Lyssna på kroppen!

Det känns nästan som jag ”tjatar” om mitt sätt att träna;
Det här med att jag (nästan) aldrig planerar, utan går på känslan för dagen. Jag har sagt det förr, men det är verkligen det sättet som fungerar för mig. Och det är ju det viktiga. Att man hittar det som funkar för en själv. Som gör att träningen blir av!
Att känna mig styrd och låst i träningen, får mig att tappa träningslusten helt. Hellre att det blir en ändring, än inget pass alls. Medan andra blir motiverade och drivna av att ha struktur på sin träning. Whatever works. 🙂

Och vara snäll mot sig själv!

Igår gick jag inte ens på känslan för dagen.
Mer känslan för STUNDEN. Ombytt och klar traskade jag rakt in i gymmets styrkedel, bland lösa vikter och skivstänger. För att bara få magkänslan:
”Nä, jag orkar inte det här idag...” Fortsatte förbi alla som stod där och lyfte och gick till yogasalen istället. La mig på en matta 5 minuter innan klassens början och hörde/kände när jag la ner huvudet:
”Nu gjorde du ett bra val. Tack!”  Varsågod, kroppen! ❤

Träningsvärken och draken!

Träningsvärken sprider sig i kroppen.
I ett försök att väcka kroppen till liv efter senaste dagarnas ”dvala”, drog jag till gymmet igår. Att springa var det aldrig tal om. Det var ju 26 grader ute, alldeles för varmt om du frågar mig!  I alla fall om det gäller ansträngande aktiviteter.

Och så har vi den där känslan igen.
Gå på känsla-tänket, som är min bästa vän. Lyssna på kroppen – den vet bäst, om man bara lär sig lyssna.
Det slutade med att det blev mest fokus på bröst och axlar. Och lite ben; bland annat. raka marklyft. Bänkpressen och den sittande axelpressen visste vad den tog. Jösses, vad musklerna är möra där idag! 😛

När kroppen kändes så där mjölksyradarrig och bara ville gå hem.
Då kontrade jag med… TADAA! En timmes sköööön Yin Yoga! Varken jag eller kroppen ångrade oss! Så fanastiskt sköönt..! ♥

Inte kompis med draken!

Eller ja, förutom ”draken” då möjligen. Den positionen är en av väldigt få positioner, som jag faktiskt känner liiite hat till. Hat är ett starkt ord, men jo. Det beskriver känslan ganska bra ändå.
Instruktören sa flera gånger att just den här övningen kan kännas oerhört intensiv. Jo tack, jag har märkt det… 😮

Jag försöker slappna av, men det går verkligen inte!
Jag vet inte hur många gånger jag har försökt att andas förbi den där stramande, brännande känslan, som alltid kommer i höft och axlar, även om jag försöker att göra den så ”snäll” så möjligt. Ändå slutar det med att jag börjar darra. Innan jag slutligen (efter 4 långa minuter) får går ur positionen.

Att ta på sig sport-bh när man är svettig!

Det var lite småstressigt igår, men efter att (äntligen) ha lyckats lämna barnen på gymmets barnpassning, kunde jag ge mig in i omklädningsrummet för att byta om. Den där klibbiga, åskluften som är ute nu – Vad tusan är det?! Bläää… Att ta på sig sport-bh och kompressionstights när man är svettig redan från början; hur lätt är det?
Att dessutom ha ”publik” (!) när man försöker få bh:n att inte rulla upp sig och fastna över brösten (ni vet förhoppningsvis vad jag menar); den känslan är sådär kul, alltså…!

Hur som helst; Efter lite svettgnisslande tights och bröstjustering, kunde jag äntligen gå upp till gymmet. Jag insåg dock att det bara var 30 minuter till att det inplanerade (och välbehövliga) yoga-passet skulle börja.
”Vad kan jag få till, som är vettig, på 30 minuter”…? 
Det blev uppvärmning på löpbandet och sedan korta, intensiva intervaller. 3 x (5 x 30 sekunder), med 15 sekunders vila emellan varje intervaller, samt 90 sekunders setvila.  Sedan blev det visst en 16:e intervall, bara för att jag kunde… Haha!

Svetten lackade rejält och när jag kom in i yogasalen, droppade det om mig.
Lätt att sluta eftersvettas med tankekraft. Not… Fokuset på det passet låg på bröstöppnare. Jag hade dock ”problem” redan när vi skulle värma upp med solhälsningar och fick kramp i låren, pga löpningen.
Löpning och yoga är en riktigt bra kombo! Det är nog dock bra att ha lite längre paus emellan, än 3-4 minuter…! 😛

Jag svettades lika mycket när yogapasset var över.
Global Yoga 2 – fördjupning är inte alls lika ”svalt” och coolt som min älskade Yin Yoga… 🙂

Foto från ett annat tillfälle, men det kändes årstidsmässigt passa. 🙂

Hatha Yoga!

Till hösten kommer mitt gym starta gruppklasser med Hatha Yoga och igår hade de en smygstart/prova på klass. Jag kunde bara inte låta bli. Klart man blev nyfiken på vad det var för något!

Söker man på Hatha yoga på t.ex. Yogobe, får man följande beskrivning:

”Syftet med hathayoga är att finna inre lugn genom att balansera energierna. Hathayogans mjuka, fysiska positioner (asanas) hålls mer statiskt och utförs i ett lugnare tempo än i andra fysiska och dynamiska yogaformer. Positionerna kombineras med andningsövningar (pranayama) och olika meditationstekniker för att uppnå balans mellan kropp och sinne.”

Ska jag vara helt ärligt vet jag inte riktigt vad jag tyckte.
Det kändes som en väldigt enkel, långsam, sval yogaform. Med mycket fokus på andning, stillhet och meditation. Nu menar jag inte att alla yoga behöver innebära intensiva, eldiga flöden, men på något sätt kändes det här… Jag vet inte? Bara ”långsamt”.
Yin yogan är ju också en sval, extremt långsam yoga och den älskar jag ju, så det kan ju inte bero på just det heller? Jag har helt enkelt svårt att sätta fingret på vad det var som gjorde att det inte riktigt ”klickade” med den här yoga-formen.

Outside the box & Leva som man lär?

Vi fick bl.a. göra rörelseövningar för axlar och handleder och en lätt, stående rotationsövning för överkroppen. Sedan var sista delen av passet väldigt fokuserat på andning, där vi fick ligga helt stilla och visualisera kroppsdelar, en i taget. Och visst det var ju avslappnande, men någonstans där kände jag väl att ligga helt still och andas kan jag göra hemma i sängen. Typ…(?) Det närmsta vi kom ”vanlig” yoga, var nog när vi körde en halv kobra.

Men om man är helt ny inom yogan och/eller gillar väldigt lugn och icke prestationsinriktad yoga, med fokus på avslappning så är detta definitivt något att testa.
Detta var ju något helt nytt – Outside the box. Kanske att jag får ge det några gånger (som jag trots allt brukar säga till alla andra, när det gäller ”vanlig” yoga). Man bör väl leva som man lär… 😉

Att tänka på när man kör/testar Yin Yoga!

Det är nog så att jag har sagt det tidigare.
Att jag behöver få tummen ur och ta mig tid (!) att köra yoga. Nu är det nog mer sant än någonsin! Jag var ju på ett yogapass förra veckan, men det var det första på jag-vet-inte-när…
Igår var det dags igen. Den här gången för Yin Yoga. Där man fokuserar på ”Yin-delen”; dvs den lugna, coola, mörka delen. Där man håller positionerna läääänge (flera minuter) för att komma åt bindväven och där man får utmana sig mentalt.

Det viktiga är man inte ska tänka ”prestera”.

Jag känner flera som har nämnt att de upplever Yin yogan som ”jobbig”. Att det gör ont och/eller är obevkämt. Och jodå, till viss del är den obekväm, det håller jag med om. När man är inne på minut 4-5 och kroppen bara skriker:
”- Men rör på dig nu då! Bara lite. Justera den där tån, foten, armen, knät, ryggen, axeln. Bara lite? Nuuu! Detta är så himla obekvämt”.
När man då mentalt fokuserar och tänker framåt, ignorerar den där rösten,  håller kvar positionen och plötslig känner hur man mjuknar. Lite till. Magi! 🙂

Yin-yogan ska inte göra ont!

Positionerna går oftast att anpassa från superlätt till mer avancerad. Man ska försöka tänka att man bara ska nå ungefär 60-80 %. Många som börjar köra yin yoga. Som antingen är helt nya, eller som är mer vana vid den ”vanliga” eldiga flödesyogan, har lätt för att tänka prestation.
Att de måste töja så mycket det bara gååår! Och ja, då kommer det förmodligen göra ont. Kanske inte direkt, men troligtvis efter (långa) 4 minuter.

Så om ni vill prova. Fokus – Stillhet, fokus, lugn och att inte prestera. Ok? 🙂