Fokus – Core och den där viktiga prehaben!

Min naprapat ringde för en stund sen, för att följa upp de senaste veckorna.
Jag sa som det var – Att jag delvis har varit sjuk, men ändå hade fått till ett par löppass. Dessa har känts betydligt bättre än tidigare, även om jag fortfarande har små, små känningar. Ett förebyggande återbesök är, sedan tidigare, inbokat i slutet av April. Bra så! 🙂

Rehab/prehab är så himla långtråkigt.
Tråkigt men nödvändigt. Tyvärr brukar man vara duktig på att stärka upp de svaga länkarna i kroppen, fram tills dess att man inte känner av dem längre. Då kör man (eller i alla fall jag) istället på med det som är roligast: Löpning och gärna långpass. Moment 22… Varför gör man så, egentligen?! *korkat*

Igår hade jag egentligen inte tid för träning.
Därför tog jag mig tid. Flexade ut en timme tidigare från jobbet och körde prehab-övningar på gymmet. Det var fullt fokus på core, höfter och säte (bl.a. genom enbenspress och utsida höft med hjälp av gummiband).
Definitivt inte det roligaste passet jag har kört. Däremot kort, intensivt och som sagt: Ack, så bra på andra sätt! När jag var klar blev det full fart hemåt, snabbt ombyte och sedan stallet med sonen. Fokusbyte. 🙂

hantlar

Annonser

Sviterna av 6 st set med chins…

Förhandlade med mig själv på vägen hem.
Till gymmet? Jo, såklart! Jag ångrar ju mig aldrig efteråt. Men nä, jag har ju grym huvudvärk och lite rosslig fortfarande? Lite yoga när jag kommer hem?

Summa summarum; jag styrde till slut bilen hemåt. Skillnad på latmask och nödvändig vila! Däremot sitter jag här med sviterna av ett rejält styrkepass från i Måndagskväll. Som allra ömmast just nu. Skönt, fast ändå inte. 😛
(Och kanske var det lite för tidigt för tung styrka, efter förkylningen och därför känns kroppen seg nu…? *spekulerar*)

IMG_1606

Den kändes hur som helst, bra i måndags.
Jag har ju varit riktigt klen i bänkpress (”Kanske” för att jag inte har lagt någon tid på det). Men sakta, sakta har vikterna ökat och även om senaste passet ”bara” bjöd på ett PB på 33 kg, så var det en ökning med 3 kg sen tidigare. Sakta men säkert. Snart tar jag 40 kg! 🙂

Lite av problemet är att jag inte vågar maxa 100 %-igt (1-2 reps), då ingen står och passar mig. Inte så kul att hamna där, liggandes, med skivstången över bröst/hals…
Hur gör ni andra? Har ni alltid med er någon till gymmet som ”passar”, när ni kör tungt?

I övrigt började jag med 6 set (!) med assisterande chins.
Känns ordentligt i ryggen kan jag lova!! Och även där blir det mindre och mindre hjälpvikt. Yeay på den!
Hann även med sittande rodd, Pulldowns i CC och en del tuffa core-övningar. Bl.a. den här igen. Den körde jag allra sist. Hjälpes! Kändes ju värre i magen än jag mindes det från förra gången ju! 😮

Korta, intensiva pass!

Ofta är känslan av ett lugnt långpass fantastiskt!
Känslan innan man ger sig ut, känslan under tiden och känslan efteråt. Peaceful! Men andra gånger (och särskilt när det är råkallt och/eller mörkt) är de där kortare passen guld värda.

Häromdagen var motivationen inte ens på topp för ett ”vanligt” distanspass.
Det blev istället dryga 2 km uppvärmning och sen fullt ös. Inte för att jag har någon större ”användning” i dagsläget för sprint-intervaller (har ju inget mål eller lopp inom det närmsta). Men ibland är det bara kul (och jodå, jobbigt)!

8 stycken 30 sekunders intervaller, med 15 sekunders vila emellan.
”Herregud, glöm inte att A.N.D.A.S…!!”
En kort setvila på 1 minut och sedan lika många till (och samma upplägg).

Totalt 8 minuter i högt tempo alltså.
Tänk att 8 minuter kan kännas så kort (när det delas upp), samtidigt som det känns jääääätte-långt!! Svettades som en gris, men härlig känsla i kroppen efteråt och ett leende på läpparna!

Dessutom 30 minuters CXWorks efteråt.
Välbehövligt och viktigt. Fast herregud… Varenda liten ”extra” ansträning gjorde att jag fick mjölksyra i magen snabbare än kvickt. Tack för det, intervallerna… Haha! 🙂

(Jodå, jag är fortfarande mörkhårig. Detta är ett gammalt foto).

wpid-IMG_20131122_090651.jpg

Nykär! – Känslan av…. ömhet?

Nackdelen med att inte ha tränat styrka på ett par månader är…
…Tja, att man inte har tränat styrka på ett par månader! 😉 Med lite ”nykär” känsla gav jag ju mig på ett benpass i onsdags och sedan blev det ett rygg- och core-pass igår. Fredagsfys, som så många kallar det. (Fast jag är inte förtjust i ordet. Vet inte varför?)

Oh my…! Vad jag är öm…?!! Träningsvärk i benen sen i onsdags (även om den börjar släppa) och ny träningsvärk i mage och rygg sedan igår. Varenda vardags-rörelse jag försöker ta mig an med försiktighet, får mig att känna mig ynklig. Haha! Missförstå mig rätt. En (ganska) skön känsla, men jag är ju åtminstone van att ”bara” ha träningsvärk i en muskelgrupp i taget. Inte alla samtidigt…

* Assisterade chins: 4×8 reps
* Hög rodd, CC: 3×10 reps:
* Pull downs, CC: 3×10 reps
* Sittande rodd, smal: 3×10 reps
* Bred rodd, skivstång: 3×6-8 reps
* Latsdrag: 3×8 reps

* Sidoböj med hantel: 3×10 reps/sida
* Benindrag på pilatesboll: 3×10 reps
* Fällkniven med medicinboll: 4×12 reps

Och jodå, hör och häpna! Jag körde chins som  första övningen den här gången! Ibland lär till och med jag mig, av mina misstag. 😛

styrka

Spinningbubblan!

Tanken var egentligen att åka ner till Kåsjön i lördags morse.
Att efteranmäla mig till Salomon Trail Tour, 12 km-rundan. När jag vaknade var jag dels dödstrött, efter en natts halvtaskig sömn. Dessutom var det regn och + 10 grader…

Allvarligt talat?! Det har varit sol och nästan 20 grader hela veckan som varit och så blir det plötsligt iskallt?! Nog för att jag pratat mycket om att den här sommaren har varit aningens för varm för att löpträna, men det här var ju löjligt. Jag bestämde mig för att det fick bli ett inomhuspass istället.

Spinning stod på schemat. DET VAR LÄNGESEN!

image

Tänk vad man kan förtränga hur jobbigt något är…!?
Självklart blir det vad man gör det till och när instruktören kör fem etapper med fullständigt maxande de två sista 3 minutarna, ja då kan det inte blir något annat än blodsmak i munnen, svettfloder (!) och en nära kräkupplevelse… Det här fotot är dock taget innan passet, så jag ser rätt så ”levande” ut fortfarande. Förmodligen hade det varit omöjligt att ta en bild precis efteråt… 😉

image

Med den spinningpremiären är ribban satt, kan man väl säga?
Däremot funderar jag lite över det där med grenspecifik uthållighet och styrka. När jag kör löpintervaller kan det ju vara riktigt jäkla vidrigt!

Men… Jag får på något sätt ändå inte samma toktrötta, fullständigt slutkörda kropp-känsla som jag kan få när jag kör ett tufft pass på spinningen! Innebär det att jag kan ”ta ut mig” mer om jag cyklar? Borde jag införskaffa en cykel istället? Och framför allt; hur kan man (eller rättare sagt, KAN MAN?) vara bättre/ha bättre förutsättningar i en gren som man nästan aldrig tränar…?

image

Efter en kort stunds vila blev det även lite core.
Knäindrag och Russian twist bl.a. Medicinbollen är min bästa vän där! Den och pilatesbollen. Jag har länge (!) funderat på att införskaffa det till hemmaträning. Varför är det så svårt att få tummen ur…? 😛