Fy f** vilket roligt spinningpass det blev igår! För det första är det evigheter sen jag gick på 60 min spinning. Sist blev jag helt slutkörd och mådde riktigt illa… 😛
När jag kom dit idag visade det sig att de som ville fick sätta ett pulsband runt bröstet om man ville. Klart jag ville, med tanke på att min puls är galet hög. (Enligt många).
Jag hade ju dock ingen aning om maxpulsen, mer än att den INTE är 220 – min ålder (eller hur man nu brukar säga?). När jag ligger på 170-180 slag är jag inte jättetrött.
Idag var den vid ett tillfälle uppe på 198 slag, men då var det riktigt jobbigt! Detta var under de sista 10 min av passet, då vi körde intervaller. Jag satte hur som helst 210 som maxpuls och utefter hur ansträngande det skulle vara i respektive zon, så tror jag att det stämde ganska bra.
I övrigt kände jag mig riktigt pigg! Svettades dock som en gris! (Liksom alla andra i lokalen!) Jag börjar dock förstå varför jag mår så illa som jag gör ibland. Jag kör på hårdare än jag behöver.
Med hjälp av pulsklockorna skulle vi hålla oss inom 70-85 % (i slutet t.o.m. stundtals 90 %) av maxpulsen. Jag kan säga att hade jag fått köra på i mitt ”vanliga tempo” (rätt in i väggen av envishet…) så hade jag mått illa innan de första 20 minuterna hade passerat!
Tänk vad en liten pulsklocka kan göra! Grymt nöjd med passet. Lite av en ”aha-upplevelse” på hur ska/kan kännas när man springer riktigt bra och det ändå känns som att man kan springa en mil till när man kommer i mål! Fler sådana här pass lär det bli! 🙂
Rund är också en form - Trail & Träning 