#Vardagslyx

På riktigt; Jag behöver träna snart!
Mest för min mentala hälsas skull. Känner hur jag blir nedstämd och lättare ledsen, nu när jag varit sjuk och inte har kunnat röra på mig…
Som jag varit inne på tidigare; Självklart vill jag att bloggen ska spegla livet. Både med- och motgångar, men det finns nog en maxgräns på hur många ledsna inlägg i rad jag kan posta, innan ni läsare tröttnar… 😉

Så, något helt annat! Igår var jag hos frisören.
Ren och skär vardagslyx, om du frågar mig. Det gör verkligen gott för själen när man halvligger där i tvättstolen och slappnar av mer och mer, pga den sköööna skalpmassagen <– ( fulaste ordet, ever?!)

Hela sommaren har inneburit endast ifyllnad av utväxt, vilket resulterat i rejält solblekt hår och senaste veckorna har jag nästan känt mig blond igen. Den här gången blev det omfärgning av hela håret. En djupgående kur för håret (superglansigt nu!) samt höstkänsla på nyansen. Det känns riktigt bra!

Jag ser nästan oväntat nöjd ut på fotot… Hehe!

Känslan av att inte räcka till!

Då var jag tillbaka på jobbet, från och med igår. 
Jag är inte helt bra än (fortfarande snorig och hostig) men i alla fall bättre. Dessutom har jag ju faktiskt varit hemma en hel vecka redan. Ärligt talat, var det rätt skönt att träffa arbetskamraterna igen. De är ju fantastiska och får mig att skratta (flera gånger) dagligen. Bra medicin! 🙂
Sedan blir man jag ju smått knäpp av att gå hemma och inte ha något att göra. Samtidigt som jag varit för trött för att göra det som egentligen behöver göras.

Påminna sig själv!

Jag behöver definitivt inte känna mig rastlös nu, när jag är ”back in action”
Det är fortfarande högsäsong på jobbet och lär vara det i åtminstone ca 1 månad till. Jag kände redan igår att:
”Ok, nu tar vi en paus (jag och mina egon). Aaandas, Malin! Det händer ingenting om du inte blir klar idag. Nä, just det, bra tänkt där!” Och så kunde jag (faktiskt) trappa ner känslan i bröstet och i huvudet.

Det dök dock upp andra saker under dagen som gjorde att jag kände mig otillräckligt.
Hur går det ihop? Att man tycker att man vänder ut och in på sig själv, men ändå är det alltid något som blir fel…? 😦

Tårar och saknad.

Dagen slutade med tårar och det som då dök upp på näthinnan var (märkligt nog?) min sköthäst, från förr.
Hur kan man sakna en häst så mycket, efter nästan 20 år…? Saknar känslan av att han (som var en väldigt ”egen” herre) på något sätt alltid förstod mig.
Vissa var försiktiga runt omkring honom. Själv kunde jag (helt orädd) sätta mig ner i halmen i hans spilta; se honom tugga på sitt hö och bara prata. Som om han förstod vad jag sa…? Fast ibland tror jag att han gjorde det. *okej, nu gråter jag igen*

Han var ju inte ens min. Men ändå…
Fina, fina vän! Vad jag saknar dig och dina kloka ögon! ❤

Äntligen!

Det har varit en del opepp på bloggen senaste veckan.
Vilket kanske kan bli lite tråkigt, om man är läsare. Å andra sidan är det så livet är ibland och jag vill ju att bloggen ska spegla livet. Inte bara skriva om de där superhärliga grejerna och sedan ”mörka” det som känns jobbigt eller tufft…

Jag har tagit det EXTREMT lugnt senaste fem dagarna.
Något som framför allt varit ”tack vare” den här förkylningen. (Eller vad det nu är/var?) Det här var segdraget, hur som helst! Jag gissar att det kanske blev lite värre än det annars hade blivit, pga att kroppen varit helt slut.
Idag, söndag, är i alla fall första dagen som jag mår lite bättre. Även om jag fortfarande är rejält rosslig i hals och bröst. Tack och lov har i alla fall den där djävulska huvudvärken (som faktiskt gjorde mig lite nervös…) äntligen släppt!

Jag tittar ut och ser att det duggregnar och är +2 (?!) grader.
Hej hösten (på riktigt)! Eller räknas  det kanske t.o.m. som vinter? Trots det kan jag ändå känna hur jag faktiskt hade velat ge mig ut på en löprunda. Men lugnt, såklart jag inte ska!  Men en kvinna kan väl få längta och drömma sig bort lite? 🙂

Älskade höst! Jag gillar dig, oavsett om det är sol och stilla eller regn och blåst.

En helt (o)vanlig torsdag!

Vanlig som i att jag är hemma och kurerar det virus jag fått av barnen.
Ovanlig som att jag inte jobbar. Jag har ju inte har varit sjuk på riktigt länge (senast i våras, tror jag). Samtidigt är det svårt att veta vilka symptom som hänger ihop med förkylningen och vilka som inte gör det? Tänker framför allt på huvudvärken, som jag har haft de senaste veckorna.

I natt sov jag riktigt dåligt och vaknade jag med djävulsk huvudvärk flera gånger.
När jag väl somnade drömde jag att jag var så förvirrad att jag var på väg att lämna barnen på dagis klockan 19 (kvällstid), istället för klockan 07 (dagtid).
När jag insåg mitt misstag, parkerade jag mitt i en korsning och ringde min sambo och sa att han tvungen att komma för jag hade fått en hjärnblödning. I nästa sekund inser jag att korsningen ligger precis vid lasarettet och jag säger att jag går till akuten själv istället.

Alltså obehagkänslan när man faktiskt vaknar och har sprängande huvudvärk då! Vilket säkert var en anledning till att jag drömde det, från början. Men ändå. Det första jag gjorde var att försöka le (i mörkret), för att se så att ingen av ansiktshalvorna var förlamad… Någon typ av logik, när man är nyvaken. Eum… 😛

Nu känner jag en märkligt blandning av rastlöshet, samtidigt jag vet att kroppen är heeelt ur fas!
Nästan alla blogginlägg, hos de bloggare jag följer, är lästa. Jag kollar på på halvkonstiga serier (Hint, hint! ”The real housewives of New York”….) och repriser på tv. Jag orkar fysiskt inte göra några vardagsgrejer (städa, diska, tvätta m.m.) även om det behövs. Att dessutom ställa mig och laga mat känns så jäkla oövervinneligt. Under dagen blir det därför mest yoghurt, mackor och kvarg. Japp, en torsdag så här mitt i Oktober.

Peppande inlägg… Sorry, hör ni! ❤ Men just nu vill jag bara må bra.

Berätta vad ni gör?
Tränar ni, så träna lite åt mig också. 🙂

 

Sårbarhet!

Det är måndag på riktigt när man:

1. Lackar ur på katten, som gömmer sig i ett utrymme där han inte får vara, strax innan jag ska åka hemifrån.
2. Lackar ur på sambon, för att han inte kommer när jag ropar (för att hjälpa mig får ut katten)
3. Har dessutom mens / PMS
4. Vet att min pappa har tid hos en läkare idag.
5. Är så frustrerad över hur morgonen börjat och stressad över att jag inte kommer iväg till jobbet i tid. Jag förvandlas till värsta PMS-monstret och skriker: ”Jag tänker inte köra någon, någonstans idag! Bara så ni vet!” innan jag drämmer igen dörren.
6. Får världens mest enorma dåliga samvete redan i bilen, över att jag skällde på barnen, när de inte hade gjort någonting. Och för att jag inte kramade dem!
7. Börjar må ännu sämre, när jag kommer till jobbet och läser ett mail tillägnat mig. Känner hur jag är på väg att börja gråta, får svårt att andas. Rafsar ihop mina saker och går snabbt emot bilen, till kollegornas förvåning (har inte kraften att förklara). Vill…bara…hem…

Som sagt, måndag på riktigt. Nya tag imorgon.