Märkligt vinkel jag fick till på fotot..? Mitt knä ser enormt svullet (vilket det inte är).
Däremot tejpat för att vara på den säkra sidan. Har som sagt inte ont när jag springer, däremot ”känningar” och tejpade innan dagens runda ”just in case”.
Det blev backintervaller. Ny påskaftons-tradition? 🙂
Valde en backe nära hemmet som är ca 140 meter lång. Där körde jag sedan: 2 x (5 stycken med ”joggvila” ner) och 2 min ståvila mellan seten. Det var pinsamt längesen jag körde ett rent intervall-pass. Backar blir det ju ofta på terrängpassen, men jag vet inte när jag körde ett rent back-pass sist?!
De första fem stycken kändes löjligt bra (!) Även de två första efter setvilan kändes ok, sedan fick jag en liten svacka. Tredjen från slutet var värst… Ingen ork. Flåsigt och stelt… Sen blev det lite bättre på slutet igen, som tur var.
Jag körde inte alls på tempo idag, utan bara fokus på tekniken.
Upp på fotbladet, fram med höften, rak i ryggen, upp med blicken, pendlande armar. Det kändes faktiskt bra idag.
Nedför försökte även där fokusera på tekniken. Den är betydligt sämre (än så länge). Jag försöker ta kortare steg, landa under mig och luta mig framåt. Men just nu känner jag mig lite som en löpare med ”ankröv” i nedförslöpningen, så förmodligen är tekniken inte helt hundra…? Haha! 😉
Men inga känningar i knät. Skönt!