Frustration som bränsle!

Satan i gatan vad jag har träningsvärk!
Efter testrundan på Gotland i lördagskväll tänkte jag testa att jogga en km eller ett par som uppvärmning. Först gick jag ett par minuter för att värma upp vaden. Sen tassade jag igång. Tja… Jag hann väl typ 50 meter, innan det gjorde lite ont…  #%?#¤!(!%)&%….!*
(*Ersätt med valfri svordom).

Det gjorde förvisso inte ont på riktigt samma ställe som tidigare. Lite längre ner, närmare vristen. Men samma typ av känsla dock. *suckar* 😦 En liten tröst var väl att jag var klok nog att gå av DIREKT.

Istället började jag köra styrka i ren frustration.
Fokus höft, höft och mer höft! (Ok, det blev lite annat också. Liiite).   Idag har jag…eh…tja…ont! Fast träningsvärks-ont då. Mina höfter ångrar nog att de är ett par klena jävlar… 😛

IMG_4214

Annonser

Kära intervallpass…!

…Jag saknar dig!
Jag vet att vi inte alltid kommer överens och jag hatar dig faktiskt ibland. Men jag älskar dig oftare. Så nu när jag inte har träffat dig på ett tag och förmodligen inte kommer träffa dig närmsta tiden heller, så saknar jag dig. Massor! Hatkärleken. Endorfinerna. Pulsen. Svetten. Andnöden. Jag-dör-men-jag-klarar-det-känslan!

Kroppen klarar så mycket mer än man tror!
Och när man tror att man inte fixar en enda meter till, så klarar man minst 50 meter till. Med lätthet! Det sitter i huvudet. Så ni som kan springa – Våga! Ut och ”dejta” intervallpasset. Känn hur ni växer, när ni märker att ni klarar det!
Även Sarah skrev ett intressant inlägg i ämnet: ”Sluta vara rädd för max”.

Långa intervaller är min (mentala) akilleshäl.
De få gånger jag får till just de passen och hjärnen säger åt mig att bara stanna och lägga mig ner och gräset och typ ”dö en smula”, brukar jag tänka: ”Vänta nu, hjärnan… Om en tiger jagade mig nu, hade jag stannat då? NEJ, just det! Det hade jag inte! Så nu kör vi klart intervallen. SEN får du/vi vila!”

Vad är ert bästa mentala intervalltips? 🙂

tiger

Foto: unet.me

Söndagsångest…!

Då var man hemma igen.
Ganska skönt, fast jag hade lätt kunnat stanna en vecka på Gotland!

Jag brukar inte tycka att söndagar är mentalt jobbiga.
Måndagar är liksom ingen ”big deal” och jag trivs på jobbet och med arbetskamraterna. Men just idag; nu när man haft semester en vecka och haft det sååå bra (inlägg om Gotland kommer!) känns det faktiskt lite tufft.

Två veckor till jobbar jag, innan min mer sammanhängande semesterperiod startar. Inte känns det lättare när sambon är ledig de tre kommande veckorna, plus att jag dessutom såg att veckan skulle bjuda på högsommarvärme.
Sitta instängd på kontoret. Jippi yeay. Eller nåt sånt… 😛

IMG_3600

För första gången…

… på fem veckor fick jag till en runda. Eller vågade testa en löprunda, ska jag kanske säga.

Första 2 km kändes oväntat bra! T.o.m. flåset var förvånansvärt ok..?!

Vid dryga 2 km blev det flåsigare… (Chocking… Eller inte). Lite stelt och ”märklig känsla” i vaden, men det kändes ok. Hoppas inte att jag var övermodig nu bara. Tar det lugnt och känner efter i en dag eller två. 

Men 5 km total endorfinkick var det o alla fall! 🙂

  

Upptäckte en sån där selfie som jag tagit av misstag. Kan…inte…sluta…skratta..! Haha! Men jag bjuder på den. 😉

   

Inte starkare än den svagastes länken.

Återbesök hos naprapaten – check!
Min vad fick ytterligare en välgörande värmebehandling, samt massage. (Det gör fortfarande lika ont längst ner på vaden, nästan vid vristen. My god, vad stel jag är där?!)

Sedan fick jag göra knäböj och utfall ”under lupp”.
Knäböj gick bra. Utfall med vänster ben gick bra. Utfall med höger gick…eh…inte lika bra. Som jag skrev för inte så längesen är det sällan jag kör utfall. Jag nästan undviker det, just för att jag känner mig ”dålig” i den övning. (*himlar med ögonen åt mig själv*)
Jag var dessutom tydligt svagare på höger sida. Vingligt som tusan och knät föll inåt betydligt lättare. Vilket i sin tur resulterar i att foten ”viker ner sig” och…ta da… påverkar insida vad.

REHAB:
1. Uppstärkning av höft!  (Framför allt höger sida).
2.(Fortsatt) stretch av baksida lår/säte och…
3. …babysteps med löprundorna och (fortsätta) lyssna på kroppen.

höft