Löpning med benhinnekänningar och föreläsning!

Det var sol och +9 grader ute idag! 
Ändå vågade jag inte ge mig ut och springa. Jag hade en tid att passa och visste inte hur snabbt jag kunde ta mig tillbaka till utgångspunkten om ev. benhinnor bråkade med mig. Så (tyvärr) fick det bli ett pass på löpbandet. 6 km inkl. uppvärmningen blev slutresultatet. 

Jag kände av benhinnan (eller vad det nu är??) lite, lite grann. Sen försvann känslan och löpningen i sig funkade relativt bra. Lite olika tempo; allt mellan 5.20 och 6.40-tempo. Men konditionen är inte helt död efter uppehållet i alla fall…

Hittade den här bilden på överpronation på vänster fot (den jag har problem med) och en bild på det felaktiga rörelsemönstret som det medför. Jag tror att jag börjar ana ett samband till varför mitt bäcken varit snett… (?)

Men känner av det lite nu i efterhand. När jag springer känns det mestadels på insidan av vänster vad, nere vid fotknölen. Efteråt är jag däremot extremt öm på baksidan. Inte riktigt ända nere från hälsenan men nästan och sedan knappt halvvägs upp på vadens baksida.

Efter det var det en föreläsning om kondtionsträning och mental träning. Den höll av Johan Flodin som själv har tävlat i rodd och som nu tränar Frida Svensson inför OS. Intressant. Återkommer med lite tankar det! 🙂

Extensiva intervaller och bålträning!

Gårdagens träning bestod av 60 min spinning med extensiva intervaller. Sista veckan det var på schemat och kanske tur det.. Hihi! 7 st a 4 minuter med 80-90 % av maxpuls och sen 2 minuters (aktiv) vila emellan varje intervall. Gudars, vad jobbigt det är! I slutet av sista intervallen var min puls uppe i 198 slag/min (94-95 % av maxpuls). Man har bara lust att lägga sig ner på golvet och A.N.D.A.S…!!! (Men på ett bra sätt)!  😉

Efter det var det dags för CXWorks. Herregud, min bålmuskulatur är inte mycket att skryta med. Eller ja, vissa övningar går alldeles utmärkt, men emellanåt får man verkligen ”aha-upplevelser”. Jaha, fanns det muskler DÄR också…?!  🙂

När passet var över och jag hade en halvtimme tills äldsta sonen skulle hämtas på sin gymnastik, ställde jag mig på löpbandet. Gick med 5 % lutning i 10 min i raskt tempo och skulle sen försöka springa lite. Trodde jag…. Jag kände direkt av insidan på vänster vad (bakre benhinnan?) igen. Fan också!! L

Slutade genast och hoppas att det försvinner om jag inte springer.

Är 3 veckors löpuppehåll för kort, om man haft riktigt ont i benhinnorna? För inte kan väl spinning ha sådan belastning att jag får ont igen…?

Tävling!

Hos Suzan kan man vinna ett par Olivia 7/8 Zip tights från Röhnisch. 
Klart att jag vill (försöka) vinna! Dessa fina nedan, i färgen ”cactus” hade suttit fint, då jag inte är en särskilt ”rosa människa.” 😉

"Jag mötte Lassie"!

För någon månad sen tyckte jag att jag kände igen en tjej på spinningpasset. Jag kunde inte riktigt placera henne och kunde inte med att fråga om jag kände henne eller inte.
Men jag funderade lite på det hela när jag kom hem. Och plötsligt slog det mig:
”Undra om det inte var Emma Igelström? Eller (mer troligt) någon som var väldigt lik henne.”

Med det i tankarna gick jag in på henne blogg och ställde frågan och idag när jag kikade in igen, så jodå, det var hon som hade varit där. Häftigt att en sådan inspirerande idrottsprofil kommer och tränar på ens lokala gym.

”Kom fram och hälsa nästa gång!” skrev hon. Får se om jag ”vågar”. Hihi! 🙂

Min hjärna måste lära sig…

…att tagga ner lite!
Idag var det första löppasset efter alla benhinne- och höft/ischias-känningar. Och det första ”känna-på-passet” efter naprapatbesöken. Solen lyste och det var +7 grader. Lovely! 🙂

Efter mina (på dagen) 3 veckors löpuppehåll (och i princip nästan träningsuppehåll också) så ville huvudet betydligt mer än kroppen. Första km öppnades i 5,51-tempo. (Lite för) snabbt för att vara mig. Sen orkade inte kroppen hålla det hela vägen (såklart). Det blev:

5,51 – 6,12 – 6,14 – 6,21 –6,30 (sista korta biten).

Totalt blev det 6,16-tempo vilket ändå är helt ok. Men tanken var ju att gå ut på ett kort, lugnt pass, vilket det ju inte blev för jag var riktigt trött efteråt, med en brännande känsla i lungorna. Inte ”långsamt-sprunget-känsla” alls…

De gånger jag tittade ner på klockan och ändå tyckte att jag höll ett lugnt tempo låg det på 5,30-5,50.
Jag (mitt huvud) måste lära (s)mig att hålla mig till ett ännu långsammare tempo, men jag tycker tekniken känns konstig/fel när man springer ”för” långsamt?

Någon som känner igen känslan? Eller är det kanske bara inbillning….?

Det jag tar med mig från den här rundan var att jag flera gånger tänkte vid de backar som fanns: ”Oj, var den inte brantare än så här…?”
Det kändes väldigt positivt! Pannbenet är kanske lite bättre uppfostrat än jag tror…? 🙂