Mitt 2013 !

Jag hittade min årskrönika för 2012 här.
Den var inte särskilt lång. Fast längre än den för 2011. För då gjorde jag ingen alls… Haha! Det är självklart inget måste, men det är ändå liiite kul blicka tillbaka och sammanställa året som gått, så därför kommer ett försök på mitt träningsår 2013 här. 🙂

I januari gav jag mig själv en utmaning som jag skulle klara under 2013. Armgång, minst 5 steg. Den gick väl….eh…sådär. Jag var nog som max uppe på 3 steg vid något enstaka tillfälle. Efter det började höger axel protestera och göra ont. Jag ifrågasatte även grejen med en reflexväst i spets (!) Som dessutom var ”tvungen” att vara rosa. ”Putti-nutt-gulli-gull”. Why…?

I februari diskuterades; vill kvinnor verkligen gå från B till D-kupa på gymmet? Och det intressanta ämnet ”bloggsamarbete” var också på tapeten. Jag och familjen hade härliga dagar i pulkabacken för förra året hade vi SNÖ! Kommer ni ihåg det där vita…? 😉 

Jag gick nog på mitt första yoga-pass redan 2011 men det var först i början på 2013 som jag verkligen blev ”kär”. Och samtidigt insåg hur oerhört mycket jag hade kvar att lära mig… Tyvärr blir tiden jag lägger på yogan ofta lidande, men jag försöker bli BÄTTRE på att ta mig tid!
Årets första tävling gick av stapeln och känslan var riktigt bra! Jag föreställde mig att den där känslan skulle sätta grunden för hela kommande säsongen…
Jag  funderade/var lite irriterad över  ekvationen: arbetsgivare, träning och tävling…? Och jag gjorde ”det” första gången!!

När sommaren kom blev det  tävlande; både Salomon Trail Tour i Skatås och Lerum Vildmark. Förstnämnda gick relativt bra! Dagens chock-moment var skidbacken som skulle besegras. UPPFÖR… Det sistnämnda tävlingen vill jag helst bara glömma. Pannben, envishet och slit, slit, slit i nästan 13 km. För att en halvmil från mål inse att  d.e.t. h.ä.r. g.å.r. i.n.t.e….!!! Största besvikelsen på hela året… Revansch? 😛

Jag slickade såren med midsommarlöpning uppe i fjällen (nåja, nästan fjäll i alla fall. Vi var i Värmland och det blev många höjdmeter). 🙂

Jag återupptog en gammal tonårssyssla och började rida igen (tillsammans med äldsta sonen). Funderingarna på ett par lättare skor háde funnits ganska länge (efter att ha gått från Nike Structure till Nike Lunarglide till den neutrala speedcrossen). Så småningom fick jag tummen ur och beställde ett par fantastiska Trailroc 236!

Jag körde underbara långpass i terrängen och hittade ”nya öar”, fick berättat för mig att jag var en oerhört osäker människa.  I samma veva fick jag ångest över att Alex Schulman och jag faktiskt hade samma åsikt…?! 😉
Jag sprang Risveden Terräng för andra året i rad och har fortfarande stora förbättringsmöjligheter, men slog gamla tiden med över 5 minuter! Var riktigt nöjd och det kändes lite grann som en revansch efter Lerum Vildmark (som fortfarande gnagde i bakhuvudet…)

Hösten innebar mycket kost- och hälsodiskussioner. Huruvida många bloggare egentligen mår och om kosten de skriver om, är något att sträva efter?
Själv tog jag beslutet att ta ett löparuppehåll för att se om jag kunde vila min krånglande hälsena i form. Det gick sådär. Kanske framför allt för att jag inte kunde låta bli att ta korta pass och ”testa” den… Det blev istället mycket styrketräning och jag vågade mig bl.a. på högre boxhopp! Till slut tog jag era goda råd och besökte min naprapat.  Två ynka besök, sen kunde jag springa obehindrat igen! (*peppar peppar*)

Jag fick en aha-upplevelse vad gällde: Vad får Malin att springa riktigt jäkla fort?! Jo följande:
1. Om jag blir jagad (eller tror att jag blir jagad) av främmande människor!
2. Om jag möter en mycket skeptisk, överbeskyddande älgmorsa med kalv!
3. Om man som (som jag)  är mörkrädd och börjar springa med pannlampa ute i skogen!

Och sist men inte minst, blev det gymbyte så här sent på säsongen. Det bådar förhoppningsvis gott inför 2014! Nya träningsmål och nya utmaningar. Jag återkommer med det. Det slipas på en plan…. 😉
.

Varför öppnade jag truten??

Sara som skriver bloggen ”Träningsglädje” befinner sig i Åre.
Hon skrev att hon hellre kör 4×4 minuters intervaller, än 16×1 minuters. Jag kommenterade att jag personligen MYCKET hellre springer 16 st en-minutare! Långa intervaller är mentalt skitjobbigt i min värld! Även om det är det jag vet att jag egentligen borde öva på, för att öka uthålligheten… *harkel* 😛

Med hennes inlägg i bakhuvudet körde jag korta intervaller.
Jag valde just 1 minuters och la mig en bra bit under komfort-tempot. Man måste ju ut ur den med jämna mellanrum! Det var dock evigheter sedan jag körde korta intervaller, så jag valde att satsa på 8 stycken. Till att börja med. När dessa var avklarade tänkte jag:
”- Jo, men jag klarar två till…!”
Efter dessa tänkte jag: ”Tolv är en bra siffra”. Hjärnan sa; ”Jajemänsan, 12 är en JÄTTEBRA siffra!” Kroppen skrek: ”Aldrig i livet!?!”
Synd för kroppen att den inte var med på noterna, för det fick den vara antingen den ville eller inte. Jag klarade 12 stycken, men mådde rejält illa på sista två intervallerna….

Här kommer jag och kaxar mig med; ”Jag springer MYYYCKET hellre 16×1 minuter…”
Yeay right?! Känns lite som lottoreklamen: ”Du har ju hela helgen på dig….?!” (Sagt med tungan nergrävd i underläppen). Haha! 😉 Men nu är det i alla fall gjort och jäkligt trött och endorfinstinn blev jag! T.o.m. såpass att när kroppen väl hade lugnat ner sig efter 10-15 minuters nerjogg så körde jag lite core-övningar som avslutning. Bra söndag!

Har ni haft en bra söndag? 🙂

Här och nu!

Jag är inne i ett träningsflyt just nu!
Skön känsla! Men det är lätt att bara ”köra på” utan att ha någon form av eftertanke. Särskilt för mig som är urusel på att planera. *harkel* Går man på känsla så är risken stor att man tränar utan att egentligen fundera över på vad man vill uppnå. Jag upptäckte igår, under yogans nedvarvning att jag tänkte:
”- Jo, det har var ju riktigt skönt. Men… vad ska jag träna imorgon??”

Även igår kväll och imorse var tankarna där;
Vad ska jag träna och när jag ska träna? Lördag morgon och söndag kväll? Och sedan på måndag efter jobbet? Nä, just det. Jag ska ju på ett 2,5 timmes långt pass på nyårsaftons förmiddag, så det funkar ju inte. Men om jag….” Osv osv…

Träningsplanering i all ära (och det funkar säkert jättebra för vissa!) men jag blir stressad när jag upptäcker att de här tankarna kommer. Det känns som att jag inte hinner njuta av känslan efter passet. I tankarna befinner mig redan/och fokuserar på nästa pass… Jag vill ju njuta av NUET! Även om jag uppenbarligen är oerhört motiverad just nu. Det är ju egentligen något positivt, men ändå. Stressande…. I-landsproblem?

Därför bestämde jag mig när jag vaknade; Nä, idag blir det vila!
Jag har ju trots allt tränat alla dagar den här veckan förutom onsdag. Och så blir det ett pass imorgon istället. Jag sätter ner foten för mig själv, liksom! 😉

Planering Lördag:
Frukost; hallon/blåbär och naturell yoghurt och knäckebröd.
Aktivitet: LÄSER om träning! Haha!

 

Premiärpass!

På mitt nya gym! Det blev det idag.
Oj, vad jag önskar att jag hade haft med mig kameran, för att kunna visa er bilder därifrån. Det får bli en annan gång. Så länge ”snor” jag några bilder från deras facebook-sida på delar av anläggningen. Såå fräscht! (Såklart, med helt nya lokaler). 🙂

Än så länge verkar gruppassen vara knökefulla, men det var däremot förvånansvärt lite folk i gymmet?! Nästan så det kliade i fingrarna (och musklerna) när jag var på väg in i yoga-salen och gick förbi alla maskiner, hantlar och skivstänger, som var nästintill helt fria att använda…!

Men som sagt; yoga stod på schemat.
Sååå skönt efter gårdagens terrängpass. Det visade sig vara ett ”RENT” yoga-pass. Inte som jag är van vid; Body Balance med inslag av Thai-chi och pilates. Utan bara ren yoga i hela 60 minuter. Uj uj, vad mjuk jag var när passet var slut…!

De hade dessutom en liten shop nere vid receptionen. Med träningsplagg. ”Livsfarligt”!!
They know people like me…. 😉

Bilder: Endorfin / Facebook

Jagad

Annandagen bjöd på terräng.
Älskade, ljuvliga terräng! Jag var inställd på att det skulle vara blött där ute i skogen och jodå… Blött var det allt! Blött och lerigt. Jag försökte parera ett par pölar/gegghålor de första minuterna, men insåg att: ”Nej, det här går inte. Jag kan inte leka ballerina i en timmes tid”…! Så det ”tjoffade” rätt mycket mellan tårna resten av passet. Trots att jag inte springer med ullstrumpor höll jag mig förvånansvärt varm, måste jag säga.

Halvvägs ut på rundan kom jag ut ur skogen och ut på ett kort parti grusväg.
Såg en äldre bilmodell stå parkerad längre fram. Jag blir ganska lätt misstänksam. Även nu. Jag VET ju att det finns ”normala” människor med gamla bilar, men ändå. På annandagen, mitt ute i skogen? Jag vände istället för att fortsätta en bit, som planerat.
När jag nästan kom tillbaka till platsen där skogsstigen återigen gick in i skogen, tyckte jag mig höra en brummande ljud. Ökade tempot en aning för att hinna inom synhåll. Tyckte mig höra det brummande ljudet någon km och sen skällande hund(ar)?! Ökade mer… (Trots att jag insåg hur liten risken var att en bil kör in på en mindre skogsväg/stig).

.
Vid ett tillfälle när jag vände mig om för att titta bakåt, lyfte en sjöfågel på höger sida om mig.
Jäklar var rädd jag blev! Inte schyst av fågeln att skrämma en redan uppstressad löpare… 😉 Jag sprang på i ett ganska högt tempo (för att vara mig och terräng) och hörde hundskall ytterligare någon km (men förmodligen från andra sidan sjön bara).
Så småningom lugnade jag ner mig. Och troligtvis var det väl en vanlig jägare som var ute, men gud vad jag stressar upp mig när magkänslan, för en kort stund, säger något annat..! Haha!

Känslan i kroppen var helt ok idag! Inte lika tunga ben som i tisdags, vilket var skönt!
Dock irriterande att min kropp inte riktigt ”vaknar” förrän efter 5-6 km (som den i princip alltid har gjort). Springer man distanspass på 7-8 km vore det trevligt om man inte bara kände sig pigg och alert sista km hem. 😉