Nytt steg – Ny blogg!

Go kväll alla!
Ibland händer saker snabbt, kvickt och… (lätt). Eum… 😛
Är ni sugna på att läsa om mina senaste äventyr, kan ni numera hitta mig här!

trailinspiration.se

För er som följer mig via t.ex. bloglovin; Ni behöver troligtvis (…) inte ändra något. Jag ska försöka ändra så ni hamnar rätt direkt, så fort jag fått sova och är lite piggare i huvudet! Tänka så här sent på kvällen (Jo, jag vet. Klockan är inte ens 21…) är inte min starka sida.

Seså, kika in nu vet ja…! 
Allt är inte 100 % klart, så ha lite överseende. 🙂

wp-image-1554015304jpg.jpg

Annonser

Springa i Värmland!

Det finns löprundor och så finns det löprundor!
Dagens springtur var den första på två veckor, men märkligt nog kände jag inte någon större skillnad, vad gällde flåset?

Nu var det ju ren och skär njutningslöpning, så ingen press utav kroppen. Då hade det säkerligen känts annorlunda (och varit jäkligt korkat). Jag kunde i alla fall tassa på i lugnt tempo och njuta av omgivningarna, utan att känna att kroppen blev trött. Hösten här i Värmland bjuder verkligen på sin allra bästa sida – Vilken tajming! Strålande sol och + 4-5 grader. Love it! 🙂

Utsikt över klarälven

En annan som njöt av löprundan var Love.
Som vanligt tyckte hon att jag var alldeles för långsam, men det är ju en konstant uppfattning, från hennes sida… Haha! Sprintar man iväg i typ 2,50-tempo, får man faktiskt skylla sig själv lite grann, att matte halkar efter… 😉
Ca 8 km skramlade vi ihop och sedan sov vi båda middag. En perfekt start på helgen!

Lättare hjärta & Stark rygg!

Nu, hör ni! Nu är jag betydligt mer pepp!
Den här mentala och fysiska svackan har, på sätt och vis varit bra, för jag har verkligen kunnat vila och få ett långsammare tanke-flow. Sedan är jag fortfarande är väldigt försiktig och uppmärksam på kroppens signaler, såklart!

Först var jag och besökte pappa på sjukhuset och han ser ut att må betydligt bättre. ♥
Det är många stenar som har lyfts från mina axlar nu, i och med att de senaste två dagarna dessutom har inneburit ett lugnare tempo på jobbet (perfekt tajming). En himla skön känsla!

Efter det blev det ett styrkepass på gymmet, med fokus på rygg. Tog (faktiskt) ungefär samma vikter som senast (för två veckor sedan) men med känslan av att det var tyngre. Var rejält darrig när jag var klar och jag har en begynnande träningsvärk redan. Imorgon kommer det göra ont-ont…! 🙂

Helgen som kommer bjuder dessutom på Värmlandsluft! *längtar*

img_2455

Styrkeövningarna för rygg (för er som är nyfikna).
Behöver jag nämna att jag tycker om rodd-övningar? 😉

  • Smal, sittande rodd: 3×12 reps.
  • Bred, sittande rodd: 3×12 reps.
  • Hög, bred rodd (framåtlutad): 4×10 reps.
  • Smala latsdrag: 3×10 reps.
  • Latsdrag: 4×8-10 reps.
  • Tricepspress: 3×15 reps.
  • Vadpress: 3×15 reps.

#Vardagslyx

På riktigt; Jag behöver träna snart!
Mest för min mentala hälsas skull. Känner hur jag blir nedstämd och lättare ledsen, nu när jag varit sjuk och inte har kunnat röra på mig…
Som jag varit inne på tidigare; Självklart vill jag att bloggen ska spegla livet. Både med- och motgångar, men det finns nog en maxgräns på hur många ledsna inlägg i rad jag kan posta, innan ni läsare tröttnar… 😉

Så, något helt annat! Igår var jag hos frisören.
Ren och skär vardagslyx, om du frågar mig. Det gör verkligen gott för själen när man halvligger där i tvättstolen och slappnar av mer och mer, pga den sköööna skalpmassagen <– ( fulaste ordet, ever?!)

Hela sommaren har inneburit endast ifyllnad av utväxt, vilket resulterat i rejält solblekt hår och senaste veckorna har jag nästan känt mig blond igen. Den här gången blev det omfärgning av hela håret. En djupgående kur för håret (superglansigt nu!) samt höstkänsla på nyansen. Det känns riktigt bra!

Jag ser nästan oväntat nöjd ut på fotot… Hehe!

Det här vill jag säga om skolgympan, till mitt tonårsjag!

Som yngre var jag definitivt ingen ”träningsperson”.
Jag testade faktiskt inte en enda aktivitet/sport som liten. Däremot var jag ute jämt. Alltid! Sprang omkring på lekplatser, gungade, klättrade upp på skoltaket (Ooops…), klättrade i träd, lekte vildhästar och grottmänniskor (?!) och Gud vet vad… Haha!

Vad gäller skolgympan (som är veckans tema i Blogger Om Hälsa) har jag några minnen och tankar som sticker ut.

Mycket lek!

På låg- och mellanstadiet var det mycket lekar (Bl.a. mycket olika typer av jage-lekar, där man skulle samarbete i lag).
Och hinderbana. Jag ääälskade hinderbanor! Hoppa bock, klättra i rep och springa med höga knän, så länge man orkade i den tjocka mattan. Tokjobbigt, men märkligt nog tyckte jag att det var galet roligt!

Jag var inte tekniskt bra på bollsporter, men minns att jag ändå var jäkligt envis och burdus. Därför blev jag alltid vald bland de första, för att de ville ha mig som back i sitt eget lag. Inte möta mig och mina fällningar/tacklingar. Nä, man får inte tacklas i fotboll, jag vet det. Nu… 😛

Vi hade även ”avslappningståg” emellanåt.
Man släckte ner lokalen och gick sedan med händerna på varandras axlar, i en lång rad, samtidigt som man blundande. Man fick i tur och ordning en hand på sin axel (av läraren) och då fick man lägga sig ner, där man var. Och bara vara… Bara slappna av. En klar favorit, men jag tror inte att vi gjorde det så ofta (tyvärr).

Me, back in those early days!

jag-liten

Mer prestation…

På högstadiet blev det betydligt mer prestationsinriktat.
Killar i kombination med bollar och deras j**la hormoner! Här kände jag mig lite ”lost” även om jag fortfarande tyckte bollsporter var rätt kul. Det var ju inte så att man blev passad jätteofta, men några killar i klassen var i alla fall betydligt bättre på att passa, än andra…

Löpningen då? Vi sprang inte så ofta under gymnastiklektionerna.
Minns dock ett tillfälle, där vi skulle springa till en lyktstolpe, vända och springa tillbaka, så snabbt vi kunde. Jag vet inte hur långt det var, kanske ca 1,5-2 km? Man fick ta med sig ett stoppur i handen, så vi kunde mäta själva (?)
Det kändes jättebra de första hundra meterna sedan dog jag flås- och mjölksyradöden.
Troligtvis sprang jag betydligt fortare då, än jag gör nu, men gick ändå ut alldeles för hårt för en tjej som inte löptränade (eller tränade över huvud taget). Vet att jag stoppade stoppuret och vilade lite när jag kommit halvvägs. För att sedan starta den och seeeegt springa/gå tillbaka till gympalektionen. Där fick vi skriva ner tiden i en pärm.

Inte mitt högstadie-jag, men det är rätt många år sen. Blond och allt.

me2

Jag vet inte om detta ”löptest” låg till grund för vårt betyg? Jag hoppas inte…
Dels för att jag var mer kass på att springa, än jag var på övriga gympalektioner (i mitt eget tycke). Men framför allt för att man nog inte skulle stoppat klockan halvvägs. *harkel*

Gympaläraren vi hade på högstadiet förresten – Loved him! Bästa gympaläraren jag har haft. (Per-Anders, om du läser detta; Tack för all pepp! 🙂

Idrotten på gymnasiet sen då? 
Helt ärligt… Det enda jag minns är att vi tjejer spelade volleyboll så fort vi fick chansen! I övrigt minns jag…eh…ingenting. Inte ens vem jag hade som lärare? Är inte det lite tragiskt…?
Till mitt försvar får jag nog säga att fokus, vid den här tiden i livet, var lite mer på killar (kille). Den första stora kärlek glömmer man inte i första taget. Den kan nog få en att glömma mycket annat som pågår runtomkring…

Vad vill jag säga till mitt tonårsjag:

  • Tro på dig själv och lita på din kropp. Du klarar mer mycket än du tror!
  • Säg till när du känner dig ”bortglömd”. Ropa högt att du vill bli passad t.ex.!
  • Jämför inte din kropp med de andras, när ni duschar. Du är vacker som du är!
  • Jag vet. Du vågar relativt mycket (med tanke på att du är extremt blyg) men försök våga ännu mer. För din egen skull!
  • Du kommer älska löpning om 20 år! Jo (…) Jo (…) Jo (…) Jo, det är säkert, jag ljuger inte! 🙂

Sammanfattning:

Jag har själv inte haft några direkt dåliga minnen från gympan. Detta trots att jag inte var en atletisk person, på något sätt.

Jag vet (och förstår!) att många har dåliga minnen från skolgympan. Det är verkligen ett ämne som behöver en engagerad lärare och förstående/snälla klasskamrater. Framför allt behöver man förändra lektionsupplägget och göra träningen rolig – För alla! Inte bara för ”idrottsnördarna” i klassen.

Om du springer 2 km på 8 eller 15 minuter ska inte ha någonting med ditt betyg att göra.
Det är egentligen kämpaglöden, glädjen viljan och hjärtat som ska ligga till grund för ett betyg, i ett ämne där alla har olika förutsättningar – Både fysiska och mentala!

Läs även Helenas: Skolgympan och längdskidorna!
Läs även Idas:  Det här vill jag säga om skolgympan, till mitt tonårsjag!