Dagens femma!

1. Jag sitter och fnissar åt Ida, som fick ett fullständigt bryt (!) på sin bloggdesign.
   Jag ”råkade” ge tipset att sidan såg helmärklig ut i Firefox (Ja, förlåt att jag använder den webläsaren!!) och två dygn senare, tror jag att hon har lyckats slita sitt hår både en och två gånger. Nästa gång funderar jag på att vara tyst… 😀
2. Jag håller tummarna att ingen annan i familjen blir magsjuk…
   Yngsta sonen hämtades igår förmiddag pga magont. Ett par timmar senare kräktes han. Inte en, inte två, utan typ 5 gånger med jämna mellanrum. Blää. Jag vill inte!! 😦
3. Hittade recept på hemmagjorda (nytttiga med hallon, banan och dadlar) hallonremmar hos Jessica. Helt fascinerad över att man kan komma på sånt här!  Jag har så dålig fantasi och bakar typ alltid kladdkaka… Haha! 😀
4. Funderar över hur jag egentligen tänker.
   Körde ju den där löpstegen igår. Med mina Übersköna (!) Salming Xplore. Jag som har rätt många ”vanliga” dämpade löparskor tänker ju inte på att dessa varken har någon drop eller dämpning att tala om. ”Börja med korta sträckor”, blir man ju rekommenderad när man kör med superlätta skor. Men nädå, Malin går (omedvetet) ALL IN och spenderar den här valborgmässoaftonen med stela vader. Hoppas de mjukas upp lika fort som resten av kroppen efter helgens bravader!
5. Jag ser fram emot en repris av…. *vågar knappt säga det pga magsjukan*… Billingen på lördag!
   Hoppas, hoppas, h.o.p.p.a.s. att att jag håller mig frisk! *peppar peppar* (I dubbel bemärkelse!) Annars har vi kommit överens om att jag ska bosätta mig på tågtoaletten på vägen upp, spy bakom buskarna i skogen och spela oberörd i övrigt. Sounds like a plan…? (Eh… NOT ?!)

Sjöodjur i Lilla Delsjön?!

Erika undrar om man alltid tänker logiskt när man är nära maxpuls.
Jag blev lite full i skratt när jag läste frågan. När jag sprang Premiärloppet för två veckor hände något som fick mig att börja fundera över just det där. Blir man knäpp när man ”tar ut sig”…?

Där 10:an vek av in emot Lilla Delsjön fanns den här skylten.
Jag såg den lite på håll först och tänkte:
” VA…?! Får man inte bada för att det finns sjöodjur här??!” 😮
Det var först när jag kom närmare som jag såg vad det egentligen var. Jag antar att jag liksom ”vände” på gubben och tyckte att hans fötter var någon typ av näbb och vaderna en hals…. Haha! 😀

Stege. Och sedan belöning!

När kroppen ömmade som värst i söndags/måndags… Oj, oj!
Då trodde jag att jag skulle behöva köra en veckas totalvila. Men redan på måndag kväll, när jag bar hinder och hö uppe i stallet, märkte jag att kroppen ”leades upp”! Igår kände jag nästan ingenting. Bara lite, lite grann i höger höft/säte.

Huvudet var springsugen och kroppen verkade hålla med.
Därför bestämde jag mig för att testa hur kroppen kändes och köra en (relativt) lugn stege.
5 min – 4 min – 3 min – 2 min – 90 sek – 60 sek – 30 sek. Började i lugnt tempo och ökade ca 10-15  sek/km för varje ”kortande” av sträcka. Alla repetitioner med 90 sekunder gåvila emellan.

Och för att förtydliga; Nu pratar vi absolut inte mina max-tempo på respektive sträcka! Utan som sagt, började lugnt på 5 minutaren. 30 sekundaren var lite flåsig men absolut inte fullt ös. Lite snäll mot kroppen, ville jag trots allt vara! Men skönt att få upp liiite tempo efter de där lååångsamma timmarna i lördags.

Det kändes oväntat bra och jag skrapade ihop 5,2 km! (Jag måste nog erkänna att jag trodde att det skulle kännas jättesegt). Fantastiskt att man återhämtar sig såpass snabbt…?! Tusen tack kroppen! Den fick en timmes Yin Yoga som extra tack, för att jag fick/kunde springa, så här nära inpå maran utan ”gnäll”. 🙂

Del 5 – Fem saker som gör mig rädd!

Även den här listan tyckte jag var rätt svår.
Kanske inte lika svårt som att beskriva mig själv, men ändå klurigt. Det ”stod still” ett tag, men sedan rasslade det på och jag la till två bubblare också, för listan var för kort för fler punkter… Går jag omkring och rädd hela tiden, tro..?! Haha! 😀

 

1. Att det ska hända mig, min sambo, mina barn eller min familj någonting.
   Usch, vilken ångest. Det hade varit det värsta som kan hända..!!
   
2. Mörker!
   Visst. Det var nog aningens värre när jag var ung yngre, men jag är fortfarande mörkrädd. Särskilt om jag är själv hemma eller om jag hör konstiga ljud när jag är ute i mörker! Whaaaaa?!
3. När någon jagar mig. Får panik. På riktigt! (Även om det bara är på skoj).
   Att t.ex. springa till zombie-appen hade garanterat fått mig att persa. Men fy tusan. Aldrig i livet! 😮
   Eller liknande; När någon smyger upp bakom mig (medvetet eller omedvetet) utan att ”göra ljud i från sig”. Jag flyger alltid en halvmeter upp i luften  i ren skräck!
4. Stora förändringar.
   Jag är inte konservativ i grund och botten. Men när det händer för mycket för fort, kan min kontrollerande sida tycka att det är rätt läskigt. Kanske därför jag (lite för sällan?) vågar ta risker? Man borde kanske våga mer?
5. Att bli gammal.
   Eller ja. Kanske inte så mycket om åldern. Utan mer om ”Att bli orörlig”. Att jag kan komma på mig själv att tänka: ”Vad händer när om jag inte kan/orkar springa eller träna längre? Om jag blir så gammal att jag inte orkar leka med mina barnbarn? Att jag blir så dålig att jag inte kan resa mig upp ur sängen själv… ”

 

Några bubblare på den här listan är höjder. Och skräckfilmer. (Som jag ändå tittar på. Rätt ofta…! För att jag (tydligen?) ”gillar” att bli rädd. Eum..?)

Hm… en ganska deprimerande lista. Men anyhooo… Nu vet ni.
Nästa del blir ”Fyra platser jag tycker om att vara på!” 🙂

”After marathon-thoughts”.

God morgon!
Det är många tankar som har rört sig i mitt huvud senaste dygnet. Rätt röriga sådana, men jag tänkte ändå försöka sammanfatta dem på något sätt. Den röda tråden är väl att huvudet redan (!) har lyckats förtränga hur jobbigt det var, medans kroppen fortfarande känner av sviterna av detsamma… 😉

• Hjärnan: ”Alltså, de där 42-43 km var ju faktiskt inte sååå långt ändå…!”
  Kroppen: ”Eh, du hjärnan… Du är ju dum i huvudet?!”
• Min kropp är så jäkla grym, som klarade det! En häfta känsla när man inser att kroppen trots allt matade på i 12 km e.f.t.e.r. att det började göra ont i musklerna?!  (Detta trots att jag knappt kört långpass som varit över 20 km tidigare). Ok, aningens idiotiskt.
• Fast ni vill inte se hur jag går idag…. Agda, 96 hade lätt  passerat mig…! Det här är ett skämt!  Sambon tyckte jag var oerhört ”sexig” (NOT!) när jag gick försökte gå upp imorse.  😀
• Jag är märkligt (!) sugen på fler långa lopp. Kommer på mig själv att kolla upp BUM 45, Tjejmarathon, Ultra-Vasan 45 km och/eller ett 6 timmars lopp kanske?
• Samtidigt som jag (hjärnan) funderar på: ”Jag kanske ska köra alla fem  ryggarna (21 km) på ”Skatås ryggar” i juni?”
  Tänker kroppen: ”14 km kanske räcker?” (Eh…Logiken i det?) 😛