Det är en sak att variera träningen i teorin och en sak att göra det i praktiken.
Uppenbarligen har den senaste månaden fokuserats på ett betydligt smalare spann när det gäller min träning.
Inte alls medvetet men ändå. Styrka är förvisso bra. Och jag har kört betydligt mer yoga det sista. Korta pass, men fler. Mest hemma. Också bra! Rörlighet är viktigt när man kör mest löpning. Så när jag tänker efter; kanske en ganska bra fördelning ändå..? 🙂
Jag har tagit mitt första ”ego-foto” på gymmet.
Hur tusan gör ni?! Det är ju jättepinsamt att stå där och ta kort på sig själv… Haha! 😀
Gårdagens pass kändes riktigt bra! Det känns som att kroppen är på G igen. Skönt!
Det var ben och bröst som fick kämpa. Mest ben. (Jag tycker verkligen det är tråkigt att köra bisceps och bröst…)
Vilken kroppsdel tycker ni är tråkigt/mindre kul att träna?
* Benpress, dropset: 15-15-10-6-6 reps. (PB – 100 kg!!!) 🙂
* Squats (med skivstång): 4×8 reps.
* Front Squats (skivstång): 3×10 reps.
* Marklyft (skivstång): 4×10 reps.
* Enbensböj /pistol, TRX: 2×10 reps/ben.
* Sprinters start” med upphopp, TRX: 3×10 reps/ben.
* Bänkpress: 4×8 reps.
* Flyes hantlar: 4×8 reps.
* Bröstpress TRX: 3×8 reps.
.
Jag har längre varit lite sugen.
På att testa sk. barfotaskor. Inte att ha som ”standard-sko” (i alla fall inte till att börja med) utan som ett komplement, att köra lite kortare rundor med.
Det är nästan så att man blir lite avskräckt när man ser diskussioner i forum, där de som springer med barfotaskor verkligen känns ”frälsta” i sina argument. Nästan lite föööör ”frälsta” för att de ska vara så bra som de säger..?! Men samtidigt kan jag inte låta bli att bli nyfiken. 🙂
Jag minns när jag provade ut mina första skor.
Jag gick in i en löpbutik och fick springa på att löparband och stå på en glasplatta med spegel. Ni vet nog hur det funkar. Att jag dessutom har ett par extra kilo att bära på, gjorde säkert att killen i butiken, nästan utan att tänka tog fram ett par rejält (!) dämpade skor med pronationsstöd. Ett par Nike Structure 15. Det kändes inte särskilt konstigt att springa med dem, men så hade jag ju ingenting att jämföra med heller…
Nästa sko blev Nike Lunarglide 3. Lättare (!) men fortfarande dämpad och med lätt pronationsstöd. Tredje paret jag införskaffade var mina kära terrängdojor; Salomon Speedcross. En neutral sko!
”Hur tusan ska detta gå till???” tänkte jag först. Men insåg ganska snabbt att det inte var några problem alls att springa i neutrala (men fortfarande relativt dämpade) skor. SCREW YOU, PRONATIONSKILEN! 😉
Just nu känns det rätt naturligt och spännande att testa ett par ännu lättare skor.
Jag vet inte vilka det blir (än) men jag har längre kikat på att par Merrell Trail Glove. Ni som är ”Five Fingers”-fans; ni får ursäkta. Jag VET att det handlar om känsla och funktion, men tå-skor är jäkligt fula… (Jag har aldrig ägt ett par foppatofflor heller, oavsett hur sköna andra säger att de är!) Så vill ni övertyga mig, får ni ta i från tårna…! 😉
Jag läste ett intressant svar från ”Idrottsläkaren” och är helt övertygad om att det ligger något i det han säger. Kroppen är uppbyggt på ett visst sätt, där alla leder har en viss vinkel och muskulaturen har anpassat sig till just de vinklar/förutsättningar man själv har! Om man då helt plötsligt ska börja ändra vinklarna med pronationskilar, ilägg i skor osv. osv. måste det ju innebär att andra leder blir annorlunda/påverkade när den första ”flyttas”?
Vad tror ni om barfotaskor? Bara en trend eller ”Here to stay”?
Det tänkte jag vid ett par tillfällen under gårdagens lång intervaller.
När jag blir trött har jag en tendens att ”känna efter” lite för mycket… (Pannbensträning behövs!)
”-Oj vad trött jag är, får jag inte stanna snart..?!” tänker jag, istället för att bara FOKUSERA (!) på steg och tempo. Och a.n.d.n.i.n.g…! Syresätta mina ”stackars” kämpande muskler!
Men över lag kändes det bra!
Mycket bättre än de senaste passen, då kroppen har känts lite som i protest och dvala.
Upplägget var: 2 x 1500 meter + 2 x 1000 meter + 2 x 800 meter och ca 10-15 sekunder/km snabbare i varje intervall. Att dra ner längden på intervallerna känns liiite som fusk kan jag tycka så här i efterhand.
Men samtidigt; ”what ever gets you through it!” Jag måste till att börja med, lära mig inse att jag klarar av långa intervaller i relativt högt tempo. Min spärr sitter i huvudet, när det kommer till tempo och vad jag tror mig klara av och inte klara av… Detta är ett sätt att lura kroppen! Något kortare intervall, men högre tempo. Så egentligen borde ju slutkontentan vara densamma, eller hur? 😉
Dagens 1: Långa intervaller. Fick tummen ur. YEAY! (Kommer ett inlägg).
Dagens 2: Mellansonen hade sin första ”golfkul”-lektion för säsongen. Mycket glad kille. Mycket intresserad lillebror som självklart försökte göra likadant och som var aningen i vägen (stundtals), trots att jag försökte få hans uppmärksamhet på annat håll.
Dagens 3: Hem och packa väska och lämna mellansonen hos mina föräldrar, där han skulle sova över. Blev oväntat bjuden på middag. NICE! 🙂
Dagens 4: Hämta stora sonen hos min bror, där han tillbringat gårdagkvällen och hela dagen idag. Mycket nöjd son som jag hämtade! Han hade fått en pilbåge och pilar, som han nu intensivt använder. Inomhus… Tack kära bror! Tur att det ”bara” är sugpropp-pilar..! 😉
Dagens 5: Kalas för barnens 5-åriga kusin. Massa pysselgrejer, dockor och rosa. Inget som jag är van vid alltså… 😉 Samt kaffe, kakor och tårta = Sockerchock!
.
Sambon är som sagt bortrest över helgen. Efter den här dagen är jag helt slut!! Ni ensamstående mammor därute; hur gör ni? Hur tusan orkar ni? Jag är HELIMPONERAD av er! Just saying!
.
Rund är också en form - Trail & Träning 