Spinningbubblan!

Tanken var egentligen att åka ner till Kåsjön i lördags morse.
Att efteranmäla mig till Salomon Trail Tour, 12 km-rundan. När jag vaknade var jag dels dödstrött, efter en natts halvtaskig sömn. Dessutom var det regn och + 10 grader…

Allvarligt talat?! Det har varit sol och nästan 20 grader hela veckan som varit och så blir det plötsligt iskallt?! Nog för att jag pratat mycket om att den här sommaren har varit aningens för varm för att löpträna, men det här var ju löjligt. Jag bestämde mig för att det fick bli ett inomhuspass istället.

Spinning stod på schemat. DET VAR LÄNGESEN!

image

Tänk vad man kan förtränga hur jobbigt något är…!?
Självklart blir det vad man gör det till och när instruktören kör fem etapper med fullständigt maxande de två sista 3 minutarna, ja då kan det inte blir något annat än blodsmak i munnen, svettfloder (!) och en nära kräkupplevelse… Det här fotot är dock taget innan passet, så jag ser rätt så ”levande” ut fortfarande. Förmodligen hade det varit omöjligt att ta en bild precis efteråt… 😉

image

Med den spinningpremiären är ribban satt, kan man väl säga?
Däremot funderar jag lite över det där med grenspecifik uthållighet och styrka. När jag kör löpintervaller kan det ju vara riktigt jäkla vidrigt!

Men… Jag får på något sätt ändå inte samma toktrötta, fullständigt slutkörda kropp-känsla som jag kan få när jag kör ett tufft pass på spinningen! Innebär det att jag kan ”ta ut mig” mer om jag cyklar? Borde jag införskaffa en cykel istället? Och framför allt; hur kan man (eller rättare sagt, KAN MAN?) vara bättre/ha bättre förutsättningar i en gren som man nästan aldrig tränar…?

image

Efter en kort stunds vila blev det även lite core.
Knäindrag och Russian twist bl.a. Medicinbollen är min bästa vän där! Den och pilatesbollen. Jag har länge (!) funderat på att införskaffa det till hemmaträning. Varför är det så svårt att få tummen ur…? 😛

Annonser

Vikten är bara en siffra! Så varför lägger vi ner så mycket tid på den?

Det finns många träningsbloggar ”out there”.
När jag väljer vilka jag vill läsa, är det för att de har ”något särskilt”. Att de skriver personligt (vilket inte behöver betyda privat), gärna att de har fina foton, berättar på ett beskrivande sätt och inspirerar mig på ett eller annat sätt!

Det finns tyvärr många träningsbloggar som (i mina ögon) inriktar sig på helt fel saker.
Det är OERHÖRT sällan jag läser sådana bloggar/inlägg, men ibland är det svårt att undgå att se dem. Det pratas om dieter, 800 kalorier om dagen och ångest över middagen, om de inte har tränat samma dag… Tragiskt är bara förnamnet.
Det är så ”lätt” att det blir fel när det gäller kost och träning. Samhället (och vi själva) formar de ”krav” som trots allt finns därute. Det finns INGA SOM HELST BEVIS på att man blir lyckligare om man väger 55 kg istället för 80 kg, men ändå intalar vi oss själva att det är just så. Att den osäkra tjejen finns kvar på insidan även när de där kilona har trillat av, det är det ingen som tänker på.

Det jag vill komma till är att jag blir så glad när jag hittar de som går emot strömmen!
Åsa Hellman bloggar mycket om BRA kost (inte SMÅ portioner med nästan bara grönsaker…) och sin styrketräning. Hon skrev ett inlägg nyligen, där hon beskrev att när hon från att ha vägt 54 kg, passerade 70 kg; Hur det plötsligt fanns det en mental spärr vid den siffran. Detta kommer från en tjej som ändå har mycket kunskap om kropp och träning!

Själv blir jag glad och galet inspirerad! Kolla in 70 kg fantastisk snygg kropp!!
Varför lägger vi så mycket vikt på en siffra, egentligen? Den betyder INGENTING!

Foto: fight4fit.se

Test-mil inför Kretsloppet!

Jag vet inte när jag sprang en milrunda på platten senast.
Det är ju mest skogsturer som blir av numera. När jag fick frågan; ”Vilken startgrupp ska du vara med i, på kretsloppet?” blev mitt svar: ”-Eh……??” 😛
Startgrupp valdes mest på chans och med en tanke om att liiite snabbare löpare kanske kan få mig att pressa mig lite till. Dvs: 55-57 minuter.

Efter att jag anmälde mig i våras har det ändå inte blivit något ”testpass”.
Igår var det dags tyckte jag. Med sällskap. Inte i form av en snabbare löpare. Eller jo, kanske förresten! Om hunden räknas som löpare, för snabbare än mig lär hon vara om jag hade låtit henne springa i hennes tempo. 😉

image

Ett riktigt asfaltspass blev det trots allt inte!
Det tar verkligen emot att springa ren asfalt… Istället blev det ett relativt flackt motionsspår. Lite småbackar på sina ställen, men inte kuperat på ”det” viset. (You can apparantely not take the trail out of the girl, 100 %)… 😉

image

Det kändes tungt bitvis, men det s.k.a. det väl göra när man kör snabbdistans (?!)
Mestadels tungt i benen faktiskt, flåset kändes däremot helt ok! Annars brukar det oftast vara tvärtom för min del. Vissa km gick i ”rätt” tempo om man ser till det tänkta tävlingstempot i September. Några gick dock något långsammare. Totalt sett hamnade jag på 6,07-tempo i snitt, men då maxade jag inte helt. Så lite till ska jag nog kunna pressa mig. Det är ju det där med; pannben over body! 🙂
.

Nöjd tjej efter dryga milen!  Inte alltid helt ”fotogenic” då hon rör sig för mycket för att bli helt skarp på bild. 🙂

image

Kladdiga kladdkake-muffins! Heaven! ❤

Alla som är ute efter en nyttig dessert; fortsätt leta!
Här kommer världens godaste kladdkakemuffins, med smör, socker och ”hela baletten”! 😉
.

kladdkakemuffins

Recept:

  • 125 g smör
  • 2 ägg
  • 3 dl socker
  • 2,5 dl vetemjöl
  • 5 msk kakao
  • 1 msk vaniljsocker
  • 1 krm bakpulver

 

UGN: 180 grader, ca 12 minuter. (Räcker till ca 10 stycken stora muffins).

Smält smöret och låt det svalna.
Vispa ihop ägg och socker poröst. Blanda alla torrvaror och blanda ner i ägg/socker-smeten.
Tillsätt smöret. Vispa försiktigt till en jämn smet och häll sedan smeten i muffinsformar.
Servera med lite florsocker överstrött, alternativt med bär! (Riktigt gott tillsammans med hallon). 🙂

När man upptäcker att man redan har gått vidare…

Sista måndagen på mitt gamla jobb och jag kunde under dagen konstatera;
Jag upptäckte att jag mentalt redan har ”slutat”. Jag vet inte riktigt hur och när det blev så, men…  Inte så att jag drar därifrån eller gör ett sämre jobb! Jag vill ju avsluta på ett bra sätt, men det är svårare att separera jobben, när man byter internt och dessutom bara flyttar ett tiotal meter bort i lokalen. 😉

Men jag märker att jag känner att jag är lite ofokuserad. Att jag hellre prioriterar sånt som är lite mer inriktat emot min nya jobb. Hur jag funderar, ”boar” och planerar hur jag ska lägga upp saker och ting nästa vecka och även tiden efter det.

Jag erkänner; jag är jättenervös!
Det är tre dagars utbildning kvar och jag är redan nervös att jag inte hinner öva tillräckligt på det vi gick igenom under förra veckan grundutbildning. Tiden finns liksom inte, i den mån som jag hade velat!  (Som den hade gjort om jag redan hade bytt jobb). Men det är väl bara att fortsätta fokusera och tro på sig själv. Även om det känns aningens jobbigt just nu… 😛

wpid-img_20140619_145900.jpg