Sminktips inför en mara?!

SvD Marathonblogg skriver ett inlägg om: ”Maratipsen du inte visste att du behövde”?
Mer ”Maratipsen du inte behöver” skulle jag vilja säga!
Allvarligt talat, vem orkar bry sig om vattentåligt smink och brun-utan-sol när man ska fokusera på ett lopp som är över fyra mil…?

Annonser

Tröttheten från igår finns kvar…

…om dock i lite mindre omfattning.
Dessutom känner jag mig lite ”konstig”. En känsla som jag inte riktigt kan sätta fingret på…

Men aningens matt, lätt huvudvärk och små ”känningar” i halsen. Jag vågar inte chansa, även om det kanske inte är något (?) Jag tar därför det säkra före det osäkra och vilar en dag ”extra” och ser hur det känns imorgon.

Vad har ni gjort för roligt idag
? 🙂


Här hade man tänkt träna…

… och så har sambon dragit ut på golfbanan när jag kommer hem från jobbet?! 
Kanske lika bra det (?) Jag är toktrött idag. Vaknade redan vid halv 6 av en lill-kille som vägrade somna om och har sedan suttit fyra timmar i bilen, under en annorlunda arbetsdag… Så: *Zzzzzzz*
Det får bli träning imorgon istället. Viloläge, here I come!


Men något jag glömde att skriva om förra passet. Efter intervallerna och nedjoggen så avslutas spåret med en backe som är GALET brant och kanske runt 90-100 meter lång. Jag tänkte först:
”- Herregud. Jag kommer ju att få gå upp för den!
Men så ändrade jag mig till:
”- Njae, men jag kanske ska testa att springa en liten bit upp?
Och slutligen (halvvägs upp):
”- Nej, men vad fan… Det här går ju bra. Hela vägen upp, hela vägen upp, hela vägen upp!” (Som ett mantra…)

Och upp kom jag. Illamåendet kom (såklart) tillbaka som ett brev på posten. Men pannbenet vann! Yeay! 🙂

Den magiska Stockholm Marathon – veckan?

Överallt skrivs det om ”Marathonveckan”. 
Människor verkar vara helt lyriska! Planerar, reagerar, fokuserar. Själv är jag ett enda stort frågetecken. Jag förstår inte grejen. En mara, är en mara, är en mara. Eller?

Stockholm? Visst. Asfalt? Japp. Långt? Oerhört. Trångt? Förmodligen.

Snälla berätta vad det är som är så fantastiskt? Vem vet, en dag kanske jag ställer upp och inser vad jag gått miste om! 😉



Långa intervaller – kuperat spår!

Idag hade jag först tänkt långpass, men när vädret blev perfekt (halvklart och +17 grader) kunde jag inte motstå att köra ett kvalitetspass!

Först lätt uppjogg och sedan väntade 3 x 1700 meter på kuperat spår. Inte många meter på flack mark där inte…


  • Första kändes relativt ”lätt” men blev ändå sämst tidsmässigt (?!) – 8,55 minuter / 5,15-tempo.
  • Andra var betydligt flåsigare och nästan den jobbigaste när jag tänker efter. I alla fall andningsmässigt – 8,45 minuter / 5,09-tempo.
  • Tredje kändes på något konstigt sätt (!) något lättare än den andra, trots att jag mådde illa i varenda liten, liten stigning! Slutade på 8,48 minuter / 5,11-tempo.


Toknöjd med tempot idag! Benen kändes riktigt starka idag. Däremot kändes andningen inte helt hundra. Dels (och naturligtvis) pga tempohöjningen om man jämför med mitt vanliga tempo.


Men det kändes även som att något ”retade” luftrören till och från. Inte för att jag har varit allergisk mot pollen tidigare, men nästan så att jag skulle gissa att det kan kännas så…(?)