runda, utan några som helst krav! Inte något specifikt tempo eller särskild längd. Bara njuta av den höga luften och de vackra färgerna! ❤

Tvärtemot hur det brukar kännas (segt i början och lättare mot slutet) var det precis motsatsen idag.
Första 3-4 km kändes relativt lätta, medan sista hälften kändes betydligt tyngre! Jag var inte ens i närheten av flås; därmemot var benen väldigt tunga! Troligtvis hade benpasset, från tidigare i veckan, ett finger (?) med i spelet. Har fortfarande en sådan där jobbigt ömmande träningsvärk..!

Puma Speed 500 Ignite!

Trots det var det ändå skönt att vara ute i en timme och få några km i benen.
Jag fick dessutom prova mina nya skor! (Ni som följer mig på instagram, vet redan). Recension kommer, så fort jag har sprungit i dem lite mer, men de verkar helt klart lovande!

Resterande del av den här lördagen har jag… Inte…gjort…någonting…!
Tagit det oerhört lugnt och t.o.m. blir bortskämd av min sambo, som drog till stan med barnen och sa till mig att ta det lugnt och sova middag. 40 minuters powernap var inte helt fel.

Annonser

Oops… (Nya löparskor)!

Som ni kunde läsa tidigare i veckan, gjorde jag en välbehövlig (!) rensning bland mina löparskor. Igår rök ett par till. De där älskade ”Pearl Izumi-skorna” som jag pratat så varmt om. Jag insåg att jag inte kan behålla dem, bara för att de har varit sköna. De hade verkligen gjort sitt…

Totalt 5 par skor som fick sätta livet till alltså.
Så kan man ju inte ha det… *harkel* Surfade runt och vips så hade jag beställt två par nya skor. Slängt fem – köpa två. Det är väl helt ok? 😉

Nu kan man ju tro att ett av de nya paren skulle vara en uppdatering av just den där älskade modellen. Det hade ju varit logiskt. Men… eh… Det hände något. Jag har ju ett par extremt lätta Salming (Xplore) som jag älskar! ***
(Men inte använder så mycket till löpning – Och när jag gör det, endast korta sträckor).

Jag har på grund av det,  under ett par månader varit sugen på att testa Salmings ”door-to-trail-sko” och nu gjorde jag helt enkelt slag i saken. Vi (jag och mina egon?) provar att ”ersätta” Pearl Izumin, med dessa. Att den var läckert lila och gul gjorde inte saken bättre!

Ett par Asics GT 2000 följde med av bara farten.
Bra pris och läcker färgkombo. Visst ganska cerise/rosa, men jag föll framför allt för kontrastfärgen turkost. Gillar det! Jag är nog en rätt turkos människa i själen. 😛

Men nu – Inga nya skor på ett tag.
Jag får nog ligga på – 3 par ett tag, för att inte sambon ska få ett bryt på mina impulsiva skoinköp… 😉

*** PS. Förresten, såg av en slump i Salming webshop att ni kan köpa Xplore:n för 500  (!) riksdaler. Vilket klipp!! (Ingen reklam, bara ett ett tips).

 

Alltså. Det här med att slänga löparskor…

Jag har himla svårt för det…!
Antingen är det: ”Men de här sprang jag ju det där loppet med…!”  *nostalgisk*
Eller: ”De här kan ju vara bra att ha.”  *praktisk*
Eller: ”De här är nog inte riktigt ”slut” än…(?)”  *velig*
Eller: ”Jag avvaktar ett tag, så får vi se vad jag bestämmer mig för”  *obeslutsam*

En utrensning har nog varit behövlig i åtminstone ett halvår! 
Vissa skor har jag t.o.m. glömt av att jag har. (Det säger ju en hel del…) De svart-ljusblåa högst upp till vänster i bild, var mina första.
Och då menar jag mina första, innan mina ”första”. Ett par skor jag köpte när jag bodde i lägenhet och joggade någon gång då och då (läs ca 15 år sen)… Hade fullständigt glömt dessa! Vet inte ens vad det var för märke. (Om det nu ens var något av de mer kända?)

Mina första* (eller ja, egentligen *andra par då) används numera som stallskor.
Mitt andra* (*tredje) par används som vardags-/promenadskor (är mest svarta och relativ lätta att matcha med jeans m.m.)

Någonstans efter dessa tappade jag räkningen…
Två av skorna nedan har jag fått av Anneli, min trail-guru. Särskilt mantran (de längst ner till höger) har varit en skön trotjänare. Brooks-skorna (längst ner till vänster) och jag blev nog, däremot aldrig riktigt kära i varandra.

De rosa New Balance-dojorna (högst upp till höger) kändes lite jobbigt att slänga.
Inte för att de har varit mina skönaste skor egentligen, utan mer för att de tog mig runt en dryg mara i skogen förra våren, när jag gick-sprang Borås Linnémaraton! *nostalgi igen*

Mina Pearl Izumi har jag kvar, trots bättre vetande. 
Behöver verkligen (!) köpa ett par nya. De är de skor jag har använt ABSOLUT mest! Dels är det sköna och dels är det oerhört allround. Dvs jag har kunnat använda dem både på grusväg, i skog och korta sträckor på asfalt.
”Det kan vara kärlek”, skrev jag efter första rundan. Och kärlek, it was!!
 
Kvar i garderoben har jag trots utrensningen, 8 par (?!) löparskor. 
Fast ”bara” 7 st par löpbara skulle jag säga. För mina första trailskor – ett par rosa (uja…) Salomon Speedcross har jag inte hjärta att slänga. Jag gillar att titta på dem och minnas tillbaka till de där första, galna terrängloppen, som jag (när jag tänker efter, så här i efterhand) egentligen inte borde ha klarat…! De var ju med mig då.  *ännu mer nostalgi*

Har ni svårt att slänga löparskor (eller något annat träningsrelaterat)?
Eller är jag bara onormal…..? *säg nej, please* 😛

Läsarfråga: Sele / Koppel när man springer med hund.

Jag fick en läsarfråga (himla kul!) som jag tänkte dela med mig av här.
Det kan ju vara fler som är nyfikna på svaret. Som ni vet springer jag väldigt mycket med min fina Love.
Det händer att det blir enstaka pass utan henne, men i 99,5 % av fallen, får hon hänga med. Hon älskar det och blir hysteriskt glad, så fort jag närmar mig tvättstugan (där träningskläderna finns). Och jag älskar att ha med henne. Se hennes glädje, plus att det känns extra tryggt.

Men till frågan; Den löd som följer:

”Jag följer din blogg och undrar lite över vad du har för hundbälte när du springer? Min hund drar gärna, så det kommer bli tryck i mitt bälte. Men frågan är om man ska köpa ett avancerat bälte med benremmar och väska eller något enklare?”

.
Nu har jag inte så mycket att jämföra med.
När vi hämtade Love (omplacering) så fick vi med en Hurtta Y-sele och ett  Trixie Midjekoppel.
Selen sitter bra och fördelar ”trycket” på hunden och midjekopplet (som har en fjädrande del) fördelar ”trycket” på mig. Dvs om hon plötsligt springer fram lite fortare/drar ett par meter är det ingen av oss som får ett hårt ryck. Perfekt! 

PS. Och jodå, ibland springer hon lös också. När vi inte är inne i stan, eller på platser där risken är hög att stöta på människor (ex.vis elljusspår). Hon lyssnar bra och håller sig alltid i närheten!  Även när vi får möte. Så här nöjd kan man vara då… 😉

IMG_5199

Min absoluta favorit, bland löparskor!

Det här med träning- och löparskor är en djungel.
Det gäller att prova sig fram och hitta den sko som passar både ens egen fot OCH behovet man har.  (Som även Mari var inne på nyligen).
Bara för att någon annan springer i t.ex. populära Asics Kayano, eller X-talon 212:an behöver det inte betyda att det är den skon som passar just dig.

Själv har jag betat av rätt många märken de här åren.
Nike Structure, Nike Lunarglide, Salomon Speedcross, Salomon Crossmax, Salomon Sense Mantra, New Balance W870, Saucony Mirage, Icebug Anima Bugrip, Salomon S-LAB XT6 Softground, Adidas Supernova Sequence 7W och Salming Xplore.
Jag har säkert glömt ett par stycken också… 😛

Men trots de olika modellerna OCH alla olika märken är det en sko som jag alltid har återkommit till. Som har hållit absolut längst (även om de förmodligen är inne på sista svängen just nu, vad gäller dämpningen. Textilen är fortfarande förvånansvärt hel!)
Även om jag har köpt renodlade asfaltsskor för de (få) gångerna jag springer i stan och renodlade terrängskor för mina trailäventyr, har det på något märkligt sätt alltid slutat med att jag älskar, älskar, älskar känslan av mina…. Pearl Izumi Trail M2.

En ganska okänd sko bland löpare och jag hittade den faktiskt av en slump.
Den sitter jätteskönt på min fot, är (som sagt) oerhört hållbar och fungerar helt ok på de flesta underlag (då det är en ”allround- eller så kallad ”door-to-trail-sko”).
Den är inte 100 %-ig i skogen och inte 100 %-ig på asfalt, men over-all; oerhört användbar. Och inte supersnygg. Men sa jag att den var skön? 😀

IMG_5319