Januariträningen tycks hålla i sig för alla nya.
Och det är ju jättebra! Problematiken uppstår när man planerat ett pass och inser att varenda maskin och (väldigt många) frivikter/skivstänger är upptagna. Det är då man måste kliva utanför boxen. Köra övningar man egentligen inte hade tänkt köra, men som gör underverk för kroppen, just för att det är övningar som man inte är van vid. Win-win!
Efter att ha kört totalt 8 set av bencurl och benspark i maskin (relativt ”vanliga” övningar) begav jag mig mot TRX-bandet.
Där ”körde jag bort” två unga yngre tjejer, som likaväl kunde köra sina crunches 2 meter åt vilket håll som helst. Och tackade såklart. Otrevlig är jag inte. 😉
Det blev lite cirkelupplägg på det hela.
- Knäböj med explosiva hopp
- Enbensböj / Pistols i TRX:en
12 reps av varje x 5 varv
Återigen ett sånt där upplägg som låter ganska enkelt, men där svetten lackar rejält, när man är klar! Härlig känsla!
Det märkliga här är min höft.
I min värld finns ingen bakomliggande logik. Knäböj med explosiva hopp; Funkar hur bra som helst. Ingen smärta (förvånande)!
Försökte däremot ge mig på ”sprinter starts” i TRX:en. Skitont! Frånskjut/landning – Borde väl vara sak samma oavsett övning…?! 😮 Annan vinkel i och för sig, men…?
Oavsett vilket, försöker jag försiktigt utmana höften. Ju mer kött på benen jag har, när jag träffar naprapaten nästa vecka, desto lättare borde det vara (för honom) att se någon logik. Right?