Lättare hjärta & Stark rygg!

Nu, hör ni! Nu är jag betydligt mer pepp!
Den här mentala och fysiska svackan har, på sätt och vis varit bra, för jag har verkligen kunnat vila och få ett långsammare tanke-flow. Sedan är jag fortfarande är väldigt försiktig och uppmärksam på kroppens signaler, såklart!

Först var jag och besökte pappa på sjukhuset och han ser ut att må betydligt bättre. ♥
Det är många stenar som har lyfts från mina axlar nu, i och med att de senaste två dagarna dessutom har inneburit ett lugnare tempo på jobbet (perfekt tajming). En himla skön känsla!

Efter det blev det ett styrkepass på gymmet, med fokus på rygg. Tog (faktiskt) ungefär samma vikter som senast (för två veckor sedan) men med känslan av att det var tyngre. Var rejält darrig när jag var klar och jag har en begynnande träningsvärk redan. Imorgon kommer det göra ont-ont…! 🙂

Helgen som kommer bjuder dessutom på Värmlandsluft! *längtar*

Styrkeövningarna för rygg (för er som är nyfikna).
Behöver jag nämna att jag tycker om rodd-övningar? 😉

• Smal, sittande rodd: 3×12 reps.
• Bred, sittande rodd: 3×12 reps.
• Hög, bred rodd (framåtlutad): 4×10 reps.
• Smala latsdrag: 3×10 reps.
• Latsdrag: 4×8-10 reps.
• Tricepspress: 3×15 reps.
• Vadpress: 3×15 reps.

Bland det värsta…

…jag har varit med om! Den här träningsvärken.
Tidigare i veckan försökte jag planera veckan. Jag vet att planering inte är min starka sida, men ibland känns det ändå bra att ha någon typ av grundplan. Tanken var att köra långpass i helgen – med första ”tjing” som igår, lördag. Tyvärr. Det…gick…bara…inte!

Det var inte ens nära att bli ett långpass!

Efter det där galna benpasset i torsdags, med ”ofrivilligt” PB i en variant av knäböj – Det har resulterat i en DJÄVULSK träningsvärk! Jag har haft träningsvärk förr och får det dessutom alltid efter benpass, men det här är något utöver det vanliga.
Kanske inte så konstigt med tanke på att 92 kg innebar ungefär en 50 % ökning. Nog för att man ofta fixar mer än man tror, men att köra sådana ökningar på en och samma gång, är nog inte att rekommenera…!

Det gjorde ont redan i förrgår. 
Igår rörde jag mig inte mer än nödvändigt, när det gällde benen. Däremot var jag ute ett par timmar och klippte häcken, så nu kommer axlarna troligtvis vara möra (också). 😛
När kvällen kom och sambon kom tillbaka från Skara med mellansonen (som hade spelat hockeymatch), tog jag med mig Love på en promenad. Jag var tvungen att ”lea” upp de här musklerna. Eller åtminstone försöka!

Om det hjälpte återstår att se. Jag kan bara hoppas.

Nybörjare!

Vi har alla varit nybörjare någon gång.
Det är absolut Inget fel i det, tvärtom. Igår fick jag själv uppleva känslan (på nytt) av hur det kan vara när man är ny och känner sig sådär osäker och pinsam som man (tyvärr) ofta gör sig när man börjar träna. Det spelar ingen roll om det är i löparspåret eller på gymmet; man känner sig liksom bortkommen och ”fel” på något sätt.

Jag började styrkepasset med att köra knäböj och utfall, med skivstång.
Efter det blev jag lite sugen på att testa en maskin som jag inte provat tidigare. Dels var jag lite nojig över att jag skulle sätta mig där och sedan inte kunna släppa ”spärren”. Tänk om någon såg mig och undrade vad jag höll på med?

Men sedan tänkte jag; vad tusan – Det är väl bara att köra! 
Vilken vikt ska jag lägga på då? Två stycken 15 kg viktplattor till att börja med. Själva maskinen/ den tomma stången väger nog ca 20 kg och 50 kg totalt bör ju vara lugnt. På med viktplattorna, satte/ställde mig tillrätta och lossade spärren. Ner i knäböj och tänkte:
”Shit, vad tungt det var?!” men fortsatte ändå. 6 repetitioner på darrande ben. Tänkte att det säkert berodde på att musklerna var trötta efter de tidigare övningarna (Utfall är ju en bendödare som jag ofta undviker… Tyvärr. Grym övning, för övrigt!)

När kroppen klarar mer än man tror (bokstavligen)!

När första setet var klart bytte jag ändå till två stycken 10 kg viktplattor.
”Nu borde det ju kännas lite lättare i alla fall”.
Tja, kanske marginellt, men det var fortfarande förvånansvärt jobbigt! Hur kan det vara så tungt?? Jag körde klart 4 set á ca 5-6 repetitioner (allt jag orkade).

När jag kom hem var jag tvungen att googla maskinen och insåg på beskrivningen att startvikten (utan extra viktplattor) låg på 62 kg.  Say what?!  S…e…x…t…i…o…t…v…å… kilo???

Det innebär att jag omedvetet körde på 92 kg.
Inte konstigt att det kändes ”lite tungt”…! *skratt* 😀

 

Träningsvärken och draken!

Träningsvärken sprider sig i kroppen.
I ett försök att väcka kroppen till liv efter senaste dagarnas ”dvala”, drog jag till gymmet igår. Att springa var det aldrig tal om. Det var ju 26 grader ute, alldeles för varmt om du frågar mig!  I alla fall om det gäller ansträngande aktiviteter.

Och så har vi den där känslan igen.
Gå på känsla-tänket, som är min bästa vän. Lyssna på kroppen – den vet bäst, om man bara lär sig lyssna.
Det slutade med att det blev mest fokus på bröst och axlar. Och lite ben; bland annat. raka marklyft. Bänkpressen och den sittande axelpressen visste vad den tog. Jösses, vad musklerna är möra där idag! 😛

När kroppen kändes så där mjölksyradarrig och bara ville gå hem.
Då kontrade jag med… TADAA! En timmes sköööön Yin Yoga! Varken jag eller kroppen ångrade oss! Så fanastiskt sköönt..! ♥

Inte kompis med draken!

Eller ja, förutom ”draken” då möjligen. Den positionen är en av väldigt få positioner, som jag faktiskt känner liiite hat till. Hat är ett starkt ord, men jo. Det beskriver känslan ganska bra ändå.
Instruktören sa flera gånger att just den här övningen kan kännas oerhört intensiv. Jo tack, jag har märkt det… 😮

Jag försöker slappna av, men det går verkligen inte!
Jag vet inte hur många gånger jag har försökt att andas förbi den där stramande, brännande känslan, som alltid kommer i höft och axlar, även om jag försöker att göra den så ”snäll” så möjligt. Ändå slutar det med att jag börjar darra. Innan jag slutligen (efter 4 långa minuter) får går ur positionen.

När kroppen får bestämma!

Vilken helg vi har haft, eller vad säger ni!
September är en favoritmånad oavsett väder (pga av den stillhet som infinner sig, både inom mig och i naturen) men när det är gyllene soltimmar och ljumna vindar, blir den så där extra härlig!

Som jag nämnde tidigare, hade jag lite förkylningskänningar i fredags, när jag egentligen hade tänkt träna. Därför blev det vila hela fredag, hela lördagen och nästan hela söndag.

På söndag morgon kände jag mig fortfarande inte sämre. Eller rättare sagt, t.o.m. bättre. YAY!
Jag vågade dock inte köra något löppass. Istället blev det en promenad med Love och de två äldsta barnen. Vi passerade grannens islandshästar, som var nyfikna. Extra nyfikna på Love…! 😛

Efter promenaden kändes kroppen fortfarande bra.
Och rastlös…! Därför valde jag att dra till gymmet senare på kvällen med den tydliga planen: ”Testa kroppen. Om den säger stopp, så stoppar jag. Direkt!”
Jag började med cykel. Av någon anledning känns det mer skonsamt än löpning, även om det också innebär konditionsträning. Jag bestämde mig att inte överstiga 65-70 % av min maxpuls. Lugnt och fint. (Och svårt, då jag så gärna vill ”kötta” på när jag cyklar…

Kände efter. Fortfarande ok känsla? Japp!
Det blev lite prehab-styrka; tåhävningar och flera olika coreövningar. 20 minuter senare – Fortfarande rastlös. Hur kan jag fortfarande vara rastlös??
Satte mig i benpressen, med tankarna: ”Styrketräning är inte lika jobbigt för kroppen. Många och lätta repetitioner”. (Eum…)

Och när kroppen överraskar!

Började med 85 kg. Det kändes förvånansvärt lätt…
Höjde till 109 kg. Fortfarande inga problem med 15 repetitioner. Höjde förbryllat till både 125 och 141 kg. Vad är det som händer? Jag kan fortfarande köra på samma antal repetitioner (15 stycken)…?!
Vid 149 kg. För där började det kännas lite jobbigt. Började kännas jobbigt?? Nu ska jag låta det vara osagt, men har för mig att mitt PB på benpressen ligger på 149 kg? Och då pratar vi typ ett fåtal – Ca 4-5 repetitioner.

Just den här dagen vågade jag inte prova mig på en ökning.
Utan körde 3 set x 15 reps (!) på 149 kg. Men gissa om jag var sugen på att testa typ 165 kg?! Den som väntar på något gott……? 😛