Söndagen i (trailporr-) bilder!

Det är nära nu! På tisdag har jag tid hos naprapaten!
Håll alla tummar och tår är ni snälla. Under tiden – Kan man inte springa, får man gå/gågga. Fast ska jag vara ärlig (och det ska man ju) så är det inte så mycket gågging (= gå/jogging) just nu heller.

Det blev nog totalt ca 200 meters lätt ”tassande”  på morgonens 5 km runda. Jag vågar inte springa längre sträckor innan jag vet vad det är. Förra söndagen, sprang jag ju 5 km i sträck (trots molande värk = dumdristigt) och sedan hade jag ont i höften nästan hela veckan. Learning by doing….

Det kom lite snö häromdagen.
Men det känns verkligen som ”vårvinter” ute nu. Som om naturen inte riktigt kan bestämma sig för årstid. Det ligger snö på marken, men i övrigt känns det våraktigt. T.o.m. solen värmer lite grann (eller inbillar jag mig)?

Leken ”Gissa bajset” fick vi möjlighet att köra på rundan.
Både min och sambons (när jag senare visade bilden) gissning var älg. Jahopp. Tur att jag inte behövde stå öga mot öga med skogens konung, där mitt på stigen.  Det scenariot har vi testat förr och överlevde förvisso. Men man är inte så kaxig. 😛

Höften kändes stel de första km, men efterhand gjorde det faktiskt mindre ont.
Trots det chansade jag inte och började springa. Vi fortsatte att traska och njuta av naturen.
Och jag gladde mig bara över att det faktum att det inte gjorde ont. Som jag nämnde här ovan; höften har molat envist hela veckan, även när jag har gått och stått. (Dock inte när jag legat och slappat i soffan eller sovit på nätterna. Tack och lov).

Jag längtar verkligen ihjäl mig efter långpass i skogen!
Såna här dagar gör ju inte att man längtar mindre direkt! Det är ju månaderna som kommer framöver som man ska njuta av den där härliga känslan av vårlöpning. Efter alla kalla, blåsiga, sliriga”slit-pass” under vinterhalvåret. Men ja ja, vi får se vad som händer nu. 🙂

Jag ser bara framåt och känner mig förhoppningsfull.
Eftersom det trots allt har blivit bättre med vila (den här gången) så känns det som att det går åt rätt håll. Sedan återstår det väl att se hur snabbt eller långtsamt det kommer förbättras?

Jag och Love hittade förresten ”The place”!
Platsen där vintern tar slut och våren tar över. Det var svårt att inte bli full i skratt, för det såg verkligen märkligt ut. Och svårt att få med hela upplevelsen på bild. Vred jag mig åt höger här, var det snö hela vägen bort, så långt man kunde se.  Märkligt men häftigt!

Annonser

Kritisera mig – Please!

Bloggnätverket ”Better Bloggers”.

Det är nog ett halvår sedan jag blev medlem. Med det vill jag egentligen bara belysa att det tog låångt tid innan jag upptäckte deras facebook-grupp. Igår kväll satt jag och läste ikapp, tills ögonen gick i kors. Kanske inte bästa tillfället att läsa. Sent på kvällen – trött – Jag kände mig, på riktigt, rätt korkad…?!
Vad insatta alla andra verkar? Vissa diskussioner, kring SEO och bloggdesign, var rena grekiskan för mig. Och när jag läste om samarbetspartners, upplägg, betalningar för blogginlägg m.m. inser jag att jag har mycket att lära…

Delvis är jag galet imponerad av er!
Ni är så himla duktiga (även om jag hatar det ordet egentligen). Ni är verkligen drivande, målvedvetna och inspirerande bloggare!
Samtidigt blir jag lite…jag vet inte…avundsjuk är nog fel ord. Jag känner bara att jag inte har kommit lika långt. (Och det är väl ok). Det får mig dock att börja fundera;

Vill jag ligga i framkant, när det gäller samarbeten, bloggutveckling och promotande av min egen blogg?

Svaret är: Jo, det vill jag. Fast kanske på längre sikt. Samtidigt som det känns lite läskigt. Jag älskar ju att lägga tid på bloggen! Problemet uppstår dock när jag läser de här diskussionerna  och beskrivande inläggen. Jag inser ju (och visste till viss del även innan) hur otroligt mycket engagemang och tid en väldriven  blogg innebär.
Livnär man sig på bloggen, kan jag förstå att man har tid att lägga på den.
Men ni som har ett heltidsjobb vid sidan om och kanske t.o.m. barn. Hur hinner ni med allt…?  *imponerad*

bloggtips

Det här blev visst längre än jag hade tänkt mig.
Det jag vill komma till var följande – Jag kan inte förändra allt. I alla fall inte just nu. För jag känner inte att jag har tiden att göra det. Dessutom tycker jag om att kunna interagera med mina läsare, som det är nu. Däremot skulle jag vilja ändra tänket.

Fokusera på rätt saker och profilera mig på ett annat sätt.

Därför vill jag att ni kritiserar mig. Det är ju ni som läser min blogg, som är experterna. Som vet vad som är bra och inte. Varför läser ni? Vad är det som gör att fortsätter läsa? Vad skulle kunna få er att sluta läsa? Finns det saker som ni stör er på, men som kanske inte är tillräckligt stora för att ni ska sluta läsa?
Gärna positiv kritik (men det är ni så bra på i vanliga fall), så framför allt negativ/konstruktiv kritik. Skriv något. Gärna alla ni som läser. Även ni som inte brukar kommentera. Ok? 🙂

Vad tycker ni att jag ska tänka på? Vad kan jag förändra? Förbättra?

Vart tog den vägen?

Träningsvärk är inget kvitto på hur bra passet har gått.

Det vet jag ju. Men ändå… Den där känslan av träningsvärk i ryggen som jag, trots allt, trodde skulle infinna sig efter  gårdagens styrkepass, lyser med sin frånvaro… Känslan var i alla fall bra. Jag kände mig stark där och då och det är det viktiga!

Den enda smolken i bägaren var att jag upptäckte i (ett försök) till excentriska chins, att min höger sida kändes märkligt ”o-kraftfull”… Dvs den axeln som inte har krånglat på evigheter.
Det är ju den vänstra som har ömmat sista tiden, men som nu är på bättringsvägen (tack och lov)! Det kändes ändå skönt att jag lyckades uppmärksamma känslan. Känner man inte till sina svagheter, kan man inte heller göra något åt dem. Right?

Den här förmiddagen har spenderats vid hockeyrinken.

Mellansonen har kört hockey i ett par månader nu och jag måste erkänna att jag åtminstone känner lite mer ”hemma” som hockey-morsa, jämfört med den där malplacerade känslan jag (alltid) har fått, när jag sitter vid sidan av fotbollsplanen…

Jag kan inte sätta fingret riktigt på varför, men gissar att det beror på att jag rent allmänt är (obeskrivligt) ointresserad av fotboll (?)

Har ni haft en bra början på helgen? 🙂

Som vanligt
– Så här såg passet ut för er som vill ha lite inspiration:

* (Försök till) Excentriska chins. Krånglande höger (?!) axel. Mindre kraft…? Hängde statiskt, så länge jag orkade istället. x 4 ggr.
* Latsdrag, 4 set.
* Bred sittande rodd, CC, 4 set.
* Smal sittande rodd, CC, 4 set.
* Framåtlutad rodd (maskin), 3 set.
* Framåtlutade bred rodd, CC, 3 set.

+ (P)REHAB:
* Höftlyft åt sidan, CC, 4 set/ben.
* Höftlyft framåt, CC, 4 set/ben.
* Tåvhävningar i maskin, 3 set.

Bananpannkaka, vårkänslor och frustration…!

  • Dagens härligaste:
    Det var ljust när jag åkte från jobbet. Alltså känslan på den. Det är nästan som en energiinjektion på direkten. Egentligen gör det väl inte så stor skillnad med de där minuterna, rent fysiskt. Men MENTALT. Så himla skönt!
  • Dagens bryt:
    Lite som ”mental fredag” på jobbet, fast en dag för tidigt. (På fredagar är nivån på skämt och samtalsämnen oftast som lägst…) Mina närmaste kollegor har lika sjuk humor som jag. (Tack och lov)!  Kunde…inte…sluta…skratta…!
  • Dagens Mums:
    Två stora bananpannkakor. 2 bananer, 3 ägg, mandelsmör (jordnötssmöret var slut). Topping: Keso och blåbär!
  • Dagens frustration:
    Inse att naturen redan andas vårvinter. Ingen snö, flera plusgrader och ljust. Och i samma andetag inse att jag inte kan springa och njuta av det till 100 %…
  • Dagens bästa:
    Gick tidigare från jobbet och hämtade lill-killen. Fick en bamsekram och vi åkte hem och myste i soffan. Tanken var faktiskt att träna idag, men efter gårdagens Les Mills Sprint pass (Som var minst lika jobbigt som förra veckan… *pust*), kändes vila och familjetid som ett bättre val! ❤

*********************************************************************************************
EDIT:

  • Dagens Roligaste: 
    Se sambon försöka röra sig. Påminner lite om rörelsemönstret på en 85-årig farbror.
    Varför? Han spelade innebandy igår, för första gången på en sisådär 7-8 år. Och han närmar sig fyrtio-strecket.
    = Delvis ålderskris ? – Delvis ”jag vill dra av en hälsena”-längtan…? 😛

img_8405

Jaaa! Det var överfullt på gymmet!

Januariträningen tycks hålla i sig för alla nya.
Och det är ju jättebra! Problematiken uppstår när man planerat ett pass och inser att varenda maskin och (väldigt många) frivikter/skivstänger är upptagna. Det är då man måste kliva utanför boxen. Köra övningar man egentligen inte hade tänkt köra, men som gör underverk för kroppen, just för att det är övningar som man inte är van vid. Win-win!

Efter att ha kört totalt 8 set av bencurl och benspark i maskin (relativt ”vanliga” övningar) begav jag mig mot TRX-bandet.
Där ”körde jag bort” två unga yngre tjejer, som likaväl kunde köra sina crunches 2 meter åt vilket håll som helst. Och tackade såklart. Otrevlig är jag inte. 😉

Det blev lite cirkelupplägg på det hela.

  • Knäböj med explosiva hopp
  • Enbensböj / Pistols i TRX:en
    12 reps av varje x 5 varv

Återigen ett sånt där upplägg som låter ganska enkelt, men där svetten lackar rejält, när man är klar! Härlig känsla!

Det märkliga här är min höft.
I min värld finns ingen bakomliggande logik. Knäböj med explosiva hopp; Funkar hur bra som helst. Ingen smärta (förvånande)!
Försökte däremot ge mig på ”sprinter starts” i TRX:en. Skitont! Frånskjut/landning – Borde väl vara sak samma oavsett övning…?!  😮 Annan vinkel i och för sig, men…?

Oavsett vilket, försöker jag försiktigt utmana höften. Ju mer kött på benen jag har, när jag träffar naprapaten nästa vecka, desto lättare borde det vara (för honom) att se någon logik. Right?