VARFÖR gillade jag Risveden Terräng på facebook?

Det är en fråga jag ställer mig på här på morgonen…
De länkar så ”snällt” till en artikel om hur man ska ta sig an ”väggen”. Den brantaste backe (om det nu kan kallas för det?) Bl.a. skriver man saker som t.ex. följande:


”Det finns mördarbackar, svarta backar – och vägen upp till Loftet. Eller ”väggen” som vi kallar den.”

Den magnifika utsikten. Och visst är den vacker!
Men kommer jag vara såpass vid medvetande så jag kan njuta av den…???
Bild lånad från risvedenterrang.se











 

Utslaget över 700 meter handlar det om 50 höjdmeter. Men avslutningen är brantare än så. De allra flesta går upp. För upp kommer man!” (Var inte så säkra på det… Haha!)
”Stigningen upp till Klevsjöloft betalar sig. Utsikten är magnifik. Ett perfekt tillfälle att pusta ut lite extra.” (Jo du tack..! Förmodligen…) 

Man lät några erfarna ”loftklättrare” beskriva backen/väggen:
”- Högre, brantare – och vackrare än du tror är möjligt.” säger en.
”- Utmanande, mördarbacke, oändlig”… säger en annan.
”- Mjölksyra” konstaterar ytterligare två.

Eh ok… Från erfarna löpare alltså…?! *harkel* God morgon på er också! 😉
Mental förberedelse är det som gäller nu i två veckor…!! (*hjälp*) :-O

Annonser

Fy fan vad jag hatar magsjuka!

Så… been there done that.
Nu hoppas vi att resten av familjen klarar sig…!

Inte konstigt att tisdagens pass kändes lite tungt med det viruset i kroppen.

Skönt att höra att fler tacklas när de är ute. Hockeylöpning kanske vore något nytt? Fler poäng ju större person man (vågar) tackla? Haha!
Det blev totalt 7,1 km och tanken var bara lugnt distanspass. Men tog en liten avstickare från en runda jag har sprungit många gånger. Och tänk vad man kan hitta…! En mindre ”bergskam” ljuvlig belägen under massa bokträd.

Nu har jag svårt att uppskatta lutning, men den var brant! Kändes som en svart (men kort, och tur var väl det) slalombacke. Först var jag lite skeptisk om jag skulle orka upp, men jag var ju tvungen att testa. Enligt GPS:en var den ca 30 meter lång/hög (hur mycket man nu kan lita på den i så starkt uppförslut?) och det gick på 16-17 sekunder.

 

Jag körde två stycken först. Efter första kom jag på mig själv stå högst upp och bara le! Underbart. Efter andra var jag redan helt slut. Efter tredje kom mjölksyra-illamående och benen var extremt darriga på vägen ner. Tänkte joggat vidare, men… Äh, vad sjutton. EN till kan väl en sliten kropp klara?! Pannben…. Och jodå, det gjorde den. Förvisso på 18 sekunder, men ändå! 🙂

Sen var det ett svagt illamående hela nerjoggen tillbaka. Men sååå värt det. Bättre än magsjuke-illamående ALLA GÅNGER I VECKAN!

Gammal och bitter eller…?

Om man är ute och springer och möter ett gäng med unga tjejer (typ handbollslag eller liknande) och man själv håller sig så långt ut på kanten man bara kan!

De springer istället i bredd och vinglar över hela vägen… Är det ok att springa (lite halvt om halvt) in i den tjejen som är närmast? Eller är jag bara en bitter gammal 30+:are….? *harkel*   😉

Blandade känslor.

Jag är både rastlös och helt matt.
Märkligt kombination måste jag säga… Jag blir riktigt träningssugen när jag har ”längre” (en vecka eller mer) träningsuppehåll. Vilket kan innebära att en veckas icke-träning kan vara bra. Både för kropp (återhämtning) och mentalt (inte känna pressen av man MÅSTE iväg var och varannan dag).

Rastlösheten känner jag helt klart av! Men allra främst finns ändå en känsla av matthet… Jag är (fortfarande) helt slut. Sedan kanske det är så att icke-träning gör att man blir slö och trött. Moment 22… Samtidigt blev jag inte helt missnöjd när äldsta sonen skulle spela fotboll idag. En ”extra” dag hemma. Lite skööönt. *harkel*

 
För det tredje känner jag mig lite…inte sjuk… men ”konstig” i kroppen. Två av tre barn har varit förkylda i en vecka, så det är väl ett under om jag klarar mig. Fast man kan ju alltid hoppas… 😉


Idag ligger alltså jag, rastlösheten och latmasken i soffan. *gäspar stort*
Imorgon blir det träning!! (Om det lilla, lilla halsontet jag känner av släpper förstås. Och det får vi, som sagt, tro)!


Planen: En träningsfri vecka…

Jag får helt enkelt inse att den här veckan kommer bli lite halv-katastrofisk vad gäller träningsbiten. Som sagt, kick-off med jobbet i torsdagskväll.

Igår var jag lagom seg hela dagen och idag är jag tröttare än tröttast. Ikväll är det dags för kräftskiva, så det är bara att ställa om siktet. Träningen är (tyvärr) inte i fokus just den här veckan/helgen.

Men en (mer eller mindre) träningsfri vecka med jämna mellanrum ska vara bra har jag hört. Jag som har kört på hela året tar den nu. Vi kan väl säga att jag planerade det så… Ok?  *harkel* 😉