Tänk vad man kan hitta nästan inpå husknuten!
Redan för något år sedan såg jag på en karta att det fanns en led som började strax utanför Alingsås och gick hela vägen in till stan. Jag har bara inte fått tummen ur att testa den. Förrän igår. Det var egentligen inte alls tänkt att jag skulle åka dit, men det ”bara blev så”. Spontant och lite ”crazy” sådär… 😉
Början av leden har ganska dramatiskt landskap!
Jättegrytor och GALET många höjdmeter på bara ca 400-500 meter! Här tog jag till tipset från Billingen; GÅ (!) i alla uppförsbackar. Jag hade aldrig orkat springa, även om jag hade försökt, så lika bra att ta det lugnt. Flåsa rejält gjorde jag ändå. Chock-start för kroppen!
T.o.m. ”Vita Faran”, som har visat en relativt bra form senaste veckorna, verkade tycka att det var en lite väl häftig start. Han flåsade (minst) lika mycket som mig och visade inga tendenser på att springa före mig, som han annars gärna gör (om han hade fått) de första kilometerna.
Underbar natur öppnade upp sig, efter en tveksam start;
Där två spänger hade halvruttnat och stupat ner i bäcken. Som tur är, är jag inte rädd att bli lite blöt om ”tassarna” så ett par steg genom det grunda vattnet, så var jag över på andra sidan. Lite kletigt första hundra meterna, men sen (som sagt): Galet vackert! Jag vet vart jag ska ta vägen för att plocka blåbär i sommar/höst… MYCKET blåbärsris!!
Känslan var relativt bra. Som sagt lite flåsigt och halvsega ben efter förra helgen.
Men ändå helt ok. Däremot började andra tecken visa sig. En sönerbökad myrstack…. Hm…? Sönderbökad mark precis vid stigen. Inte på ett ställe utan flera. Omkullvälta småträd. Såg spår av klövdjur. Kunde inte avgöra om det var just vildsvin, men jag började känna mig obehaglig till mods…
Här ser jag betydligt mer nöjd ut, än vad jag kände mig.
Jag VET ju att det finns vildsvin i skogarna häromkring Alingsås (dessutom inte helt vilda, utan halvtama saker som rymt från hägn). Det blev plötsligt så påtagligt med alla tecken. Jag sprang och tänkte: ”Hör de mig och känner lukten, sticker de innan jag ser dem! Spring nu, Malin! Och sluta larva dig!” Jag kom ca 3,5 km (ungefär halva leden) men sen tog magkänslan (?) över och jag valde att vända. Lite besviken över beslutet, men samtidigt:
VAD TUSAN GÖR MAN OM MAN MÖTER ETT VILDSVIN, SOM INTE HUNNIT/VELAT FLYTTA SIG..???
Tempot var inga att tala om, omgivningarna var riktigt mysiga med lite blandning av lövskog och öppen tallskog. Det var även granskog i slutet av leden, men så långt kom jag som sagt aldrig. Vem vet. Nästa gång kanske…? 😉
Älskar gamla stenmurar! Det är något magiskt över dem.
För att inte tala om antalet höjdmeter. Det är jäkligt jobbigt att ta sig upp dig (och ofta relativt jobbigt att springa nedför också, om det är för brant). Men det är sååå värt det när man kommer upp på höjden och ser hur lång som helst! Inte sant? 🙂
Rund är också en form - Trail & Träning 
Jag tog mig faktiskt igenom hela leden idag. Gick från Nolbygård till Brobacka och du har rätt det är vackert och mycket vildsvinsbök. Dock såg jag inga svin, bara en arg ekorre :).
I det hela en trevlig tur. Lite svårt att hitta i början.
Pingback: Mitt 2014 – Del 1 (Januari – Juni) ! | Rund är också en form!
Så fint! ❤ Och vad fin han är, vovven! Förresten, läste inlägget om att du sprungit långtur på 3 mil — HEJA!!! 🙂
Åh vilka bilder! Och jag fattar din oro. Rädda vildsvin är nog inte roligt att stöta på… Inga rädda djur för den delen. Men om man sjunger (och varnar dem) så tror jag de blir glada!
Hus till salu jämte er? Löparnäste? 😉
Och tack för grattishälsningen. 🙂
Skulle inte vara helt dumt att bo typ granne med dej 😉
Eller… så skulle det leda till att vi sprang ihjäl oss, haha.
Kramen!
Det finns ett hus ledigt på min gata, så flytta på! 😉
Vilken fantastisk natur! Dit måste du förstås återvända – fast kanske med sällskap! 🙂
Åh så härliga bilder! Ser underbart ut! 🙂
…men även där… ska det förstås vara. Paddan lever sitt eget liv och gör ibland som den vill om man inte är uppmärksam.
Nästa gång springer du nog hela leden. Förstår obehagskänslan, men det är nog ingen risk att du får närkontakt med grisarna. I mina trakter ser man spår av björn ibland, män även där är risken/chansen att stöta på en nalle i stort sett obefintlig.
Jo, det är alldeles säkert så. Jag får skärpa mig lite till nästa gång. Och gå och sjunga lite. 😉
Åh vad vackert, fantastisk natur.
Vilka vyer, sagolikt.
Förstår att du vände om, vildsvin är inte något man vill möta.
Kram
Sprang ett lopp i Bohuslän för ett par veckor sen. Så här stod det på deras hemsida angående vildsvin: Normalt inga problem men känner du dig osäker så sjung lite högt när du passerar tätingar och buskage.
Lyckades stämma upp till skönsång ett par gånger, men såg inga vildsvin tack och lov.
Vandringsleden du sprang ser superläcker ut. Det finns visst mycket trail i GBG-området!
/Peppe
Ja, det finns en hel del leder häromkring! Långa som korta. 🙂
Åh vad vackert 🙂 Har aldrig sprungit på vildsvin när jag varit ute. Eftersom de inte är rovdjur och har planer på att äta upp mig, räknar jag med att de vittrar mig och håller sig undan. Annars är det nog bara att backa lugnt och fint tills de sticker.