Sockerfritt November – Hur gick det?

Vi lämnade förvisso November bakom oss,  för snart två veckor sedan.
Bättre sent än aldrig, med en liten återblick eller hur…?

Ni kan även läsa om mina tankar efter 10 dagar –
respektive efter 20 dagar.

Jag måste (återigen) säga att jag trodde det skulle bli tuffare än vad det blev.
Kanske att jag har överskattat ett eventuellt sockerberoende? Att det, för min del, mest handlat om en VANA. Inte så mycket ett fysiskt sug? Om det är så är jag den gladaste av alla! 🙂

Under helgen som var valde jag att äta choklad på fredag kväll, med familjen.
Ny månad – Nya planer. Och jag erkänner; himla gott var det!
På lördagen var vi hos vänner och käkade en god middag och till efterrätt åt vid fruktsallad med hemmagjord  chokladfondue. I förhållande till mängden frukt, var det ganska lite choklad, man fick i sig…

På vardagarna – fortfarande INGENTING!

Och ni anar inte (eller jo, det gör ni kanske) hur mycket chokladkartonger det finns på jobbet just nu? Vad är det med kunder och leverantörer – Den enda (!) julpresenten som skickas ut är ENORMA mängder med godispåsar och chokladkartonger?!
Jag stod och dreglade lite över mörk, fin tryffel häromdagen, men åt ingen…

Dessutom har en kollega bjudit på kladdkaka och dagarna efter hade vi avtackning av en annan kollega, som skulle sluta och det bjöds då på chokladtårta (!) Varför är allt plötsligt chokladrelaterat….?! Haha! 😛

”Over-all”: Det går över förväntan.
Jag tänker fortsätta med min nya vana. Inga sötsaker på vardagarna – Däremot är det okej fredag och/eller lördag.

Och jag vill poängtera att mina tankar och funderingar kring detta inte har något med kg eller vikt att göra.

Utan enbart om att jag vill göra ett aktivt val, för att min kropp ska må bättre (utan så mycket socker). Däremot är det  ok – ibland!

Hur känns det för er andra?
Mycket godis nu i juletid? Har ni lätt för att äta ”lagom”/  eller blir det lätt för mycket? Eller bryr ni er inte alls och äter med gott samvete? 🙂 *nyfiken*

 

Sockerfritt November – 20 dagar!

Två tredjedelar in i månaden.
Inte en enda godisbit, chokladkaka, glass eller fikabröd har passerat mina läppar! De första tio dagarna gick ju oväntat bra. Nu börjar det (märkligt nog) kännas lite… jag vet inte… ”jobbigare”, är egentligen inte rätt ord.
Mer att det kan gå flera dagar utan att jag tänker på att jag inte äter socker. För att sedan plötsligt bli oväntat sugen…!
Egentligen borde det (väl) inte hänga ihop med något sockerberoende. Har för mig att ”avsockringen” är som värst första 14 dagarna och efter det är det inte något fysiskt behov längre. Mer psykiskt (?)

Nu känns det mer som att tankar, som dessa dyker upp:
”- Ser du. Inga problem alls! Jag fixar ju att var utan socker. Lätt som en plätt. Så nu kan jag ju äta lite, bara för att det är gott. Inte för att jag känner att jag måste!”

Jag måste berätta om något som irriterade mig häromdagen.
Vi hade avdelningsmöte på Ellagården, utanför Borås. Både frukosten och lunchen var fantastiskt god och variationsrik!
När klockan var halv 3, fick vi höra att eftermiddagsfikat var klart. Vi gick ut i matsalen och där fanns kaffe. Bra början!
Däremot inga smörgåsar. Inte ens lite frukt? Det fanns små brownies, morotskakor och kakor.

Eh… ok? Men om man inte vill fylla kroppen med vitt socker då?
Nu när jag inte äter socker, blir det så mycket tydligare att man i dagens samhälle ”SKA” äta godis och kakor. Det är liksom normen…

 

Sockerfritt November – Första 10 dagarna!

10 dagar utan socker har jag bakom mig!
Hur det har gått? Oväntat bra, måste jag säga. Jag trodde det skulle bli tufft/tuffare, för den senaste tiden har det har det blivit något sött nästan varje dag.
Jag har haft lite huvudvärk. Det kan ju vara att kroppen ”avsockras”, men samtidigt har det varit jäkligt intensivt på jobbet, så jag vet inte?

Inga kakor, inga bakelser/bullar. Inget godis, inga snacks. Och ingen choklad…
De få gångerna det har känts lite jobbigt var på fredag och lördag kväll. När barnen satt och åt godis. Men det var nog (sett så här i efterhand) mest tufft MENTALT.

Inte så mycket att jag egentligen var sockersugen, utan mer att jag försöker att bryta en vana.  Att handen, utan att man tänker på det (!) lätt försöker ta vägen via godisskålen för att slentrian-äta. Eller när jag var på väg att skicka ett SMS till sambon, som skulle lämna tillbaka filmer på hemmakväll:
”Kan du köpa en choklad till mig?” Eller nej, vänta nu… Det kan jag ju inte skriva, kom jag på!

Det är ju inte så att vi har rensat skåpen här hemma heller.
Det finns ingen choklad. Men det finns rätt mycket godis i övrigt som trängs i ett ”lördagsskåp”. Inte EN ENDA gång har jag gluttat på skåpsluckan. Eller ens tänkt tanken. *lite stolt*

Men som sagt. Helgerna och vanan att äta godis är det som känns lite jobbigt. 
Sedan ska jag inte sticka under stolen med att jag ibland kan längta efter att äta lite choklad. Men inte så att jag flippar ur och moffar i mig.
På så sätt är jag jäkligt envis. Har jag gett mig tusan på något, så ger jag mig inte! Någon på jobbet sa att man kan ju ”smyga” med det och låtsas att man klarar det. Men NEJ, det kan man ju inte…! JAG  skulle ju veta att jag fuskar…?!

 

Sockerfritt November!

Ni vet känslan; När man skriver något på bloggen blir det sant?
Det tänkte jag göra nu. (*hjälp*) Jag vill börja med att poängtera att jag verkligen tycker att man ska äta balanserat.  En sallad ibland, husmanskost ibland, pizza ibland och choklad ibland. Så länge man äter bra mat större delen av tiden är allt ok!  Inga förbud! (Normalt sett).

Med det sagt, har jag bestämt mig för att testa en sak.
Ett sockerfritt November! Jag känner att det, för egen del, har blivit lite väl mycket av det goda på sistone. Troligtvis (?) skulle jag kunna hålla mig till godis på helgerna, men samtidigt vill jag testa att köra en ”vit månad”, fast med socker. Ovit, kanske det heter då? 😉
Bara för att se om jag fixar det. Och hur jag mår HELT utan socker. Jag gjorde det för många år sedan och var då utan godis i nästan ett år. Jag minns dock inte känslan i kroppen. Det var innan jag började träna.

Förtydligande: Detta gäller alltså ”bara” godis och sötsaker. Dvs lösgodis, chips och kakor/bakelser. Detta är inget bekymmer. Min akilleshäl är chokladen. Däremot kommer jag inte att utesluta några kolhydrater i matväg.

Det är så lätt att tänka: ”Jag ska bara äta den här chokladbiten, sedan  ska jag äta mindre”.
Det är ju inte så svårt att tänka så, när man sitter där och har proppat i sig en chokladkaka. Just där och då är man ju inte alls sötsugen… (Go figure…)
Därför skriver jag det här. När ni vet om det, måste jag ju göra det. Och jag är dessutom en fruktansvärt dålig lögnare, så ni lär märka om jag skriver att jag inte äter, fast jag gör det…

Here we go – November!
VARNING! (Eventuella abstinensinlägg kan förekomma)… 😛

 

När kosten går åt helvete…

När det gäller min kost, vet jag att den inte (alltid) är 100 % bra.
Träningen flyter oftast på bra, men jag vet att jag hade kunnat äta bättre än jag gör. Men… jag äter inte jättedåligt. Vissa grejer kan vara ogenomtänkta (choklad mitt i veckan) 😛 men säg att jag äter ok ca 80 % av tiden. Däremot märker jag tydligt de dagar jag äter riktigt dåligt. Som tur är kommer de inte såå ofta, men idag var en sådan dag. Hur tydligt det blev, nu när jag kom hem, att jag ”fuskat” resten av dagen…!!

Frukosten var ganska vanlig; yoghurt med färska bär och lite nötter.
* Mellanmål; Kvarg och en frukt.
* Kött och pommes frites till lunch och jag kände redan när jag ätit upp att; Jösses, hur kunde jag inte bli mätt efter den portionen?!. (Mycket tomma kalorier, ”såklart”…)
* Bara ett äpple till eftermiddagskaffet.
* Sedan en keso mellanmål med nötter och blåbär när jag kom hem (för att få något snabbt i magen, innan jag nattade barnen).

Var helt darrig när jag kom ner från övervåningen och det hela slutade med att jag ”moffade i mig”; Inte en. Inte två. Utan tre rostade pågenlimpan-skivor med massor av ost och apelsinmarmelad som pålägg… Nu är jag förvisso mätt, men rätt seg. Och fortfarande sötsugen… *suckar*

Det är ju inte svårt att se den röda tråden i just den här dagen… 😦
Tur att de här dagarna, som sagt är få! Hur gör ni de dagar ni kommit in i en ”ond cirkel” med blodsockret?