Rund är också en form – Mina sociala medier!

Åh, vad jag tycker om att interagera med mina läsare!
Jag skriver förvisso delvis för min egen del. ”Bara” för att jag tycker att det är roligt. Jag uttrycker mig lättare/bättre i skrift och har alltid gjort. (Det har nog med min introverta sida att göra – Tänka först, göra sen).

Men att skriva hade ju inte alls varit lika roligt, om ingen läste eller kommenterade! 🙂
Bloggen är mitt skötebarn. Det är den här kanalen jag trivs bäst med, även om Instagram är en god tvåa. Där är jag mest aktiv, när det behöver gå lite snabbare. Jag märker ofta att när jag inte har tillräckligt med tid att lägga på bloggen, delar jag med mig av fler bilder på instagram. Har jag däremot tid att skriva/förbereda inlägg här på bloggen, blir det automatiskt tystare på instagram.
(PS. Ni som har blogg, insta-konto, plus en massa annat (twitter, snapchat, youtube m.m.) Hur hinner ni? *imponerad* Jag hade förmodligen blivit superstressad).

Något som gör mig glad är att jag nu har passerat 500 följare på insta. YAY!
Inte jättemånga kan säkert några tycka, men det känns stort – för mig. Jag låg på ca 485 följare länge, sedan hände något. Senare veckan har jag fått runt 20 nya läsare. Vad hände där, liksom? *nyfiken*
Men jag är tacksam! Utan er hade det ju inte varit värt det. 🙂

Vill ni följa mig på instagram heter jag ”Rundarocksaenform”.

.

10 tips när du springer Ultra / riktigt långt!

Det här med att springa långt…
Det är något med det som känns så himla coolt! Och som jag just nu (drygt två veckor efter första ultraloppet) har någon typ av hatkärlek till. Just för att det innebär att jag skulle behöva utmana mig själv mentalt!

Upplägget inför det här loppet var ju egentligen katastrofalt. Ändå blir jag peppad när jag inser hur mycket mer kroppen klarar av, timmar (!) efter att man helst hade velat lägga sig ner och dö. Galet, coolt och tja… kanske mest galet?
Särskilt med tanke på att jag sista 5 km uttryckligen sa:
”- Det här tänker jag ALDRIG göra om!!” 😀

Ultraloppet lärde mig mycket.

1. Vilka hjärnspöken som dyker upp.
   och ungefär när de kommer. (Även om det såklart kan diffa, beroende på dagsform). Man måste nog testa sig fram för att veta när de kommer för just en själv. Och hur man ska hantera dem (då, men framför allt nästa gång).
2. Att jag verkligen behöver fylla på med energi, vätska och SALT!
   Den sistnämnda är min stora akilleshäl, då jag svettas mycket. Har börjat inse att det är saltbristen som gör att jag får ont i huvudet vid långpass.
3. Att gå ut suuuperlugnt!
   Långsammare än man tror, även om det känns som att man nästan har GÅFART första milen.
4. Att dela upp sträckan i delmål.
   Inte bara på tävling, utan även på träning. Att man t.ex. får vila 2 minuter, om man tar sig 15 km. Eller äta den där goda nötcremen efter 10 km. Osv.
5. Att GPS-klocka är att föredra framför mobil.
   Min Garmin håller i minst 9 timmar. (Testat och godkänt).
6. Vill man absolut ha en mobil, som mäter både sträcka/tid
   + ev. fota (vadå eventuellt, klart man måste fota?!) 😛 är det bra att ha med sig en ”powerbank” där man har möjlighet att ladda telefonen 1-3 gånger under rundan.
7. Ha med sig sin ”powerbank” (och toapapper, energi, vätska, telefon, karta m.m.) i en rygga!
   Jag älskar min Ultimate Direction Vest! Sitter som en smäck på min korta, lite kurviga damrygg!
8. Bra att ha med sig vid RIKTIGT långa pass:
   Våtservetter/papper, vaselin, lypsyl, TEJP och PLÅSTER! (Mina ”räddare” för 1,5 vecka sedan!) De sistnämnda hade jag tänkt på själv. Men även våtservetter/papper är viktigt, för att kunna rengöra fötter/blåsor innan man sätter på plåster/tejp. Detta hade jag glömt, men fick av en snäll medlöpare.
9. Att springa med sällskap och utan tidskrav är också att föredra!
   (Är det någon med min/din sjuka humor, är det ytterligare ett plus).
10. Hjärnan slutar tänka rationellt.
    Saker man aldrig skulle göra, inser man någonstans halvvägs att man ändå gör. Som att dricka litervis med cola. Kolsyrad dryck. För första gången, på tävling… Om min mage fixar det? Inte en aning! Jag GILLAR ju inte ens coca-cola, vanligtvis. Hatar det…

Mer ultrainspiration!

Vill ni läsa om två riktiga ultrarävar och inspireras?
MaratonMia (och Jan-Erik som jag har haft privilegiet att få springa med!) laddar inför ”Trans Pyrenéerna”, genom att springa High Coast Ultra – Del 1 och Del 2  (som jag blev både märkligt sugen på och skräckslagen av, att läsa om…)! Haha! 😮 😀 Men wow, vilken natur!
Vem vet – En dag kanske jag vågar…?

Efter löparfokus kommer längtan till gymmet!

Det finns dagar då jag inte saknar gymmet alls.
Och så finns det dagar när jag saknar det oerhört mycket! Igår var en dag, med just det sistnämnda. Mycket beror nog på att fokus har legat så oerhört mycket på löpningen de sista månaderna. Först all stress vad gällde den krånglande höften och om den skulle hinna blir tillräckligt bra för att jag skulle kunna träna.

Och sedan den där (fullkomligt oväntade) pollenchocken på det. Trots allt lyckades jag genomföra Hallands Ultra, även om jag önskar att jag hade kunnat lägga upp träningen annorlunda /bättre. Hur som… Mycket fokus på just löpning, var min poäng. 🙂

Styrkan har fått stått tillbaka ordentligt.
Nu fick (valde) jag att äntligen gå in i lokalerna och köra hårt igen. Att det var perfekt löparväder utanför (mulet och +15 grader) störde mig inte ens lite.
Fokus – rygg! Och som den fick jobba. Egentligen borde man väl ta det lite lugnt, när man inte kört tungt på ett tag. *harkel* Men det är ju så svåååårt att hålla tillbaka… 😛

Var rejält darrig och mör efter dryga timmen!
För er som är nyfikna finns passet nedan.

* Bred rodd i CC: 3 set.
* Smal rodd i CC: 3 set.
* Pulldowns i CC: 4 set.
* (Breda) Latsdrag: 4 set.
* Smala latsdrag: 4 set.
* Framåtlutad rodd / baksida axlar: 3 set.
* Baksida axlar (stående) i CC: 4 set.

Min midsommar i bilder (och lite text)!

Midsommarhelgen försvann i ett nafs och jag har inte ,ens tänkt på bloggen.
Eller jo, kanske lite. Eftersom jag har fotat en del, tänker jag. Fast inte alls alls sådär ”töntigt” mycket, så att släkten tröttnat på mig… Tror jag. 😉

Sambon suckade nog lite när vi bara hade en mil kvar att åka och jag hojtade:
”- Du måste svänga in här, så att jag hinner ta ett foto på solnedgången över klarälven!”  Det GÅR inte att missa  något sånt här. Dels är det ett ”kodak-moment” (by the book). Dessutom måste man faktiskt passa på att njuta av naturens magi. För magi var det!

Midsommarblomster i massor i skogarna och längs grusvägen! Det kändes verkligen som midsommar ”på riktigt”!

Istället för ren jordgubbstårta, bjöd svärmor på tårta med maräng i flera lager.

Och så choklad, grädde och jordgubbar på det. JÄTTEMUMS, säger jag bara! Det var flera av barnbarnen som önskade sig den här tårtan som födelsedagspresent. Det säger nog en del. 🙂

Förberedelser av midsommarstång. Det höggs björkris och plockades tonvis med blommor!
Även om det gnälldes lite (en del av barnen/ungdomarna börjar nog bli lite för stora för hela grejen) så är alla ändå nöjda när stången är klar.

När midsommarstången var klädd bjöds det på dans, mat, boccia, pilkastning, badminton och massa skratt. Och lite mygg på det…

Jag fick till en drygt 5 km lång morgonjogg på självaste midsommarafton. Hoppade (nåja…) i träningskläderna innan frukost. Valde att (försöka) följa skoterleden ner mot byn. I värsta fall hade jag hamnat ute på någon myr, men jag hade tur. Det var mjuk fin, stig hela vägen. Ljuvligt!

Midsommardagen var oerhört lugn, med mer lek och massa mat! (Jag var dålig på att fota maten, känner jag. Fokuserade nog mest på att äta… Haha!) 😀

På söndag morgon stack jag ut en sväng efter frukost.
Ångrade mig efter 500 meter. Satan i gatan, vad varmt det var?! + 28 grader klockan halv 10 på morgonen. Helt overkligt..?! Kämpade mig i alla fall igenom 6,5 km, men svettades floder och det kändes som att hela hjärnan var överkokt. Och så dessa envetna flugor… *gaaah* Tur, mitt i allting, att utsikten gjorde det hela sååå värt det!! Magi (igen)! 🙂

Så massor av mat (vet inte när jag åt så här mycket sist), lekar, dans, skratt och löpning. T.o.m. vädret hade vi tur med. Vilken midsommar! Jag och Love hälsar er god fortsättning av sommaren! Det är låååångt kvar än, glöm inte det. 🙂 ❤
.

Träningsvärk, naprapat och födelsedag!

En värk har spridit sig i nedre delen av kroppen.
Träningsvärk efter ett benpass; det slår verkligen aldrig fel! Den där ont-sköna känslan som infinner sig 2 dagar efter… 🙂

• 3 set utfall/ben
• 3 set tåhävningar
• 4 set benspark
• 4 set bencurl
• 5 set benpress

Förebyggande naprapatbesök!

Däremellan (dvs igår) fick jag till ett prehab-besök hos min naprapat.
Min överbelastning, stramhet på baksida höger lår kom från vänster sida bäcken. Alltså motsatta sidan; villket förmodligen är logiskt. Lite knak och brak i bäcken, ländrygg och nacke (obehagligt!) och sedan kände jag mig mjuk och ”rak” igen. Som att kroppen är frigjord på något sätt.

Himla skönt att inse att kroppen i övrigt fixade 5 mil (*Jag fattar det fortfarande inte*)  utan några större skavanker! YAY kroppen!! Lite blåsor och tryckömhet i fötterna kan man ju liksom leva med. 😛

Träningen byttes bort mot…

Idag var planen att köra styrka rygg/armar + yoga efter jobbet.
Tills jag insåg att min mamma fyller ju år (?!) 😮 Det blev istället firande, skönsång, fika, pratstund och kramar. Bra byte! Det får bli träning imorgon istället. I en drömvärld, ca kl 05.30 imorgon bitti (om jag är mer levande än död…*harkel*) alternativt en snabb löprunda på eftermiddagen, om jag hinner sticka lite tidigare från jobbet. Let´s hope!