Ikväll konstaterade jag följande;
TRX och Body Combat i följd är riktigt, j***a jobbigt…!!!
Redan halvvägs in i TRX:en fick jag kräk-känsla. Jag vet vad det innebär. Skyhög puls! Förmodligen kombinerat med dålig påfyllning i form av mellis nu i eftermiddags. Jag måste bli bättre på det… Jag hatar verkligen känslan när kroppen vill göra sig av med överflödig mjölksyra, medan man själv bara vill ge järnet!
Men på något märkligt sätt lyckades jag pressa mig halvt igenom passet. Som ”självklart” avslutades med Burpees… (Oskar Jonsson; sluta genast med den avslutningen, hör du det?!) 😉 Som om jag inte mådde tillräckligt illa innan den avslutningen…!

Jag önskar att jag vore nyduschad här. Men nej då. Bara svett…!
Som droppade ner på tröjan… Haha!
Efteråt låg jag helt stilla på min matta i nästan en kvart.
Innan Combat-passet skulle jag börja (!) Som jag glatt hade bokat in innan jag visste hur jag skulle må efter de där 30 minuterna.
”- Hur i helvete ska jag orka detta??!” tänkte jag. Men samtidigt är jag en fighter. En envis jäkla fighter, som ibland inte riktigt vet mitt eget bästa och när jag borde sluta… (På gott och ont). Jag stannade kvar. Jag tror att den där kvarten i liggläge gjorde rätt mycket. Min puls hann gå ner ordentligt och mjölksyran transporterades bort.
Jag var lite seg i kroppen när passet körde igång.
Men sedan kunde jag pressa mig rätt bra! Nästan så jag blev lite förvånad själv. Vissa övningar var såklart tokjobbiga, men kroppen klarade det. En makalös manick är det vi har till vårt förfogande. Verkligen!
Dagens favorit combat-övningar. ”Kraftfull push” (knuffa motståndaren) och sen framåt-kick. Övningen heter säkert något fint. 🙂 Jag älskade känslan och kraften jag fick till i den övningen!