Fel att mysträna?

Jag hakar oftast inte upp mig på saker, men vissa ämnen kan det få mig att gå igång.
Bland annat träning. Och ifrågasättande av…  Häromdagen kom följande ämne upp på jobbet; Att löpare blir mer och mer långsamma. Det baserades på någon undersökning bland Maratonlöpare, under de senaste 20-30 åren. Jag gissar att det gällde den –> Här.

Slutsatsen drogs att löpare numera ”mystränar”.
Kanske tog jag åt mig lite extra mycket just för att jag är en relativt långsam löpare (även om jag kör tuffa intervaller och tunga benpass på gymmet ibland. Det är ju inte så att alla pass är mysträning. Långt därifrån).
Men huvuddelen av min träning handlar ju ändå om att njut-springa i naturen. Så fantastisk att uppleva den och att samtidigt få massa energi och ljuvliga vyer! (Det lustiga här är när jag bild-googlade på ”Njutspringa” fick jag upp massor av bilder från min blogg…!) 🙂

Diskussionen pågick i säkert tio minuter och jag ifrågasatte allt jag kunde. Vad är det för ”fel” på att mysträna? Varför måste alla jaga tider? Hur har man jämfört och dragit slutsatsen? Kan det vara så att antalet maratonlöpare har ökat totalt sett och motionärer ”bara” har som mål att ta sig runt? För upplevelsens skull. Bara för att det är kul..?!

Mitt personliga mål är att må bra, inte slå PB på milen. Måste jag då köra stenhårda pass (minst) en gång i veckan?
Min kollega i det här fallet, fick nog ta emot argument för hundratals andra tyckare och tänkare runt om i Sverige. *harkel* Men bara det faktum att vi rör oss, oavsett tempo, är väl alldeles tillräckligt och fantastiskt bara det?  🙂

 

Bloggtips och ”I would like to kill someone…!”

Ursäkta morgongnället. Men vems…
VEMS brillianta idé är den här j***a sommartiden?! 😮 Det kanske är ett åldertecken, vad vet jag. Men jag är g.a.l.e.t. trött…! Även ungarna är det svårt att skaka liv i på morgonen, trots att de (faktiskt) kommer i säng i tid. Mindre kul med ”jetlag”-känsla i en vecka eller två, när man inte ens har fått semesterresan på köpet..?!

En trippel espresso senare (jodå, trippel..!) är jag liiite piggare.
Men konstigt nog, bara marginellt. Jag hoppas verkligen att kroppen vaknar til liv lite grann, för jag har planerat ett gymbesök senare idag. Vore ju trevligt om jag åtminstone inte börjar snarka vid Cable Cross-maskinen. 😉

Dagens lästips; kloka, kloka Jeanna! ❤
Jag kommer skriva lite mer om det här, ur eget perspektiv. Måste bara formulera mig ”rätt” först. Ha en fantastisk dag, hör ni. Kram!

Inte bara jag som är trött… *fniss* (Vår katt Bosse Bus).

Att öka från start…

Det känns som att jag är inne i ett flow nu.
Eller rättare sagt, muskler och flås är inne i ett flow. Det knäpper och knakar lite i både fötter, knän och höfter. Inte så att det gör ont-ont, men det känns som att jag skulle behöva backa lite grann i en vecka eller två. Det är ju så tråkigt bara… Men jag VET, jag bör och jag ska. 😉

Med det sagt; Jag körde en ”avslutande” (?) runda igår.
Benen kändes pigga. Någon slags superkompensation tycks ha infunnit sig efter Blogger Boot Camp (?) Första halvan (ca 6,5 km) gick (för) fort. Benen pinnade på och flåset kändes bra till och från (mest till).

Sista halvan fick jag betala för min iver.
Det blev segt som tusan och det kändes som att jag hade svårt att få tillräckligt med syre. ”Naturligtvis” stötte jag på en av tjejerna i löpargruppen just då. Hon undrade glatt om jag ville hänga med henne på milspåret.
Eh… anyday, but not today. 😛 Jag lufsade med henne dryga km innan hon vek av in på Vildmarksleden. (Jag var ganska avis, men ville inte sinka henne, då hon var pigg och fräsch).

  Det här är nog den mest överhängande”risken” man tar, när man försöker ta en ”Groupie” med en överexalterad traildog. Hm… Jag blev nog liiite renare i alla fall (?) 🙂

Jag lyckades slutligen skrapa ihop 13 km ”trailporr”.
Varav första halvan gick nästan 1 minut snabbare per km, jämför med andra halvan. Vi kan väl säga att det första var ”snabbdistans” och sedan blev det dryga 6 km (!) nerjogg…? 😉

Utomhus är bäst! Och bullar är ganska bra, det också..! ;-)

Vilken dag vi har haft! Fantastisk!
Och barnen har varit på sitt allra bästa humör. Alla tre s.a.m.t.i.d.i.g.t. Hur gick det till…?!? 😉 Det har sprungits, hoppats, balanserats, klättrats, svingats, snurrats, gått och skrattats. Som det ska vara en sån där riktigt bra vår-/utomhusdag. Så där som livet ska vara i allmänhet. Rörelse och glädje. Inte påtvingad  ”Usch-jag-måste-träna”-träning.

När jag kom hem efter tre timmar var jag HELT slut…?!
Inte så att tempot hade varit jättehögt, men ändå. Kroppen hade ändå varit i rörelse i princip hela tiden. Dessutom gjorde nog solen sitt till. Den första vårsolen brukar vara fantastisk, men ändå göra att man blir väldigt trött. (Eller är det bara jag?)
Det där inplanerade löppasset i slutet av dagen blev inte av. Istället åkte vi in till svärföräldrarna och fick nybakta bullar..!! Minst lika trevligt avslut! 😉

Ändrade planer och morgondrömmar!

Tanken var att köra backintervaller med den ”nystartade” löpgruppen nu på förmiddagen.
Men innan jag hann öppna mina blå gröna, hade sambon klätt sig i lager på lager och var på väg ut till golfklubben på städdag. Jahopp. Vad gör man då då…?

En stund senare; Frukosten är i magen och barnen är peppade.
Vi åker in en stund till den stora lekplatsen i ”byn”. Strålande sol och fantastiska förutsättningar! 🙂

Jag har suttit och läst lite bloggar så här på morgonkvisten och det väcks ju helt klart lite idéer i huvudet när jag upptäckte Skogsmaran inne hos Mia. Jag såg det här nygamla loppet redan i höstas, men tyckte att en mara var för långt. Nyheten för i år är en halvmara; mellan Härryda-Hindås. 21 km trail hade ju varit lite nice….! (Om det inte skulle infalla samtidigt som den första höststormen då, möjligtvis)…. 😛

Någon annan som är sugen?