Plötsligt händer det! 

Man får ju ofta höra att uppladdning (och vila) är viktigt.
Döm till min förvåning när bästa uppladdningen för dagen verkade vara:
1.  Fest; + En natt på annans soffan, istället för i ens egen säng.
2. Jäktande; hämta barn och hund hos vänner. Snabbt matstopp hos dom.
3. Mer jäktande; till kalas med kakor och tårta.

Sedan gav sig sambon ut på en golfrunda.
Jahopp… Där försvann mina träningsplaner, tänkte jag. Men efter att ha lagt de två små barnen, frågade jag äldsta sonen om jag kunde ta en snabb runda. (Och med ”snabb” menade jag egentligen kort). Han kunde ringa om det var något och jag fanns i närheten av hemmet. Sagt och gjort.

Första 2 km var lite småsega.
Bjöds på en fantastisk (!) solnedgång! Var tvungen att njuta en minut eller två inne i vid sjön. Efter det sprang jag vidare. Och som jag sprang?! Blev oerhört förvånad över lättheten i benen. Vad är det som händer?! Men sköt genast undan tanken och passade på att njuta av känslan istället. INTE ifrågasätta ”runners high”! 🙂

3 toksnabba km (för att vara jag) blev det, utan att det kändes särskilt tungt. Även de två km nerjogg kändes GALET lätt. Sådär lätt som man bara kan inbilla sig att 3,50-tempo-löpare känner när de joggar i 7,30-tempo. Men som man själv (nästan) aldrig upplever.

Hade ett leende på läpparna och var så glad att jag hade gett mig ut!
Och funderar på om det även funkar med fest och tårta inför tävlingar…..? 😉

Annonser

Hawaii-tema!

Den här helgen har gått i festen tecken.
Inte så mycket tid för träning faktiskt. På lördag var det ridning på schemat, för mellansonen. Han är så försiktig. Ska INTE prova saker som är liiite utanför komfortzonen. Men när jag pushar honom sådär lite lagom (det är en svår balansgång) så går det så himla bra ändå. Kul att se när han växer!

Lördag kväll bjöd på 70-årsfest!
Eller ja, två 35-åringar egentligen. Riktigt så gammal är jag inte (än). Men tänk vad coolt det hade varit att ha en röjarskiva när man är 10 år in i pensionen! 😀

Det var tydligen hawaii-tema. (Jag hade missat detta). 😮
Men fick i alla fall blommor runt halsen när jag kom. Vissa gick all in. En hade t.o.m. bastkjol och bikini. Modigt! Hehe! Alla fick ha med sig det man ville ha på grillen (Jag och sambon hade benfri kotlett, majs och halloumi) + dricka. Övriga tilltugg och efterrätt blev vi bjudna på. Bl.a. jordgubbar och hemmagjord fondue. MY GOD, vad gott! 🙂

Vädret var på vår sida. Eller ja, i alla fall större delen av tiden.
Festen var förlagd mestadels utomhus, med en plan B om det skulle ösregna. Det gjorde det inte. Det kom lite duggregn vid ett tillfälle, men mörka moln cirkulerade runt oss och bjöd på skådespel. Vackert, när man slipper vara mitt i ovädret! 🙂

Det fanns även en vedeldad badtunna.
Riktigt skönt, då jag var lite frusen där ett tag. Efter nästan en timme i 40-gradigt vatten, fanns inte en tillstymmelse till frusenhet kvar…!
Somnade strax efter 02-tiden och sov förvånansvärt bra i en soffa. Lite seg idag, men inte så farligt. Jag tänkte att jag skulle skriva: ”Jag är för gammal för sånt här”, men nej. Jag är tillräckligt ung fortfarande. Ser fram emot 40-årsfesterna! 😉

PS. Svårt att se (då bilden är tagen med min iphone).
Åh, vad jag önskade att jag hade haft en systemkamera med stativ där och då! Men fullmånen bjöd på ett fantastisk skådespel och mystisk känsla, när vi satt där i badet.

Långpass! 

Hur långt är ett långpass?
Svaret är: Det beror på hur mycket du springer. Dessutom beror det på hur mycket du springer just nu. För vissa kan ett långpass vara 6 km. För andra 36 km. Och för vissa… eller förresten, ultralöpare är ett kapitel för sig. 😉
Själv har jag legat relativt lågt vad gäller löpning senaste tiden och framför allt senaste veckan. Inte så att det gör jätteont i vaden, men för att den ska få återhämta sig ordentligt har jag fokuserat på alternativ träning.

Love var helt tossig innan vi kom iväg!
Gick runt, runt, runt och pep, från första sekunden hon såg att jag började ta på mig träningskläder.
”Du är så långsam, Matte!!! Kom igen nu, så vi kommer ut i skogen någon gång!” 😀

Jag tassade iväg. Segstartad (som alltid).
Någonstans runt 3 km kändes kroppen uppvärmd och relativt fräsch. Mellan 3 och 7 km hade jag en oväntat bra känsla! Med tanke på att jag inte sprungit varken mycket, långt eller snabbt borde inte känslan av ”lätthet” infinna sig. Men jag klagade inte… 😉

 
Kanske att jag ”went with the flow” lite för mycket (?)
För vid ca 7 km kändes det inte alls lätt längre. Tunga ben och trögandat! Gick i ett par uppförsbackar för att försöka få ner pulsen lite.

Sedan kan jag nog inte klaga allt för mycket på kroppen. Med tanke på senaste tidens löpmängd är det inte så konstigt att den ”dog en smula”. Långpassen har ju lyst med sin frånvaro, av förklarliga skäl.

Efter senaste dagarnas skyfall, fick de nya skorna bekänna färg.
I alla fall delvis. Det är inte jättemycket lera i skogarna nu heller, men lite ”embrace the mud” fick det bli och Salomon-skorna verkar fungera bra. Några fler pass behövs för att uttala mig, men de känns generellt bra.

Det blev nästan 11 km och för mig, just nu, är det ett långpass.
Det märks att kroppen fick jobba mer än den är van vid. Jag är rejält trött idag, trots 9 timmars sömn. Dessutom ska vi på 35-årsfest senare idag. Hur ska jag hålla mig vaken? Haha!

Vad har ni gjort? Har du haft en bra lördag? 🙂

Inspiration och länkkärlek!

Jag avundas och inspireras av människor som vågar.
Som har äventyr och upplevelser som en naturligt del av sin livsstil.

Läs om Emmis vandring i Abisko.
Förstår ni hur sugen jag blir att fjällvandra igen?! WOW!

Foto: explorista.se

Eller Katta som vågade ställa de svåra frågorna till sig själv.
Som var ärlig med sig själv och valde att lämna det ”ekorrhjul”, som många andra säkert hade gjort vad som helst för att ha.

Foto: bucketlife.se

Mind over body…?

Eller är det body over mind?
Efter att ha tagit mig till spinningsalen, ställt in cykeln och sedan såg upplägget så hörde jag en röst i huvudet:
”Neeeej, inte långa intervaller?! Det är ju så himla jobbigt!”

Inget imponerande ”mind” direkt…
6-8 minuters hård körning, med 2,5 minuts vila, stod på schemat. När vi, efter uppvärmningen, körde igång med intervallerna så förändrades tänket. Eller rättare sagt, tänket försvann helt. Kroppen jobbade, svetten sprutade, endorfinerna flödade!

Inga funderingar över hur långt in i passet jag var, eller hur lång nästa intervaller var. Fokus var på här och nu. Och hur jag kunde pressa kroppen och hur den kändes, JUST NU! Inte hur den (eventuellt – förmodligen) skulle kännas om 20 minuter. Go´ känsla!
Lite som ”F**CK you weak mind!” 😛

mindoverbody