Om jag får drömma!

Jag är och har alltid varit en drömmare.
Det finns dock dagar när jag drömmer mig bort, lite extra. När jag önskar att jag inte alls behövde gå till jobbet, eller befinna mig just där jag ”måste” befinna mig. Igår var en sådan dag.

Vi satt i ett projektmöte hela dagen.
Jag brukar inte ha problem att fokusera på det jag gör, men när jag satt i en grupp och var ”tvungen” att fokusera och konversera i 6-7 timmar, kände jag hur energin bara försvann.

Sviterna av att vara introvert.

Jag tror att det handlar till stor del, om min introverta sida. Att jag verkligen föredrar att jobba på egen hand och ha eget ansvar. Att jobba i grupp ett par timmar går bra, men när det överstiger den tiden blir jag oerhört trött och irriterad.
Dessutom är det här projektet något jag inte frivilligt har blivit en del av, vilket gör att jag inte går in i det med entusiasm. Jag inser samtidigt att allt man gör inte kan vara roligt, men ibland känns det verkligen extra jobbigt. Särskilt om man är inne i en period när det är mycket i övrigt och energin är begränsad.

Det var dessutom föräldramöte senare på kvällen.
Höjdpunkten på dagen var den nya rektorn. Det var nästan så att jag blev lite kär! Hon var oerhört engagerad, hade klockrena värderingar och hennes retorik var helt fantastisk. Jag satt och tänkte:
”Sådär vill jag också kunna prata inför folk!”

Även om jag var heeelt slut när jag kom hem på kvällen (och sambon undrade varför jag åt choklad på en torsdag…) kändes det ändå som en bra avslutning på en skitdag.

Och om vi går tillbaka till rubriken;
Hade jag fått drömma mig bort en sådan här dag hade den istället tillbringats ute i skogen. Kanske på hästryggen. Bland trollsk dimma, gula löv och total tystnad. ❤

 

Ridning & Fredagskänsla med sushi!

Var det inte nu vi kom överens om att stanna tiden ett tag?
Den rusar ju fram snabbare än någonsin. Vad hände med April? Och vi är nästan en vecka in i maj…?! All pollen till trots, är det ju en magisk tid.

Veckan – So far.

Måndag – En ljuvlig, stillsam, solig eftermiddag ute på golfbanan, då minstingen var på ”golf-kul”.
Tisdag – Planen var löpning, under tiden äldsta sonen red.
Change of plans! Mamman red också. I löparkläder… (*emoji-apa som håller för ögon, öron OCH mun*). Resulterade i träningsvärk i mage och rumpa. Bra så!
När vi kom hem från stallet blev det ändå en kort löprunda. Jag var ju redan svettig och skitig, så why not, liksom. 4,3 km ”nedvarvning” in på kontot – I ett mycket (!) märkligt, dunkelt orange-gult kvällsljus…
Onsdag – Fredagskänsla! Den här veckan har arbetskamraterna (eller är det jag?) varit extra galna! Så otroligt, rolig vecka. Kanske tur i oturen att det inte var fullvecka (?) Vem vet var humornivån hade landat på fredageftermiddag… *fniss* Vi valde i alla fall att avsluta veckan med sushi. Nom-nom!

Idag är planen inköp av vårskor, samt trädgårdsarbete.
Imorgon smäller det. Långpass. I götet. Med Ida. På asfalt...! Det kommer bli hur kul som helst! Tror jag… 😀
.

Återhämtning var det, ja…

Undra hur många föreläsningar om träningsplanering jag skulle behöva gå på, innan jag börjar planera…?! 😀
Jag kom hem från lägret på söndag kväll och stupade i säng vid 21. På måndag var det ridning för äldsta sonen, som vanligt. Ett par stycken i hans grupp var sjuka så ridläraren säger:
”- Det finns så många hästar över. Ska du inte rida, Malin?”

Först sa jag nej, men det är väl synd att säga att jag var sådär våldsamt svårövertalad… Hehe! Svingade mig upp (nåja) i sadeln på fina Pandora (Love her! Fantastisk häst!) och hennes ca 168 cm över havet.

”Jösses, har hon alltid varit så här stor??”, tänkte jag (då jag har ridit henne en del tidigare).
Efter bara tio minuter hade jag vant mig och allt kändes precis som det ”alltid” gör. Märkligt det där, hur man tappar ytterst lite när man har ett par års riduppehåll. Som att lära sig cykla, det liksom finns där någonstans i bakhuvudet.

Idag…? Träningvärk! 
När jag ska sätta benen i kors (Nej, jag vet. Det är inte särskilt bra för blodcirkulationen. Annat ämne, annat blogginlägg). 😉 så har jag varit tvungen att hjälpa det ena benet att ta sig hela vägen över det andra, genom att putta/dra det. Mina insidor lår. My God…?!

Men som någon kommenterade på Instagram. Man får väl säga att även om det inte var så mycket fysisk återhämtning sådär, dagen efter, så var det i alla fall mental avkoppling. Det är godkänt va? 😉

Jo just det. Spontan ridning innebär även att man rider
med löpartights och Nike sneakers utan klack. Perfekt. Eum….  😛

Familjeliv, Persikor & Självförtroende!

God morgon! Andra dagen i rad som det blir en persiko-frukost.
Eller i alla fall influerad sådan. Resterande delar (kvarg, turkisk yoghurt, blåbär, solroskärnor och linfrön är ett ganska vanligt inslag). Persikorna är ju fantastiskt goda just nu! 🙂

Så… Eum… Vad händer med bloggen?
Som jag skrev; den här veckan har varit intensiv som tusan! Efter en lång skööön semester, har allt kickat igång på en och samma gång. Kick-off på jobbet, barnens aktiviteter, skola, skjutsande hit och dit. Hur tusan hann vi med allt det här INNAN semestern??? Haha! 🙂

Om en liten stund ska vi upp till stallet.
Inte bara äldsta sonen som rider numera. Även mellansonen (7 år) vill testa på det. Om han fortsätter återstår väl att se. Ridning är förvisso inte den billigaste aktiviteten, men jag tycker det är bra att det testar lite olika (med betoning på lite! Inte så att de har att göra 5 dagar i veckan!!) för att själva kunna upptäcka vilket de tycker är mest roligt.

Jag minns själv hur mycket ridningen gav mig.
Både var gällde fysisk styrka, smidigthet, balans. Men även mental styrka. Hur mycket mer jag trodde på mig själv, efter ett par år i stallet. Något sådant vill jag ju kunna ge mina barn. Om de själva vill, såklart. 🙂

Löpning i sommarsverige!

Det är ju synd att säga att semesterlunket håller i sig.
Knappt så man hinner blogga…! Tränat har jag däremot gjort ändå. Den här veckan innebär begränsningar, pga familje- och arbetsrelaterade planer. Vilket i sin tur har gjort att jag (hör och häpna) har behövt planera in vilka dagar jag har kunnat /kommer kunna träna! Jag känner mig helt vilsen. Haha! 😉

Därför tänkte jag köra igång träningsveckan redan på måndagen.
Jag har aldrig tränat samtidigt som äldsta sonen rider, men vädret är ju (fortfarande) strålande, så jag tänkte: ”Why not”!

På med shorts, linne och dojor och iväg, så fort han hade kommit upp på hästryggen. Dryga timmen till godo.
”Men så länge ska jag ju inte springa med min småömma vad”, tänkte jag.

Det är ju en sisådär 15-20 år sedan jag red uteritt i krokarna.
Att springa fram längs gamla ridvägar triggar ju helt klart en hel del minnen! Sommar, doften av häst, en mjuk man mellan fingrarna och vinden i ansiktet i en galopp…

Det kändes lite märkligt, men ändå nostalgiskt att uppleva samma vägar/stigar, fast till fots. Och tips! Att uppskatta tiden på ta en viss runda är hopplöst. Att rida den och att springa den är INTE samma sak… (Men döööh)! 😀 När jag hade kommit nästan halvvägs tänkte jag:
”Oj, det här gick ju fort..?! Vad bra. Bara drygt halva vägen kvar.” Tittade ner på klockan och insåg att jag hade varit ute i en halvtimme. VA?!

Här gällde att pinna på lite grann.
Det var inte helt lätt i värmen. Och med vaden, vågar jag inte trycka på för mycket. Ibland känns det, för att i nästa sekund inte kännas alls. Jättemärkligt… Passerade den här skylten och blev full i skratt! Lätt att jag hade kunnat tänka mig att sätta upp en sån här hemma. 😀

Totalt blev det dryga 8,5 km.
Rundan var visst längre än vad jag trodde. Men runt kom jag. Och de red fortfarande när jag kom tillbaka, trots att jag kom ca 10 minuter ”för sent”. Tur!

Och jag fick frågan om jag ville ”jogga ner” en av hästarna. Såklart jag ville. 🙂 Upp i sadeln och travade honom i rätt form ett par varv och sedan skrittade vi av. Vart jag har ont idag och pga av vad? Mest säte och core. Pga de där ynka varven i trav… *skratt*
Och så får man ofta höra (av människor som inte vet vad de pratar om) att hästen gör allt jobb…!